Harry Martinsons första dikt i Vi

När Harry Martinson debuterade i Konsumentbladet (som Vi hette då) var han 24 år gammal. Han hade stigit i land efter sjömansåren och hade tio månader tidigare fått sin första dikt tryckt i en tidning. Men han var en litterär nobody och det skulle dröja tre år innan genombrottet kom, med diktsamlingen Nomad.

Drömmen i Ariavarta

Av Harry Martinson

Först publicerad i Konsumentbladet (Vi) nr 27/1928

Tvenne Arias söner sutto
kring en eld i Ariavarta,
det var natt och himlens stjärnor
sågo ned på djungelns barn.
Djungeln sov, och Ganges flöden
gledo sakta emot havet,
och bland snåren invid stranden
låg blott tystnaden på lur.

Ariaputras ögon sökte
frågande sin vän och broders;
Veda var vad blicken sökte
i en tvivlarbroders själ.
Ariaputra hördes tala
stirrande i eldens flammor
och hans stämma var lik vindens
sus i djungelflodens säv:

Vad är början, vad är änden
på vår andes dunkla vandring?
Vart går lotusliljans väldoft
i en vindsval aftonrymd?
Vem har skänkt mig drömmens gåva,
drömmarsjälens stilla oro?
Varför är min vandrings Veda
bakom dunkeldimmor skymd?

Kanske har min gnista levat,
mellan världar har den slungats,
genom varats rymder trevat,
på tidens oceaner gungats,
anat, manat, svalkat, bränt,
ingen början känt,
alltid varit, evigt är
liv, som liv förtär.

Snart skall min själ
i harmoni förtona
i nattsvart rymd och lik en stjärna slockna
och sägas dö, men ändock evigt leva
i alltets vara, utan rum. och tid.
Skall jag i storm
som föds på morgonfriska korallrevskuster,
dra kring jordens hav
och mattas av och livets saga viska
bland gräs och strå uppå en bortglömd grav?
Skall jag vaggas likt en stjärna
på en stilla morgondyning
mot en strand där blomprytt drömbarn
jollrar i en bambulund?
Skall jag slungas över haven
uppå mareldskrönta vågor
mot en öde kust och tära
på en trotsig klippas grund?

Så talte Arias ädle djungelson
invid en eld i Indras morgongryning,
slöt sitt tal
och sjönk på nytt i tankar
med blomprytt huvud mot sitt knä.

Djungeln sov, och Ganges flöden
gledo sakta emot havet
och bland snåren invid stranden
låg blott tystnaden på lur.
Och med sitt huvud lutat som till vila
satt Ariaputra vaggande i tankar
med livets gåta olöst, nu som förr.

Läs mer:

Eyvind och Harry – Vi-skribenter och Nobelpristagare

Vi möter Han Kang i Sydkorea