Stina Jofs: ”Voväloljoj sospoproråkok!”

Funderat på ett nytt språk, längtat efter utmaningar bortom svenskans ”sju sjösjuka sjömän … ” ? Ett råd till dig som törstar efter kunskap: Vill du maximera nyttan av dina studier bör du plugga mandarin, spanska, engelska, hindi samt portugisiska. Med dessa fem får du i ett huj långt över två miljarder möjliga samtalspartners. Huj och huj, förresten. Det lär ta sin tid, mandarin och hindi är inte att leka med och när väl kunskapen sitter kanske inte precis alla miljarder vill tala med just dig. (Sista meningen är skriven av tjurStinan i mig, glöm den och gå vidare.)

Men skulle spanska och portugisiska vara räkmacke-enkla? Icke! De har till exempel sina diakritiska tecken, förvirrande småplock över bokstäverna som kan kallas akut och grav accent, circumflex, tilde med mera. Vad de gör? Ändrar uttalet hit och dit, en enda röra tycks det.

Om du nu ska förkovra dig, varför inte göra en humanitär insats genom att kasta dig över något av de minsta språken? Det ger dig möjlighet till en unik know how, som en del säger. Jag ska återkomma till ett av de minsta, men först en mellanvariant: Du skulle kunna lära dig ett språk som du inte visste fanns men talas av miljontals människor? Nej, här gick det fel  … inte jag visste fanns ska det förstås vara. Inte ska jag komma och påstå att ni läsare är lika obildade som jag. Här några exempel på för mig okända språk: cilubà, shona och ilocano.

Finns inte dessa språk med i kurskatalogerna, så kräv av de ansvariga på Medborgarskolan, ABF, Babbel och allt vad företagen heter att ta fram dem. Passa då också på att fråga om de kör en kurs i ayapaneco. Får du följande mening till svar talar du med en gravt lögnaktig person: ”Absolut, vi har både hel- och deltid, distans och salsundervisning. Jag föreslår att du anmäler dig omgående, efterfrågan lär bli enorm.”

Bara två personer i hela världen talar flytande ayapaneco. Eller talade kanske, jag vet inte hur läget är just nu. Manuel Segovia och Isidro Velázquez i den lilla mexikanska byn Ayapa blev nämligen osams någon gång kring 2010-talet. Ett moltigande följde. Språket upphörde ju inte att existera men utövades gjorde det sannerligen inte, och världens språkexperter förtvivlade: Hur skulle de få de båda männen att tala med varandra igen? Pengar, sprit, terapi? Det löste sig, som man säger, organiskt, vad det nu betyder, för enligt de senaste uppgifterna, visserligen från 2013, hade de båda herrarna då åter börjat närma sig varandra. Men nu, 2020? Ingen aning.

Nå. Åter till din nästintill osläckbara kunskapstörst! Lockar inte hindi, shona eller ayapaneco kan du kasta dig över några av de många hittepå-språk som finns, exempelvis klingonska som skapades för den tredje Star Trek-filmen eller lojban som är tänkt att användas mellan människa och maskin. Rövarspråket som i rubriken är annars ett alternativ.

Det sägs ha uppfunnits av Astrid Lindgrens make Sture, och Astrid ska ha låtit Kalle Blomkvist använda språket i trilogin om privatdetektiven, kanske i Kokalolole Boblolomomkokvovisostot lolevoveror fofarorloligogtot som den andra boken skulle heta på Stures språk. Vad den titeln skulle bli på ayapanecoanska är jag dessvärre inte människa att berätta. Det kan nog ingen i hela världen – förutom Manuel och Isidro förstås. Om de någonsin diskuterar Kalle Blomkvists bravader?

Som mycket annat, vet jag inte det heller.