Uje Brandelius: ”Vem kan på allvar hävda att 'det är bara roligt' med presenthysteri?”

Nu är det jul igen. Musikern Uje Brandelius spelar sin hyllade julshow Våra minst älskade julsånger under december och januari. Här listar han fem jullåtar som han inte älskar eller stör sig på, av olika anledningar.

Driving home for christmas

Den brittiska artisten Chris Reas jullåt från 1988 nämns ofta i samma andetag som Mariah Careys All I Want For Christmas, The Pogues Fairytale of New York och Last Christmas med Wham. Det är helt enkelt en monumental global julhit. Som bygger på fantasin att dom flesta av oss längtar efter släkten till jul. I can’t wait to see those faces sjunger Chris Rea med övertygande Marlboro-röst. Jo, jag vet många som kan vänta med att se moster Monikas ansikte när hon skäller på Lennart för att han glömt köpa saffran. 

Raska fötter springa tripp tripp tripp 

I den här låten är julglädjen så parodiskt intensiv att man undrar om det är Adolphson & Falk som kompletterat sin ikoniska Mer Jul med en ännu mer ironisk julskildring. Vem kan på allvar hävda att ”det är bara roligt” med granpanik och presenthysteri? Sigrid Köhlberg-Petterson kunde. Ingen svensk julsång har lika övertygande lovsjungit julstressen och klappjakten. Till sångens försvar bör sägas att 1901 – när låten skrevs – så fanns varken air-fryers eller Playstation 5.

Do they know it´s christmas? 

Det korta kärleksförhållandet mellan popmusik och u-landsbistånd uppstod och försvann i mitten av åttiotalet. Mannen bakom det arrangerade äktenskapet var Bob Geldof, sångaren i det halvpopulära bandet Boomtown Rats. Låten We Are The World och den direktsända rockgalan Live Aid var äktenskapets höjdpunkter. Men det var Do They Know It´s Christmas? som startade alltihop. Englands artistelit fick sjunga i tv och Sir Bob skrev in sig i historieböckerna som alla godhetsknarkares urfader. Men framförallt så fick dom svältande barnen i Etiopien veta att det är jul.

Jag såg mamma kyssa tomten 

En jullåt skriven 1952 då könsrollscharaden stod i zenit. Det här är toxisk manlighet sammanfattad i frasen: ”Tänk om våran pappa kommit då.” Ja, vad hade hänt då? Lyssnaren lämnas ensam med svaret. Hade mamma och pappa suttit ner och utvärderat sitt fria förhållande? Hade man bjudit in tomten till ett polyamoröst försök? Eller hade pappa helt enkelt bara gjort kaos med tomten? Som en riktig man. 

Feliz Navidad 

Så har tjatig och imbecill får en låt inte vara. Inte ens en jullåt. Tyvärr finns ingen lagstiftning som reglerar detta. Efter att ha sjungit ”Feliz navidad” och ”I wanna wish you a merry christmas” femtiofyra gånger (jo, jag har räknat) är låten äntligen slut men jag har skavsår på tungan och hål in huvudet. Tanken på att upphovsmannen José Feliciano blev multimiljonär på den här ramsan stör mig nästan lika mycket som låten. 

Läs mer:

Uje Brandelius – sjukt rolig

Anna Charlotta Gunnarson: ”Vi överdoserar på julmusik – och det är ett enda albums fel”