Yukiko Duke tipsar om vinterns bästa böcker

Öppet hav – Einar Kárason

Åh, vilket läsäventyr! Isländske Einar ­Kárason är en av våra stora, samtida roman-författare i Norden. Hans tre senaste romaner – Stormfåglar, Tunga moln och nya Öppet hav – bildar en trilogi som behandlar kända, ­tragiska olyckor och det hjältemod som några av de drabbade lyckades mobilisera. I Öppet hav heter huvudpersonen Guðlaugur Friðþórsson. Han befinner sig med fyra arbetskamrater på en fiskebåt, när den plötsligt kapsejsar. Inte nog med det, även livbåten dras ner i djupet. När ingen hjälp finns i när­heten återstår bara en sak: att försöka simma mot land i det femgradiga vattnet. En efter en faller kamraterna ifrån och snart är det bara Guðlaugur som simmar, i sex långa timmar, medan han berättar minnen och roliga historier för sig själv för att orka.

Förlag: Thorén & Lindskog
Översättning: John Swedenmark

Det enastående – Christina Hesselholdt

Christina Hesselholdt räknas till de intressantaste, nya danska prosaisterna. Det är inte svårt att förstå varför när man läser Det enastående, en trilogi bestående av hennes tre första romaner. De består av korta, koncentrerade och stilistiskt strama texter som glittrar som små mörka diamanter. En kvinna dör och lämnar kvar sin man och sitt barn, lille Marlon. Mannen försvinner in i sin sorg och orkar inte bry sig om någonting i tillvaron, allra minst sin son. En kvinna, Audrey, dyker upp vid hans sida och hjälper honom att klara av vardagen. Det fungerar ett tag, men sedan tar mannen sitt liv. Kvar blir Audrey och Marlon, som visar oroväckande, avvikande beteenden. Utan att psykologisera det minsta, skildrar Hesselholdt hur svåra trauman påverkar oss och våra val i livet. 

Förlag: Palaver press
Översättning: Jonas Rasmussen

Far inte till havet – Elin Anna Labba

För många blev Elin Anna Labbas Augustprisbelönade sakprosabok Herrarna satte oss hit viktig för att förstå vidden av tvångsförflyttningarna samerna utsatts för. Nu debuterar Labba som romanförfattare med en berättelse om ett annat upprörande övergrepp. I romanen är det 1940-tal och vattenkraften i norra Sverige byggs ut i snabb takt för att tillfredsställa den växande industrins behov. Utbygg­naden drabbar samerna hårt, deras marker läggs under vatten. När Ingá och hennes mor Rávdná kommer till sommarlandet, möts de av en fruktansvärd syn. Kåtorna står under vatten, kraft­bolaget har dämt upp sjön, utan att varsko samerna. Det är inte så noga med dem – de är ju flyttbara. Rávdná bestämmer sig för att sätta sig till motvärn: hon tänker bygga sig ett hus, fast hon egentligen inte får som nomadiserande same. Dottern Inga tycker inte om sin mors beslut: hon vill inte sticka ut, bara leva som alla andra. Sorg och ilska bultar mellan raderna i texten och Labbas prosa är både poetisk och skoningslös.

Förlag: Norstedts 

Lempi betyder kärlek – Minna Rytisalo

En gastkramande berättelse om kärlek, avundsjuka och hat, men kanske framför allt om vad Finlands tre krig på 1940-talet gjorde med människor. Innan krigs­mörkret sänker sig över Finland sliter den unge Viljami på sin ärvda gård. Till sin hjälp har han bara den lojala, hårt arbetande hushållerskan Elli, som är förtjust i honom. Men Viljami är upp över öronen förälskad i handelsmannens vackra, utåtriktade dotter Lempi. Till hans stora förvåning visar sig hans känslor vara besvarade. Paret får en kort tids lycka innan kriget bryter ut och Viljami kallas in. Ett år senare återvänder han, svårt krigsskadad till en hembygd i ruiner. Kvar på gården, som genom ett under, finns Elli. Men vad har hänt med Lempi? Rytisalo låter tre människor –Viljami, hushållerskan Elli och Lempis syster Sisko berätta om försvinnandet – och fram träder en motsägelsefull bild av vem Lempi egentligen var. 

Förlag: Bakhåll
Översättning: Carita Bernstein

Källorna – Marie-Hélène Lafon

Marie-Hélène Lafon är en underbar litterär bekantskap! Har ni inte gjort den än, avundas jag er ­verkligen. Lafon är uppvuxen på en bondgård i det bergiga Cantal, mitt i Frankrike. Hon lämnade gården tidigt och blev den första i sin familj som skaffade sig högre utbildning. Men det är till ­Cantal, sin lantliga hemtrakt, hon alltid återvänder i sina böcker. Med stilistisk elegans, stor värme och psykologisk skärpa skildrar hon dess hårt arbetande invånare, deras drömmar och verklighet. Den här gången är dock berättelsen självbiografisk och mörkare än vanligt. Här möter vi Lafons alter ego och hennes två syskon, men framför allt en mor som ständigt är rädd för sin våldsamme man. Redan på bröllopsnatten inser hon att hon har begått ett ödesdigert misstag som gift sig med honom. Ångesten dryper från sidorna och som läsare undrar man hur länge familjen ska stå ut.

