Vad kan anonyma Banksy göra åt utställningarnas framfart?

Gatukonstnären Banksy har varit anonym sedan starten på 1980-talet. Nu kommer utställningen The mystery of Banksy – a genious mind till Malmö. Vad hade upphovsmannen tyckt om det? Vi har pratat med kuratorer, advokater och de svenska gatukonstnärerna Akay och Anonymouse för att försöka ta reda på det.

– Vi pratar inte om en museiupplevelse. Nej, vi bygger upp känslan av att stå framför en Banksy i verkligheten. Och alla de mest berömda verken kommer att vara med, förklarar Virginia Jean entusiastiskt på telefon från ett tåg i Ungern.

Virginia Jean är frilansande utställningsdesigner, verksam i Berlin, och har satt samman den stora Banksyutställning som under 2022 turnerat i Tyskland och som öppnar i Malmö den 13 januari och sedan är tänkt att resa vidare till Stockholm och Göteborg.

Redan när den första pressreleasen gick ut väckte det uppmärksamhet.

– Vi visar över 150 verk. Inte bara väggmålningar och tryck, utan också installationer och oljemålningar, säger hon.

Tillsammans med scenografer och scenmästare har de byggt upp gator och väggar, en elefant i naturlig storlek och en brittisk tunnelbanevagn. Ja, nästan hela utställningen består av reproduktioner.

– Vi vill ge känslan av att man går in i de riktiga miljöerna, där konsten är skapad.

Banksy är västvärldens mest kända gatukonstnär. Hans verk började dyka upp på husväggar i Bristol på 80-talet och i dag finns de över hela världen. Han sätter sina avtryck i det krigsdrabbade Ukraina, i Betlehem på Västbanken, i Medelhavet där flyktingarna drunknar på väg till Europa. Alltid på människovärdets sida och – alltid med ett stort mått lekfullhet.

Som de flesta gatukonstnärer verkar Banksy anonymt, under artistnamn. Det säger sig självt, eftersom nästan allt som görs i genren går under lagrummet skadegörelse. Och det är inte bara polisen som försökt peka ut honom, utan också journalister och forskare. Flera har blivit misstänkta. Bland andra Bristolfödde musikern och graffittimålaren Robert del Naja från Massive Attack, serietecknaren och musikern Jamie Hewlett från virtuella bandet Gorillaz, och en medelålders man från Bristol, vid namn Robin Gunningham. Men Banksys identitet är fortfarande inte fastställd.

Virginia Jean beskriver Banksys anonymitet som en superkraft. Att han kan skapa så mycket med så lite, utan ett ansikte. Att han på så sätt ännu starkare kan ge ansikte och röst åt de behövande, åt människor i krig och andra umbäranden.

Samtidigt lever vi i en extremt personfixerad tid. Som konstnär – hur smart är det att vara anonym? Jag frågar Sveriges kanske mest legendariska gatukonstnär, Akay, som varit på scenen sedan 80-talet och även deltagit i utställningar tillsammans med Banksy.

– Det är väl liksom största grejen i hela hans konstnärskap att han förblir mer eller mindre anonym. Men det är inte som att nån vill veta. Det är ju många som vet vem han är, fast man fortsätter ändå säga att ingen vet vem Banksy är. För ingen vinner på att han skulle gå ut med det.

Akay har själv verkat anonymt sen starten. Från början var det en nödvändighet. Efter hand har det blivit mer av ett nöje. Katt och råtta-leken har i hans fall inte behövt vara av samma dignitet som för Banksy, han har inte behövt jobba så hårt för att hålla sin identitet hemlig.

Men är det inte trist att du som person inte får uppskattning för det du gjort? Eller att ditt cv ser tunt ut?

– Det får man väl ta. Det är inte ett stort problem.

Konstnärskollektivet Anonymouse är känt för installationer av restauranger, tryckerier och härbärgen för möss, som framförallt synts på Malmös gator. För dem handlar anonymiteten delvis om att göra motstånd mot personfixeringen och kändiskulten som råder, delvis om just att öka betraktarens delaktighet, att man ska känna att ”det här kunde jag ha gjort”.

– Och det finns också en frihet i att vi kontinuerligt kan ändra spelreglerna för vad och hur vi ska skapa. Det finns ju ingen som kan hålla oss ansvariga för det vi gör, skriver en representant för kollektivet från en anonym mejladress under namnet Yasha Mousekewitz.

Jämfört med åttiotalets graffitti kan musetablissemangen se snälla och uppbyggliga ut. Men för Anonymouse finns en tydlig politisk dimension.

– Det handlar om att visa ett alternativ till vad en stad kan vara. Vem gatan tillhör. I dag har nog många, delvis tack vare Banksy, en betydligt mer positiv bild av gatukonst än för säg tjugo år sen, och vi är gärna med och påverkar den opinionen. Eftersom vi i första hand riktar oss till barn så försöker vi också ta med lite grundläggande samhällsfunktioner som vi tycker kan vara bra för barn att lära sig om. Som soppkök, härbärgen, pressfrihet, återvinning, bibliotek.

