Väntan är över – Kerstin Ekman tillbaka som romanförfattare

Hunter i Huskvarna

Sara Stridsberg

Noveller
Albert Bonniers

Sara Stridsberg rör sig ständigt i tillvarons ut-­kanter. I författarens första novellsamling, Hunter i Huskvarna, är ton och stämning omedelbart igenkännbara. I elva berättelser möter läsaren människor som ter sig bekanta i författarskapet; ofullständiga ensamstående föräldrar, ungdomar på drift från själva livet, flickor och kvinnor utsatta för våld och alltför tidig död. Här finns mentalsjukhusen och barerna, de gamla bilarna, de stora havsfåglarna mot himlen och de vagt hotfulla sjöarna i skogen.

I Hunter i Huskvarna är stil och språk mer direkta än tidigare. Novellisten Stridsberg behåller sina poetiska bilder intakta, men skriver med ett rakare berättarflöde. Det skapar ett distinktare tempo, en hårdhet som paras med den drömska stämningen, och gör vissa av novellerna – som Valarna, Vi var rovdjur och titelnovellen – till skarpslipade diamanter. Det råder fortfarande ingen tvekan om att Stridsberg hör till våra mest intressanta, stilsäkra prosaister.

Samtidigt infinner sig i en novellsamling som denna en viss mättnad. Stridsberg har sina berättelser om människor som på ett eller annat sätt befinner sig utanför samhället, ja, nästan utanför (eller utanpå) själva verkligheten, och det är gott så. Men i elva berättelser på rad som alla rör sig i något slags förhöjd verklighet, vare sig den är mörk eller ljus, går något av laddningen
förlorad. Och jag kommer på mig själv med att undra hur en Stridsberg-berättelse som stannar kvar i den alldeles vardagsnära verkligheten skulle se ut.

Recenserad av Therese Eriksson

Nya människor i fel ordning

Jonas Karlsson

Noveller
Wahlström & Widstrand

Med en brokig samling berättelser skapar Jonas Karlsson ett eget universum kring de omaka bröderna Anders och Patte. Ibland är de huvudpersoner, ibland mer perifera. Och precis som titeln antyder följer händelserna inte i kronologisk ordning. Genom de elva novellerna tar sig Jonas Karlsson an en hel klase berättargrepp. Absurdism, metaberättande och både första-, andra-, såväl som tredjepersonsperspektiv, alltid flankerat av en lågmäld, lite försiktig humor.

Karlsson är en mästare i att skriva fram stämningar och sätta fingret på undertoner mellan människor. Allra bäst är han när han jobbar realistiskt, inte när han experimenterar med att låta det hända så lite som möjligt – men när han verkar i det lilla; med att skriva fram vardagsdramatiken. De två brödernas polariserade personligheter fångar tillsammans in många gemensamma drag för människan i vår sekulära tid; famlandet efter mening och riktning löper som en röd tråd. Ett tema som når sitt klimax i den smått genialiska, näst sista novellen, Köpa tur.

Recenserad av Celia Svedhem

Löpa varg

Kerstin Ekman

Roman
Albert Bonniers

I sin nya roman ger Kerstin Ekman ordet till den pensionerade jägmästaren Ulf, som lever i ett harmoniskt äktenskap med Inga i de härjedalska skogarna. Han får syn på en varg från sitt gömställe i en husvagn, och därefter identifierar han sig så starkt med djuret, som han döper till Högben, att han får svårt att fortsätta jaga. Problemen intensifieras när vargen börjar riva fåren i grannskapet. De andra jägarna vill bedriva skyddsjakt, Ulf vill skydda vargen. Under tiden sonderar han sina ­minnen, kartlägger sina gamla jaktjournaler.

Ekman rör sig som vanligt hemtamt i både naturen och i språket. Det är en fröjd att läsa en författare som så skickligt gestaltar både människor och miljö. Utan omsvep berättar hon hur jakten går till, och våra tillkortakommanden i skogsbruk och hur illa vi förhåller oss till naturen. Att löpa varg – att bli djur – ter sig som ett ganska lockande alternativ. Spänningen byggs upp successivt, på en robust knapphändig prosa som är ypperligt anpassad till innehållet.

Recenserad av Björn Kohlström

Maria H:s synapser

Hanna Krall

Roman
Övers. Julian Birbrajer
Ersatz

En åldrad kvinna minns en hemlös man från sin barndom. Hur hennes mor brukade ge spadet från familjens kokta makaroner till honom och hans lilla barn. ”Vem kommer att minnas honom när jag är borta?” frågar hon.

Polska Hanna Kralls nya bok kretsar, bland annat, kring tidens utsuddande av allt mänskligt. I korta tablåer gestaltas skärvor av ett snart bortglömt förflutet. Som den hemlöse mannen. Eller de som före Förintelsen bodde på Zamenhofa­gatan 26 i Warszawa: ”Där fanns en värld.”

Titelns synapser speglar bokens struktur, minnesbilder flammar upp, associativt. Ur dessa minnesarkeologins fragment framträder två kvinnoliv, två polska Marior i amerikansk exil. Den ena överlevde både andra världskriget och terrorattacken i New York den 11 september 2001, den andra har en autistisk son och fängslades 1981 för sitt stöd till Solidaritet. Våldets tre knutpunkter i väven.

Kralls korthuggna sakliga stil känns igen och kontrasterar mot livsödenas ­dramatik. Sammantaget blir det en läsvärd, lågmäld elegi över det enskilda livet och dess förgänglighet.

Recenserad av Peter Fröberg Idling

Londonflickan

Susanna Alakoski

Roman
Natur & Kultur

Med Bomullsängeln inledde Susanna Alakoski ett viktigt arbete: att i romanform berätta om finska arbetarkvinnor under 1900-talet. Berättelsen är fiktiv, men utgångspunkt är hennes egen mormor Hilda, som arbetade på textilfabrik i Vasa i större delen av sitt liv. Andra delen i den tänkta trilogin kretsar till stor del kring Hildas barn: dottern Greta som reser till London för att jobba som au pair och får försmak av klassresan, sonen Jonni som flyttar till Sverige och jobbar kvar inom textilindustrin.

Liksom i första delen imponeras jag av Alakoskis researcharbete, som måste varit enormt. Men det lägger sig också i vägen för själva romanen. Långa stycken består av torra och detaljerade ­redovisningar av exempelvis fackligt arbete, textilproduktion eller arbetslagstiftning. Romanfigurerna lever inte riktigt i egen rätt, de känns mer som språkrör för alla dessa sjok av fakta. Vilket är synd, för här finns så mycket som hade kunnat utvecklas. Vad var det som hände i Greta som gjorde att hon avbröt sin klassresa?

Recenserad av Annina Rabe