Richard Tellström: "Jag är väldigt nyttoinriktad"

Matprofilen Richard Tellström dukar upp en rejäl överraskning när vi botaniserar i hans bokhylla.

Kokböcker, tänker man. Hemma hos Richard Tellström utanför Uppsala borde bokhyllorna vara proppade med böcker som på något sätt handlar om mat och matlagning. Antagandet är både rätt – och fel. Förvisso står där både ­Prinsessornas kokbok och Torgny Lindgrens mer grovkorniga Pölsan, men receptsamlingarna är få. 

–Jag är kulturforskare, påminner han. Den mat som intresserar mig är den som berättar något om våra värderingar och vår historia. Smaken är mindre intressant. På en öde ö skulle jag kunna nöja mig med ost och smör på knäckebröd. Också som ett vackert minne av ett rikare matbord. 

I en av husets bokhyllor ryms ­forskningsbiblioteket. I en annan ­samsas allt från konstböcker till etnologiska skrifter. Att romanerna är få hör ihop med Richard Tellströms relation till skönlitteratur; nu talar vi om pocketupplagor, inte halvfranska band.

–Jag kastar böckerna när jag har läst dem. Fram till jag var 30 flyttade jag runt mellan olika soffor och andrahandslägenheter. Vårt förhållande till böcker präglas av vår bakgrund. Jag kommer från arbetarklassen och behövde länge fråga mig: Vilka böcker är viktigast?

De behövde rymmas i en halv banan­kartong. 

I dag står de utvalda och beresta ­volymerna i det han kallar ”viktighetsbokhyllan”. Störst plats tar favoritförfattaren George Orwell, som Richard Tellström återvänder till när han känner att hans analytiska förmåga sviktar. Orwells detaljskärpa ger ny näring.

–Men annars … så fort jag läst en bok så är den ju förbrukad. Det som finns kvar är insikterna som den gett mig, men dem behöver jag inte bära med mig. De är sparade inom mig. 

Från barndomshemmet i Sollefteå,  där han växte upp med en ensamstående mamma och två äldre syskon, minns han stringhyllan med Sohlmans musiklexikon. Det som blev kvar när hans pappa, militärmusikern, lämnade familjen, innan Richard var född. Först på mellanstadiet kunde en skolbibliotekarie tipsa om mer läsvänlig litteratur.

–Den bok som berörde mig mest var Astrid Lindgrens Rasmus på luffen. I pojken som letar efter sina föräldrar kände jag igen mig själv, vi delade samma utsatthet. Först som vuxen mötte jag min biologiske far för första gången. 

Richard Tellströms läsande kan ­delas in i höst-vinter-vår-böckerna som hör ihop med hans arbete. ­Sommaren är vikt för lustläsning. Med tuggmotstånd, eftersom han helst ger sig i kast med projekt, till ­exempel hela författarskap, för att ­fylla igen olika kunskapsluckor. Nyligen fick han plocka fritt från en dödstädande väns bokhylla. Med hem följde bland annat en biografi om Gustaf Mannerheim och en om Zarah Leander. 

Richard Tellström brukar hinna med en bok i veckan, under förutsättning att vädret är bra. Han läser bara utomhus, nedsjunken i en Baden Baden.

–Mamma sa alltid att man måste ut och leka. Jag leker med litteratur.

Ur Vi Läser #4 2024.

Läs mer:

Sverker Sörlin: ”Jag känner igen mig i Filifjonkan”

Pascal Engman: ”Jag önskar jag var lite mer som Läckberg”