Tvinga musikerna att dansa!

Det finns låtar som gör att man bara måste ställa sig upp och dansa loss, men när den känslan kommer över mig händer något märkligt. Jag reser mig och skjuter fram huvudet med ryckiga rörelser i takt med musiken, mer än så blir det inte. Som att det är brott på kabeln mellan mina känslor och resten av kroppen.

Jag kan bara inte dansa, och vill inte, men jag önskar att jag ville. Det finns ju inget mer livsbejakande, och jag tillhör inte dem som fnyser åt jämnåriga kvinnor som yr omkring som väderkvarnar i takt till en djembetrumma. Tvärtom är jag avundsjuk på dem med tillgång till något för mig förborgat.

Jag tror på tvångsåtgärder.

När det kommer till dans är jag närmast en parodi på en känslomässigt bottenfrusen äldre vit man, och det här är något jag delar med många musikerkollegor, ett känt faktum och en märklig paradox: Musiker dansar inte. Åtminstone väldigt få av oss, och ytterst sällan. Det är en förvärvad motorisk skada vi har som det pratas alltför lite om. Att inte dansa gör ju att vårt sceniska uttryck begränsas till en intellektuell övning, som underhållning ibland närmare schack än musik.

Varje gång jag ser något videoklipp med artisten Prince, tänker jag att det är exakt så det ska vara. Han gör rätt och jag gör fel. Sång, musik och dans. Blod, sex och eld. Själv klarar jag med nöd och näppe av musiken medan hans palett är så mycket större.

Att dansa är den mest ursprungliga och naturliga impulsen att följa när vi hör en rytm, något som alla små barn gör. Ettåringens guppande med stjärten redan vid det första taktslaget i musiken ser likadant ut i alla kulturer, men sedan, på vägen fram i livet, händer något och dansen upphör, åtminstone bland oss västerlänningar.

Precis som att en del tror att de saknar sångröst, när det bara beror på att de inte har övat, så upplever sig många som usla dansare. Men alla har en gång kunnat dansa tills det av någon anledning tagit slut.

Jag tror på tvångsåtgärder. Utbetalning av kulturbidrag till jazzmusiker endast mot uppvisande av genomgången salsakurs. Kanske allmänt salsatvång – Folkhälsomyndigheten har ju ångan uppe och kunde sköta registreringen. Jag skämtar naturligtvis, men som med alla oseriöst formulerade idéer med ett korn av sanning i, öppnas en dörr på glänt till något annat, en möjlighetsglipa. Och att bara lockas av tanken kan ge den lilla skjuts som behövs, åtminstone för en musiker som jag, som önskar att jag ville dansa.

Ur Tidningen Vi #4 2023.