Stina Jofs: ”Dags att få fart på sittfläsk och synapser”
Lyssna på artikeln
Julens tabberas är över, nyårsnattens löfteslista lång som floden Amur.
Nu väntar magrare tider. Dags att få fart på både sittfläsk och synapser. Trassligt ska det bli – hoppas jag – även för dig kloka Vi-läsare.
Häng med! Vem söker jag?
Bror, Anders och en stackare som hette Lampert träffade aldrig den vars namn jag tänker på, men hade ändå med baronen att göra (ja, det är en adelsman som gömmer sig i den här gåtan). Förresten, den andre i uppräkningen inledde detta något udda extraknäck som 28-årig student. Först på plan var dock en postexpeditör.
Mannen jag söker mottog redan som tjugoåring en kanslermedalj, vad det nu var. Senare åkte han på däng och vägrade i nio långa år. I Sverige är han översättaren stort tack skyldig, som tolkade så fritt och målande att det smällde till rejält.
Det blev ett hallabaloo.
År ut och år in, bokstavligen. Översättaren missade dock hela glammet, han dog innan hans arbete publicerades.
Blandade ledtrådar:
Abba 1973 – då avses inte sill.
Bara tre av det så kallade täcka könet har fått den äran – då har man ändå tjatat sedan slutet av 1800-talet. En motståndsrörelse har bildats. Så snart Londondimman lättar strålar solen in genom fönstren på Westminster Abbey, inte till någon nytta för vår man dock, som fick flunsan och dog.
Mer då, som har med denne mans bedrifter att göra? Han hade, enligt ett uppslagsverk, ”ett utomordentligt sinne för finare skiftningar i såväl själsrörelser som den yttre naturens företeelser”. Tämligen obegripligt, inte sant? På det språk som talas i Grönköping, nämligen transpiranto, låter en av hans rader – eller faktiskt den svenske översättarens:
Ding dinka dong.
Nu börjar du väl ana?
Det är mycket ut och in i hans för oss mest kända verk –krankhet, afundens försåt samt sorgens häkten ska bort.
För dig som ännu inte vet:
Han var britt, understundom öbo i dubbel bemärkelse.
Prästbarn, förlovad i tio år, hedersdoktor.
Vid adlandet fick han plussa på son-namnet med … of Aldworth and Freshwater.
En av Sveriges mest kända litteraturkritiker och författare, numera död, lär ha skrivit om både mannen jag söker, hans översättare samt själva verket:
X var överskattad som poet, vilket han själv sympatiskt nog verkar ha insett. Men riktigt så bombastisk och meningsbefriad som den konstiga översättning av den rättvist glömde rimmaren Y /—/ är inte X dikt.
Här en alternativ slutsväng:
*Ring ut det gamla året, inget att begråta
Ring in det nya, med hopp om bättre gåta! *