Förlag: Grate
Översättning: Anna Säflund-Orstadius

En exempeljude – Jacques Chessex

Det blir mer och mer uppenbart att det är i de mindre för­lagens utgivningar läsaren kan göra de ögonöppnande läsupptäckterna. ­Faethon har just givit ut två små nätta volymer av den fine schweiziske författaren Jacques Chessex: En exempeljude och Vampyren i Ropraz. Det är två pärlor till dokumentärromaner som på glasklar, skenbart enkel prosa skildrar upprörande rättsfall, men kanske framför allt det sjuka samhälls­klimat som ledde fram till dem. Den här romanen för läsaren tillbaka till 1942 och byn Payerne, där arbetslösheten har skapat ett intensivt judehat. Den urspårade prästen och naziagitatorn Lugrin möter den outbildade, tillfällighetsarbetande cykel­reparatören Ischi och underblåser hans känsla av underlägsenhet och maktlöshet. Snart smider Ischi planer på ett blodsoffer för den nazistiska saken: en judisk boskapshandlare måste dö.

Förlag: Faethon
Översättning: Ulla Bruncrona

Jag sjunger och bergen dansar – Irene Solà

Den här egensinniga kollektivromanen har en poetisk lyskraft och en sprittande berättarglädje som gör läsaren lycklig. Och så mycket man lär sig om den katalanska livskänslan, så starkt präglad av områdets natur och historia! Solà förflyttar oss till en liten bergsby i norra Katalonien, vars relativa isolering och närhet till Frankrike har gjort att invånarna ofta råkat illa ut i konflikter, inte minst under spanska inbördeskriget. En dag ­träffas bonden och poeten ­Domènec av blixten när han är ute och plockar svamp. Han efterlämnar hustru och två barn och det är deras liv som bildar en sorts ram för berättelsen. Men här kommer såväl levande som döda till tals, här berättar också djur och natur om ­området. Romanen formar sig till en oemotståndlig lovsång till en plats, ett sätt att leva och en sund skepsis mot allt vad makt heter.

Översättning: Ellinor Broman
Förlag: Tranan 

Den naturliga komedin – Ulla Donner

De senaste åren har den grafiska romanen gjort sitt segertåg i ­Norden. En viktig milstolpe för den här genren – och en välbehövd knäpp på näsan på alla som inte anser grafiska romaner vara ­litteratur – blev Nordiska rådets litteraturpris till Joanna Rubin Dranger för Ihågkom oss till liv förra året. Är man fortsatt skeptisk till genren, föreslår jag att man stiftar bekantskap med finlandssvenska Ulla Donners verk. Den naturliga komedin, som handlar om rovexploateringen av skogen, är inget annat än en konstnärlig fullträff. Här möter läsaren höstlövet Björk som ska på fest, men singlar ner på helt fel ställe. Av en lycklig slump träffar Björk Candy, en liten blandsvamp som lovar att eskortera Björk till festplatsen. Tillsammans vandrar de genom olika helveten, skogslandskap som skövlats av människan. På ett kalhygge träffar de Gun, som räddat ett litet frö undan ­förödelsen. Det här är en underfundig civilisationskritik sedd från marknivå, med blinkningar till såväl Den gudomliga komedin som Tove Janssons Hur gick det sen?

Förlag: Ordfront

Invid den stora skogens rand – Leo Vardiashvili

Den brittisk-georgiske författaren Leo Vardiashvili har skrivit en lika sorglig som svart humoristisk debutroman. Efter Georgiens självständighetsförklaring 1991 bryter ett inbördeskrig ut i landet. Åttaårige Saba och hans storebror Sandro flyr till England tillsammans med sin far Irakli. Kvar lämnar de modern Eka, som stannar för att pojkarna och deras far ska kunna resa: familjen hinner inte återförenas innan hon dör. Efter 18 år i exil återvänder Irakli till hemlandet. Två månader senare skriver han till sina söner att han tänker ta sig till bergen och ber dem att inte leta efter honom. Det får Sandro att genast resa till Georgien. Han säger sig ha hittat ett spår efter fadern, men sedan försvinner även han. Saba ser ingen annan utväg än att åka till Georgien och leta efter fadern och brodern: snart upptäcker han att hans bror har lagt ut rebusartade spår. En episk roman att förlora hjärtat till.

Förlag: Wahlström & Widstrand
Översättning: Erik Andersson

Banvaktare Thiel, Karnevalstid, Aposteln – Gerhart Hauptmann

I dag är det troligtvis inte så många som har läst den tyske författaren Gerhart Hauptmann, 1912 års Nobelpristagare i litteratur. Därför är det extra glädjande att förlaget Thorén & Lindskog satsat på nyöversättning. Det är Hauptmann sannerligen värd! Läs bara dessa tre språkligt eleganta ­noveller, som handlar om hur omständigheternas spel kan förändra människors tillvaro. Plötsligt finner de sig i situationer de aldrig någonsin trodde att de skulle hamna i. Den blide, fromme järnvägstjänstemannen Thiel, som älskar barn och ett lugnt liv, förvandlas till dubbelmördare. Segelmakaren Kiehlblock och hans hustrus äktenskap är ett enda lyckorus, tills olyckan plötsligt drabbar dem. ”Aposteln” har svårt att skilja mellan verklighet och inbillning. I vilken värld befinner han sig egentligen?

Förlag: Thorén & Lindskog
Översättning: Jörn Lindskog