Andreas Cervenka: Sverige är som Silicon Valley

Efter två år i Silicon Valley återvände journalisten Andreas Cervenka hem och häpnade: Sverige producerade miljardärer som aldrig förr. Dessutom pratade ingen högt om det. Så han började skriva Girig-Sverige.

Andreas Cervenka valde inte ekonomijournalistiken, den valde honom. Under universitetsåren studerade han statsvetenskap men snubblade in på Reversen, Uppsalaekonomernas medlemstidning, och extraknäckte. Och när han 1997 sökte sommarjobb som journalist fick han inte ens svar från de 25 lokaltidningar han vänt sig till. Däremot hörde Finanstidningen av sig.

– Sedan kom Asienskrisen 1998, Dotcom-bubblan 1999. Jag var inte ekonomutbildad utan fick lära mig allt själv. Att det handlade om pengar var sekundärt, människorna som berördes var mer intressanta, liksom maktspelen i näringslivet, säger Andreas Cervenka.

En titt på din produktion genom åren, som bland annat har resulterat i Stora Journalistpriset två gånger, tyder på att du gärna intar rollen som sanningssägare?

– Det låter lite högtravande men visst, en psykolog skulle säkert säga att jag har auktoritetsproblem. Redan på gymnasiet skrev jag en satir om lärarna som inte landade så bra, och jag har alltid haft svårt för maktgubbar som pratar nedåt. Finanskrisen 2008 blev en vattendelare för mig.

Hur?

– Det var så uppenbart att samhället fick täcka upp för bankernas dumma beslut. Jag var på en fest i den vevan och berättade om krisens bakgrund. Personen mitt emot mig sa: ”Oj, har du skrivit detta?” Det hade jag förstås inte. Som de flesta journalister skrev jag bara lite av allt jag visste. Då bestämde jag mig för att bli mer ifrågasättande.

Girig-Sverige är senaste resultatet av det beslutet. Vad var det du upptäckte under två år som korrespondent för Dagens Industri i Silicon Valley?– Den amerikanska bilden var att Sverige fortfarande är ett socialistiskt land, en slags DDR-stat. Jag började ifrågasätta det och upptäckte att Sverige i många fall hade lägre skatter än USA, och mer fördelaktiga regler för att göra några få riktigt rika. Ta bara att börsnoterade bolag kan få skolpeng för sin verksamhet. Vissa republikaner drömmer om ett sådant system i USA, men de lär aldrig få det.I boken räknar du ut att det under två år, från slutet av 2019 och framåt, skapades 14 nya miljardärer per månad i Sverige. Blev du förvånad?– Ja, i USA bodde jag i ett område som har bland de största klyftorna i världen. När jag kom hem upplevde jag att Stockholm var precis som Palo Alto. Klyftorna mellan aktörerna bakom Spotify och Klarna och de som lever i skuggsamhället kan jämföras med skillnaderna i till exempel Mexico City.Vad hoppas du att boken ska bidra med?– Sverige har sedan flera år riggats åt hållet att det ska gå att tjäna mycket pengar snabbt. Men är det så vi vill ha det? Jag läste en debattartikel av Bo Ekman från Tällbergsstiftelsen där han undrade: ”Vad ska vi ha Sverige till?” Det tycker jag är en bra fråga att ställa sig ibland.Kapitel som ”Sverige – det nya skatteparadiset” och ”8 promille får 82 procent” avslöjar vad boken rör sig i för vatten. Men vad är egentligen problemet med att folk blir rika?– Det är förstås inte ett problem i sig att vi skapar miljardärer men vi bör också ställa oss frågan om det är ett självändamål att göra det. Boken handlar inte om avundsjuka eller att vi bör konfiskera tillgångar, utan om att vi har ojämna spelregler. Det finns just nu människor som tror att det enbart är deras egen briljans som har gjort dem rika, när sanningen är att samhället har gett dem fördelar, så att de kunnat tjäna pengarna. Den här typen av omfördelning i ett samhälle är något alla bör vara överens om för att den ska kunna ske.En annan kapitelrubrik lyder ”En brasa utom kontroll”. Det låter inte lovande.

– Men jag är faktiskt hoppfull. Kriserna vi har upplevt på senare år visar att vi kan ompröva en massa ”sanningar” snabbt. Och tittar jag på den yngre generationen ser vi att det för dem är självklart att till exempel spara hållbart och etiskt. De kan också säga ”Bitcoin är väl bra” och därmed till och med ifrågasätta begreppet pengar. Det finns en styrka i det ifrågasättandet. Så om jag låter alarmistisk är det nog främst för att jag har ett stort hopp om förändring.