De som äger minst har halkat efter rejält

Hur man än räknar verkar slutsatsen bli denna: Klyftan mellan de superförmögna i Sverige och resten av befolkningen ökar explosionsartat. Här är ett utdrag ur Andreas Cervenkas bok Girig-Sverige – så blev folkhemmet ett paradis för de superrika.

”Nytt högsta bud på Knegarstigen 22A, av budgivare 66. Budet är 16 500 000 000 000 000 lakritspipor. Mvh Mikael Mecklare, High Flyer Fastighetsmäkleri.”

Den som ger sig in i en budgivning på den svenska bostadsmarknaden kan lätt drabbas av en overklighetskänsla. De enorma summor som flyger fram och tillbaka genom mobilnätet framstår som en slags hittepåvaluta. Proportion till övriga livet saknas också helt. En nitisk person som gillar att granska restaurangnotor i jakt på felnoterade öl kan i bästa fall spara några tusenlappar under sin livs tid. Bara för att skyffla i väg hundra gånger det beloppet med ett emotionellt bud på en bostad via sms sent en fredagskväll.

Uppfattningen att bostadsmiljonerna inte handlar om riktiga pengar är inte helt felaktig. Svenska folket har blivit betydligt rikare de senaste 25 åren. Mellan 1996 och 2021 har den samlade förmögenheten stigit med 770 procent. Långt efter miljardärernas 3 000 procent, men ändå hyfsat.

Men så kallade vanliga människors förmögenheter skiljer sig från de superrikas. De består nämligen till största delen av a) bostäder och b) pensionssparande. Det är pengar som för de flesta befinner sig utom räckhåll under större delen av livet.

I de 3 514 000 000 000 som Sveriges 542 miljardärer äger ingår varken bostäder eller pensioner. Dessa uppgifter är svåra att få fram och de utgör också en marginell andel av tillgångarna. Om vi drar bort bostäder och pensioner från svenskarnas förmögenhet var den i mitten på 2021 enligt SEB 9 337 miljarder kronor. Miljardärernas andel blir då hela 37 procent. 1996 var motsvarande siffra 8 procent.
Superrika människors pengar ligger framför allt i börsnoterade aktier eller företag som i dagens finansiella klimat kan säljas snabbt om viljan finns.

Poängen här är att samtidigt som väldigt många vanliga svenskar är välbeställda rent statistiskt så är de i praktisk mening inte särskilt rika alls.

Det här visar också hur knivigt det är att kartlägga de verkliga ekonomiska klyftorna i ett land. De forskare som sysslar med saken förlitar sig på statistik som inte precis uppdateras i realtid med de senaste finansieringsrundorna i heta techbolag.

För att åtminstone försöka lägga pusslet är vi hänvisade till aktörer som Credit Suisse. Själva resultaten som används av Credit Suisse tas fram av den interna tankesmedjan Credit Suisse Research Institute under ledning av professorerna Anthony Shorrocks och James Davies, båda erkända på området. Så någon ren gissningslek handlar det inte om.

Denna typ av sammanställningar har också fördelen att en och samma forskargrupp använder samma eller snarlika metoder för att räkna på hela världen, vilket underlättar jämförelser.

Jag ber om ursäkt för den kulspruteattack av siffror som nu följer, men det är lite viktigt för fortsättningen.

Enligt Credit Suisse var Sverige 2020 nummer 9 på listan över länder med högst förmögenhet per vuxen, 336 170 dollar. Under 2020 ökade den mest i Sverige av alla länder i världen, med över 20 procent.

Men när det gäller medianförmögenheten, alltså summan för en person som befinner sig exakt mitt på kurvan, hamnar Sverige först på plats 18 med 89 850 dollar.

Det betyder i klartext att svenskarna är ett rikt folk, men att denna rikedom är betydligt mer ojämnt fördelad än i många andra länder.

2020 hade Sverige 1 procent av världens dollarmiljonärer trots att svenskarna utgör en dryg tusendel av jordens befolkning. Och andelen dollarmiljonärer i den vuxna befolkningen har enligt Credit Suisse stigit från 0,8 procent år 2000 till 7,3 procent 2020, en siffra som placerar Sverige sexa i världen. I procentuell ökning under de senaste 20 åren är det bara Australien som ligger före.

Den som bläddrar igenom Credit Suisses rapporter för de senaste åren kan se att det verkar ha skett något dramatiskt med fördelningen av välståndet i Sverige.

År 2012 angav banken att de fattigaste 50 procenten av vårt lands befolkning ägde sammanlagt 3,3 procent av den samlade förmögenheten. De översta 10 procenten kontrollerade 71,5 procent och topp-1-procenten 30,6 procent.

2020 hade de fattigaste 50 procentens andel rasat till minus 2,4 procent, det vill säga skulderna var större än tillgångarna. Sämst hade det gått för de understa 10 procenten.

Topp 10- och topp 1-procentens andelar hade samtidigt stigit rejält, 2020 var de enligt Credit Suisse 74 procent respektive 34,9 procent.

