Man ska inte njuta. Man ska skriva. Det har varit Pascal Engmans devis. Slitet och fliten har gjort honom till en stjärna på deckarhimlen, men priset har varit högt. Vi träffade honom hemma i norra Chile. 

Pascal Engman parkerar sin dammiga jeep utanför en av de äldsta fisk- och skaldjursrestaurangerna i hamnstaden Huasco vid den chilenska kusten. Han nickar kort åt det äldre ägarparet och väljer ett av furuborden på terrassen med glastak och utsikt över Stilla havet. Utanför restaurangen reser sig en bedagad fyr.

– Här i Chile har vi haft vårt hus i 22 år. På många sätt är jag mer rotad här än i Sverige. Fem av mina deckare är skrivna i Chile. Jag beskriver Stockholm bättre härifrån. Jag ser gatorna och människorna tydligare.