Eyvind och Harry – Vi-skribenter och Nobelpristagare

I år är det 50 år sedan Svenska akademien belönade Eyvind Johnson och Harry Martinson med Nobelpriset i litteratur. Båda två hade sedan det sena 1920-talet varit flitiga skribenter i Konsumentbladet/Vi och här presenterar vi deras respektive debutalster i våra spalter.

När Eyvind Johnson och Harry Martinson tilldelades Nobelpriset i litteratur 1974 tog det hus i helvete i Kultursverige. Båda pristagarna satt i Svenska akademien och upprörda röster vände sig emot att akademien belönade sina egna. Några undrade också om det var rimligt att litteraturvärldens finaste utmärkelse för femte gången gick till svenska författare. Tidigare hade Selma Lagerlöf (1909), Verner von Heidenstam (1916), Erik Axel Karlfeldt (1931) och Pär Lagerkvist (1951) belönats. Var inte det nästan löjeväckande provinsiellt? Fotnot: StängDokumentärfilmen Harry & Eyvind kan ses på SVT Play till 2 april 2025.

Få ifrågasatte den litterära kvalitén i Martinsons och Johnsons verk, men den yviga debatten tog ändå hårt på de båda författarna, framför allt på Martinson som drabbades av depression och till sist tog sitt liv 1978.

När Nobelpriset delades ut 1974 hade de båda vännerna Johnson och Martinson sin storhetstid bakom sig. Båda hade givit ut det som skulle bli deras sista verk 1973. Men de var etablerade, högt ansedda och hade ännu röster som man lyssnade på.

Men om vi backar bandet 50 år, till 1920-talet, träder två helt andra figurer fram. Eyvind och Harry var då två utfattiga trashankar längst ner på samhällsstegen, vana vid hårt kroppsarbete, men med litterära ambitioner. Som så många andra ”unga och lovande” sökte de sig till Konsumentbladet (som Vi hette fram till 1936) som gärna publicerade bidrag av den unga generation skribenter som sedermera skulle kallas proletärförfattare.

Eyvind Johnson var 26 år när han 1927 fick sin första text publicerad i Konsumentbladet, novellen J.A. Flint reser hem. Han hade bara varit 14 år när han tvingades lämna hemmet utanför Boden för att klara sig på egen hand – i unga år arbetade han bland annat som timmerflottare och sågverksarbetare. På 1920-talet vistades han i Berlin och Paris där han levde ett mycket fattigt liv och försökte försörja sig genom att sälja artiklar till svenska tidningar. Litterärt debuterade han 1924 med novellsamlingen De fyra främlingarna. Det stora genombrottet kom på 30-talet med Romanen om Olof en svit om fyra verk som skildrar Johnsons egen uppväxt.

Harry Martinson var 24 år när han 1928 debuterade i Konsumentbladet med dikten Drömmen i Ariavarta. Året innan hade han stigit i land för gott efter sina år som sjöman. Han hade bland annat seglat på Indien, vilket har satt sina tydliga spår i debutdikten. Året därpå ska han gifta sig med Moa – ett stormigt äktenskap som dock var litterärt fruktbart för båda parter. Martinsons genombrott kom 1931 med diktsamlingen Nomad. Hans kanske mest kända verk, den självbiografiskt inspirerade romanen Nässlorna blomma kom 1935 och skildrar Martinsons bakgrund som ett föräldralöst sockenbarn som auktionerades ut till lägstbjudande.

Både Martinson och Johnson blev Konsumentbladet/Vi trogna under nästan fyra decennier och var under denna tid några av tidningens flitigast anlitade pennor.

Eyvind Johnson medarbetade under åren 1927–66, och publicerade under den tiden ett 90-tal bidrag: noveller, resebrev, dagböcker och romanfragment.

Harry Martinson fanns i våra spalter 1928–1967 och bidrog främst med dikter, men även noveller och debattartiklar. Ett 60-tal originaldikter av Martinsons hand har publicerats i Konsumentbladet/Vi.

Läs mer:

Här kan du läsa Harry Martinsons dikt Drömmen i Ariavarta från 1928.

Här kan du läsa Eyvind Johnsons novell J.A. Flint reser hem från 1927.