Varför gör vi tummen upp för ok?

Under vinjetten ”Vardagsmysterier” reder vi ut småsaker som vi inte ens visste att vi undrade över. Denna gång söker svaret på varför vi gör tummen upp för ”okej” och tummen ner för ”inte okej”?

Gester är praktiska när talad kommunikation av olika skäl inte fungerar. En av de vanligaste gesterna världen över är ”tummen upp” som ju i de flesta fall betyder ”okej”, ”bra”, ”det fungerar” och liknande . Motsatsen, ”tummen ner”, betyder mycket riktigt just motsatsen: ”inte okej”, ”dåligt”.

Men varför gör vi på detta viset, och betyder gesten samma sak i hela världen?

För att svara på den andra fråga först: nej, tummen upp betyder inte ”bra” överallt. I vissa länder i Västafrika och Mellanöstern signalerar gesten samma sak som ett uppsträckt långfinger: ”dra åt helvete”, ”fuck you”, en förolämpning.

Men i större delen av världen betyder tummen upp ”bra”, något som på senare år kraftigt förstärkts av att digitala giganter som Facebook använder tummar som symboler för bra eller dåligt, för att inte tala om alla de sammanhang då vi ombeds betygsätta varor eller tjänster.

Men varifrån kommer gesten?

Någon entydig och säker förklaring finns inte, men många teorier är i omlopp. En forskare påstår sig till exempel ha observerat att de berömda berberaporna i Gibraltar gör tummen upp, och antyder alltså något slags evolutionär förklaring, men andra forskare invänder då genast att aporna bara imiterar människorna.

Den förklaring som oftast anförs har att göra med gladiatorspelen i det antika Rom. Där påstås publiken ha kunnat avgöra nedslagna gladiatorers öde genom att göra tummen upp (den slagne skonas) eller tummen ner (han dödas). Detta påstående fick stor spridning genom den populära Hollywood-filmen Gladiator från 2000.

Filmskaparna hade i sin tur inspirerats av den berömda målningen Pollice verso (1872) av den franska konstnären Jean-Léon Gérôme. Målningen skildrar ett gladiatorspel där en gladiator ligger på marken, fortfarande vid liv, medan hans överman står med foten på den slagnes hals och vänder sig mot publiken.

Frågan är underförstådd: Ska jag döda honom eller låta honom leva?
Den blodtörstiga publiken gör tummen ned: Döda honom!

Allt tyder på att detta är historiskt inkorrekt. I själva verket var det sannolikt tvärtom!

Den amerikanske latinprofessorn Anthony Corbeill har skrivit en bok om gester i det antika Rom, och berättar i en frågespalt i Time magazine att systemet med publikröstningar på gladiatorspel kan ha förekommit, men att det är troligare att det var domare som avgjorde hur striderna skull sluta.

De använde gester för att kommunicera sina beslut, det finns avbildat på samtida artefakter, men gesten för ”skona” var en knuten näve med tummen instoppad bland fingrarna (typ ”håll tummarna”), medan tummen upp betydde ”döda”. Det vill säga tvärtom mot dagens användning.

Enligt Corbeill användes tummen ner inte alls, medan andra hävdar att tummen ner förekom och betydde ”lägg ner svärden, sluta slåss”.

Det klassiska brittiska lexikonet Oxford English Dictonary håller långt in på 1900-talet fast vid denna tolkning: tummen upp betyder död.

Andra forskare tvivlar på gladiatorspåret. 1979 gjorde en grupp psykologer och en zoolog ett test där man intervjuade 1 200 personer från olika delar av världen om hur de tolkade tummen upp. 738 av dem förknippade gesten med ”bra, okej”.

Påfallande många italienare som deltog i testen menade att tummen upp är ”en amerikansk grej”, vilket skulle kunna motsäga teorin om det romerska ursprunget (alternativt visa på italienarnas historielöshet).

Vissa historiker hävdar att tummen upp på medeltiden användes för att besegla affärsuppgörelsen i fall då språkförbistring rådde. Gesten skulle små småningom att fått den utökade betydelsen ”bra, positiv.”

Den amerikanske lingvistiske antropologen Joel Sherzer föreslår att gesterna kanske föregicks av språket där ”upp” av hävd förknippas med det positiva och ”ned” med det negativa.

I modern tid var det piloter under flygets barndom som populariserade tummen upp. Piloten kunde med tummen upp signalera till markpersonalen att han var redo för att lyfta.

Första gången Oxford English Dictonary förknippar tummen upp med något positivt är 1917, och då i samband med romanen Over the Top av Arthur Guy Empey. Boken handlar om en amerikan som tjänstgjorde i England under första världskriget.

Men i boken är ”tummen upp” inte bara en gest utan även ett metaforiskt uttryck, precis som vi än i dag kan säga ”Styrelsen gjorde tummen upp till vd:ns förslag.” (De första fotografierna på piloter som gör tummen upp föreställer dock kineser.)

Under andra världskriget blev både gesten och uttrycket allt mer populärt, och i och med den digitala revolutionen har betydelsen av tummen upp som något positivt alltså cementerats.

Men exakt varför vi viftar med tummarna på detta sätt, och vilka som började med det, går inte att fastslå.

Status: Mysteriet ej tillfredsställande löst.

Har du något vardagsmysterium som du funderat över? Berätta! Kanske kan vi kan lösa det tillsammans.