Lekfullheten ligger i gatukonstens natur. Ett utbyte mellan staden och konstnärerna. Akay beskriver den så här:

– Vi rör oss i stan konstant, cyklar omkring och reagerar på saker. När corona slog till blev det till exempel en massa tomma affärslokaler i innerstan. Då började vi göra texter med vinylplast på alla tomma skyltfönster, det var en grej som skapades. När stan var full av valaffischer, då gjorde vi konst av dem. Vi letar hela tiden efter vad det offentliga rummet har att erbjuda.

Traditionellt har det inte varit någon stor fråga vem som äger gatukonsten. Den görs på plats och sen tvättas den eller städas bort.

Men i Banksys fall eskalerar nu krocken med den kommersiella världen. Det finns stora pengar att tjäna på konstnärens popularitet. Nu river vanliga medborgare ner de väggar där Banksy uppför sina verk, för att sälja bitarna. Och förutom de allt mer frekventa stölderna på gatan tryckte det amerikanska modeföretaget Guess nyligen populära Banksy-motiv på både kläder och väskor i en ”graffiti”-kollektion utan att fråga om lov. Som om upphovsrätten inte fanns.

Konstnären svarade med att uppmana alla snattare att ta för sig av deras kläder, på samma sätt som de tagit för sig av hans konst.

När jag pratar med Akay tycker han först att det där med upphovsrätten inte spelar så stor roll. Folk som målar på offentliga platser som en brottslig handling – har de verkligen lagen på sin sida? Kan de hindra nån att sno deras bild till en t-shirt? Fast sen ringer han tillbaka och säger att det riktiga problemet, det är ju att andra kan göra stora utställningar med Banksys konst, i Banksys namn, utan hans godkännande. Då ingriper man ju i hans konstnärskap.

Och hur funkar det egentligen?

The mystery of Banksy – a genious mind är en i en lång rad Banksy-utställningar som konstnären själv inte står bakom. De har växt i antal på senare tid. En av de största rapporterar fyra miljoner besökare och har visats i Hong Kong, Las Vegas, Madrid, Moskva, Tokyo. Och Banksy säljer. På auktioner går de dyraste verken för miljonbelopp, räknat i pund.

Den här utställningen är producerad av det tyska eventföretaget Cofo Entertainment som också producerar Elvis- och Beatlesmusikaler och ABBA-shower med lookalikes. När pandemin kom fungerade inte konceptet, utan de provade istället spektakulära konstutställningar dit publiken kunde komma trots pandemi.

Utställningskuratorn förklarar att hon har informerat Banksy hela vägen och att hon inte mött några protester. Att de verkligen försöker arbeta i Banksys anda och också skänker en del av vinsten till den räddningsbåt för flyktingar i Medelhavet, Louise Michel, som Banksy finansierar.

Men hans upphovsrätt då? Har du gjort någon utställning utan konstnärens godkännande förut?

– Nej, det är ett Banksy-fenomen. Visst. Han har upphovsrätt. Men eftersom han skapar sin konst på offentliga platser och är anonym, så har han ändå inte riktigt det. Det är därför hans bilder används kommersiellt av andra.

”Inte riktigt” upphovsrätt låter skumt. Jag ringer Tobias Kempas som är advokat och upphovsrättsspecialist på Advokatfirman Vinge i Stockholm och frågar hur man kan ställa ut någons konst, som inte vill det.

– Hur kan man göra det? Ja, det pågår dygnet runt saker som inte är förenliga med gällande rätt. Att någon handlar på ett visst sätt måste inte betyda att agerandet är tillåtet.

Han reserverar sig för att han inte satt sig in i det här fallet. Men det är helt klart att upphovsrätt har man även om man är anonym.

– Det finns många berömda konstnärer och författare som valt att framträda under annat namn. Men upphovsrätten finns kvar. Har vi etablerat att ett alster är ett skyddat verk, då finns det upphovsrättigheter som gäller för exemplarframställning eller allmänt tillgängliggörande, som till exempel offentlig visning av verket. Enligt huvudregeln kräver sådana förfoganden tillstånd, oavsett om upphovsmannen vill vara anonym eller ej. Upphovsrätten gäller även om konstnären har skadat någon annans egendom, till exempel genom att uppföra verket utan tillstånd på någon annans vägg. Rätten är dock inte så stark att ägaren av den förstörda egendomen inte får ta bort verket.

Djävulen bor istället i det praktiska försvaret av rättigheterna. Du kan ha ett solklart fall, men rättsprocessen behöver en upphovsman som är identifierbar.

– Låt säga att ett sådant ärende hamnar i domstol. Det första käranden då måste göra är att styrka att han eller hon äger upphovsrätten, annars finns det i princip inga möjligheter att vinna tvisten.

Med andra ord: Vill Banksy behålla sin anonymitet, så kan han inte räkna med framgång i domstol. Men det hindrar honom inte från att kommentera den här sortens utställningar på sin webbplats:
”Members of the public should be aware there has been a recent spate of Banksy exhibitions none of which are consensual. They’ve been organised entirely without the artist’s knowledge or involvement. Please treat them accordingly.”

Virginia Jean har förstås sett det här.

– Ja, men inget är svartvitt. Ute på gatorna stjäl folk tegelstenar från väggarna där han har målat. De tar konstverken från platserna där han har skapat dem, hindrar publiken att få se dem. Det är sorgligt. Det är att stjäla konst. Vi vill istället sätta tillbaka bitarna. Återskapa och visa upp.