Alltså: de som äger minst i Sverige har halkat efter rejält, medan de som äger mest dragit ifrån.
Sverige har därmed gått om många andra länder kända för sin ymniga förekomst av privatjetflygplan och hundramiljonerkronorshus. Mellan 2012 och 2020 har topp 1-procentens andel i Schweiz minskat från 35 till 28 procent och i USA från 37 till 35 procent.

Då ska vi komma ihåg att de Forbes-rankningar som Credit Suisse delvis använder sig av alltså fångade upp mindre än hälften av det verkliga antalet dollarmiljardärer i Sverige år 2021.

Adderar vi de understa 80 procentens andel av svenskarnas förmögenhet för 2020 landar den på 13 procent, alltså lägre än de 542 miljardärernas del av kakan.

Det betyder att lika många personer som får plats i en fullsatt Airbus 380 äger mer än vad 6,2 miljoner vuxna svenskar gör tillsammans.

Orimliga siffror? Nej. En annan indikation över fördelningen av förmögenheter i Sverige är statistiken över ISK-konton.

Enligt Skatteverket hade 3,1 miljoner svenskar ett ISK-konto 2020. Medianspararen hade under året i genomsnitt 54 560 kronor på kontot. Men siffror som Svenska Dagbladet tagit del av visar att den rikaste tiondelen hade 700 000 kronor, den översta procenten i snitt 12,6 miljoner och den översta 0,1 procenten 203 miljoner.

Den översta tiondelen kontrollerade då 73 procent av alla pengar på ISK-konton och den översta procenten 35 procent, enligt SvD. Alltså i linje med siffrorna från Credit Suisse.

Ett mått som ekonomer använder för att uttrycka nivån på ojämlikhet i ett land är den så kallade gini-koefficienten, uppkallad efter den italienske statistikern Corrado Gini.

När det gäller förmögenheter betyder enkelt uttryckt en gini-koefficient på 1 att en person äger alla tillgångar och 0 att alla invånare äger exakt lika mycket.

Sverige ligger enligt Credit Suisses beräkningar för 2020 på 0,872. Att påstå att Sverige är världens mest ojämlika land är fel. Enligt Credit Suisse ligger följande stater i världen högre: Bahamas, Bahrain, Brunei, Botswana, Brasilien, Förenade Arabemiraten, Je men, Laos, Ryssland, Sydafrika och Zambia.

Inga länder som brukar förknippas med barnbidrag och högkostnadsskydd i vården.

Därefter, på plats 12, följer Sverige.

I klassen välfärdssamhällen i väst spelar vi i en egen liga. Svenskarnas egendomar är också mer ojämnt fördelade än i länder som Nigeria, Filippinerna och Haiti. USA har en gini-koefficient på 0,85. Och våra nordiska grannländer framstår i jämförelse som ett slags socialistiska hippiekollektiv med Danmark på 0,736, Finland 0,74 och Norge 0,785.

Kanske mest intressant: jämfört med andra länder är den svenska medelklassen förhållandevis fattig. Credit Suisse gjorde 2015 en jämförelse av denna grupp, som befinner sig i mitten på fördelningspyramiden, och dess andel av olika länders förmögenheter.

Utgångspunkten var den amerikanska medelklassen, definierad som personer med en förmögenhet på mellan 50 000 och 500 000 dollar. Siffran har sedan anpassats för varje land för att ta höjd för skillnader i köpkraft. I Sverige krävs 52 600 dollar för att kvala in till medelklassen medan det räcker med 28 000 i Brasilien.

Denna grupp är mycket stor i Sverige, 39 procent av den vuxna befolkningen, enbart Tyskland och Danmark har en större andel.

Men medelklassens andel av Sveriges samlade förmögenhet är låg. Enligt Credit Suisse var den 22 procent 2015, visserligen snäppet över USA:s 20 procent men klart under länder som Frankrike, Tyskland och Storbritannien som alla ligger runt 40 procent.

Det finns också andra uppgifter som tyder på att svenskar i gemen har förvånansvärt ont om pengar för att vara så rika.

En rapport som Finansinspektionen publicerade i början av 2021 visade att många hushåll har små likvida tillgångar, alltså pengar redo att användas. I genomsnitt hade hushållen 2012 hela 580 000 kronor på banken och i värdepapper. Men medianhushållet hade bara 130 000 kronor och 45 procent av hushållen hade mindre än 100 000 kronor.

I dag är snittsumman uppe i 1 miljon, men enligt Finansinspektionen talar mycket för att fördelningen är lika skev. Undersökningar som SCB gör varje år visar också att 20–30 procent av alla svenskar mellan 18 och 64 år inte klarar en oförutsedd utgift på 12 000 kronor inom en månad.

Sammantaget ser det ut som om det skett en enorm omfördelning av förmögenheter i Sverige. Men tillgångar är förstås inte allt i en ekonomi. Det finns också något som brukar kallas för inkomst.