Stina Jofs skickar barnbarnet med företagspaket
Lyssna på artikeln
När amerikanska posten 1913 började leverera paket – inte bara brev – dröjde det inte länge förrän ett par i Ohio bestämde sig för att skicka sin åtta månader gamla son till farmor som paket. Tågbiljetten var dyrare än portot, visade det sig. Ett år senare tyckte ett par i Idaho att deras fyra år gamla dotter Charlotte May Pierstorff gott kunde paketeras och skickas 117 kilometer. Berättelsen var så omtalad att den blev en barnbok, Mailing May.
Jag vet inte hur det är ställt med det svenska postväsendet efter avregleringen 1993, men det skadar ju inte att fråga:
– God dag, mitt barnbarn ska hem till sina föräldrar efter att ha varit hos mig ute på ön några dagar …
– Välkommen till Brev & Paket! Barnets vikt?
– Han är fyra år, väger väl cirka 17 kilo. Smidig, trevlig, social. Det har han efter mormor…
– Tendenser till cellskräck?
– Nja, han gömmer sig inte gärna under soffan när vi leker kurragömma, men den är å andra sidan väldigt låg.
– Sängvätare?
– Blöjfri sedan länge.
– Klarar han elementära uttryck som: ”Min pappa heter…”?
– Han kan till och med skriva sitt namn! Begåvad, det har han efter…
När det blir tyst i luren, jag hör henne räkna, försöker jag flika in ytterligare några frågor:
– Kan jag lämna in honom där jag brukar hämta paket, i öns tobaksaffär? Hur länge behöver han vänta innan leverans sker? Det finns mycket som lockar en unge i en kiosk, menar jag.
– Vi använder den något dyrare wellpappen och rejäla buntband, svarar hon. Eventuell åverkan eller snatteri – förutsatt att han lyckas ta sig ur paketet – täcks förstås av våra försäkringar. Låt se … det blir 350 kronor, exklusive moms.
– 350! Han ska ju för fan bara över Lidingöbron! Om jag slår in honom själv då?
– Staten har mycket strikta regler kring paketering, där kan vi inte kompromissa.
Avregleringen tänker jag, vilket skämt.
Han hade plockat fram musköten.
– Om jag skickar honom som företagspaket då? Jag har ett aktiebolag, vilande visserligen…
– Då måste jag koppla dig till företagsenheten. Jag arbetar bara med privatärenden. Inte mitt val ska jag väl tillägga … blev omplacerad. Näthandel, man baxnar, som den har ökat! Detta hade Axel Oxenstierna inte tänkt sig, kan jag lova.
– Axel?
– Han skapade det svenska postsystemet 1636, hade han vetat att man 400 år senare skulle skicka nylonstrumpor, plasthinkar, nagellack och annan skit över hela jordklotet … Han hade plockat fram musköten, det säger jag bara.
Ett alternativ är förstås att jag transporterar gossen personligen, tar bilen. Bensin, trängselskatt, eventuell parkeringsavgift… jag kan ju inte bara släppa av honom på trottoaren … Visserligen kan han redan portkoden – den ungen upphör aldrig att förvåna – men når han upp? Kanske kan jag räkna med en del royalty om jag skriver en barnbok, som den där boken om flickan May. Jag får ringa ett förlag.
Titelförslag: Pojken i paketet.
P.S. Lagen som förbjöd paketbarn i USA kom sommaren 1920, den firar 100 år med andra ord. D.S.