Ingmar Bergmans dotter om ”semi-självbiografin”

Ingmar Bergmans dotter Anna är aktuell med självbiografiska Jag och min skugga. Hon tror att hon vet vad pappa skulle ha tyckt om boken.

Din nya bok heterJag och min skugga. Med tillägget ”en semi-självbiografi”. Vad är det du vill berätta?

– Sanningen om mitt liv, utan omsvep. Det finns ett bra uttryck på engelska ”To put the record straight“ och det är så jag tänker mig den här boken. Jag vill berätta om saker som jag varit oskyldigt anklagad för – men också om allt som varit roligt, härligt. Semi-självbiografi betyder att jag tagit ut svängarna när jag berättar om några episoder. För att göra dem mer läsvärda. Folk måste ju få skratta också! Men det är inga viktiga händelser som jag förvanskat.

Du fyller snart 74 år. Hur skulle du beskriva ditt liv?

– Som en fantastisk berg-och-dalabana. En galen karusell. Jag tror Gud hittade mig när jag var liten och gav mig en massa skyddsänglar. De har fått upp mig ur dalarna när det varit som jävligast. Under alla år när jag var ung och tvingades stå på egna ben … det kunde ha gått åt helvete med droger och allt annat, men jag klarade mig. Det är jag stolt över. Dessutom har jag min tro, den har gett mig styrka. Och blir viktigare för varje år.

Och ”skuggan” som finns med i din boktitel. Vem är det?

– Men det måste du väl förstå?! Det är min far förstås. Genom åren har jag försökt springa bort från min skugga och jag har försökt göra mig vän med den. I dag är vi sams. Att skriva boken har varit bra, rent terapeutiskt. Jag är lugn nu.

Du har varit fotomodell och skådespelare, nu är du författare – men också konstnär. I vilken roll känner du dig mest hemma?

– Det vet jag inte. Jag vill ha många hattar på huvudet samtidigt, kan man säga så på svenska? Den som driver mig är Anna Bergman, hon är väldigt jobbig att ha att göra med. Privat är jag bara Anna.

Vänta, det där måste du nog förklara?

– Jag är inte schizofren, absolut inte. Men det känns som jag kan dela mig i två. Anna är min privata del, Anna Bergman är Ingmars dotter, hon som styr och ställer. Detta är svårt att förklara. Min nästa bok, som jag redan börjat skriva på, kommer att handla om det. De två flickorna som blev en.

Du har varit gift två gånger, förlovad sex. I boken skriver du mycket om kärlek, men också om hur du som tolvåring blev våldtagen – och hur det påverkat ditt liv. Hur lever du i dag?

– För första gången bor jag ensam och det är helt underbart. Jag älskar mitt eget sällskap, har ro att skriva och måla när jag vill. Det känns som en välsignelse.

Du kom som au pair till London som ung, och blev kvar. Längtar du aldrig till Sverige?

– Absolut. Före pandemin åkte jag dit ett par gånger om året. Det jag saknar är mina vänner, mina syskon, svensk mat – och saltlakrits. Det kan man inte köpa i England.

Din far lovordade dig som skådespelare, inte minst för att du klarat dig utomlands. På nätet kan man läsa att du spelat in gladporrfilmer. Hur vill du själv beskriva din skådespelarkarriär?

– Jag har aldrig spelat in porrfilmer. Aldrig. Den tidning som skriver det stämmer jag, direkt. Däremot har jag medverkat i filmer som I skorpionens tecken – för att bo bra behövde jag ju få in pengar – men det var inte min kropp som fanns med i sexscenerna. Det är en direkt lögn.

Om du ser tillbaka på åren: Har det varit en fördel eller en belastning att vara Ingmar Bergmans dotter?

– Det är en fråga som inte går att besvara så här kort. Jag hoppas mina läsare får en egen uppfattning om vad släktskapet inneburit för mig genom att läsa min bok. Vad Ingmar skulle tyckt om den är svårt att säga. Men jag tror han skulle ha gillat den. Även om han tyckte att hans egna böcker var bäst.