Sommarlitteratur som står sig med åren
Sommartid är klassikertid. Och det finns åtskilliga klassiker som har sommarkänsla i sig. Här följer 10 tips från Yukiko Duke.
Lyssna på artikeln
Sommartid är klassikertid. Och det finns åtskilliga klassiker som har sommarkänsla i sig. Här följer 10 tips från Yukiko Duke.
1. Bonjour tristesse
Françoise Sagan
Det är nästan svårt att förstå att Sagan bara var arton år när hon skrev sin debutroman, välstuderade, psykologiska relationsdrama som doftar sommar och sol. Den 17-åriga Cécile tillbringar en vilsam sommar på den soldränkta Rivieran med sin far, den rike playboyen och änklingen Raymond. Han har tagit med sig det senaste tillskottet i den långa raden av flickvänner, den unga Elsa, som Cécile trivs bra ihop med. På kvällarna går de tre på alkoholdränkta fester och partajar till långt inpå småtimmarna, på dagarna tar de igen sig i solen vid stranden.
Den intelligenta och brådmogna Cécile genomskådar sin fars ytliga livsstil, men är samtidigt nöjd med att fadern ger henne full frihet och inte pressar henne att studera. Trions fridfulla, loja tillvaro får ett abrupt slut när Anne, en nära vän till Céciles döda mor, plötsligt dyker upp. Hon är allt Raymond inte är: ansvarstagande, hårt arbetande och kulturell. Mot alla odds förälskar sig Raymond dock i henne och Elsa flyttar ut. Anne börjar lägga sig i hur Cécile lever sitt liv, vilket gör att den unga flickan börjar se henne som ett hot. För att få Anne att lämna Raymond, ber hon sin pojkvän Cyril och Elsa att låtsas vara förälskade.
Precis som Cécile har räknat ut, blir Raymond sårad och svartsjuk och försöker återerövra Elsa inför ögonen på Anne. Men utgången av dramat blir inte alls Cécile har planerat.
2. Döden i Venedig
Thomas Mann
Det är så mycket som känns så märkligt välbekant i Thomas Manns klassiker: beskrivningen av den mörka tidsandan och en pandemi, som myndigheterna i det längsta försöker tona ner. Den uppburne diktaren Gustav von Aschenbach ger sig ut på en resa: han har drabbats av en långvarig skrivkramp och hoppas att miljöombytet ska inverka positivt på skrivandet. Resan går först till Österrike-Ungern, men där känner sig von Aschenbach inte riktigt tillfreds. Han beger sig rastlöst vidare till Italien och tar in på ett badhotell på ön Lido utanför Venedig. Det är försommar, fortfarande lågsäsong och relativt lugnt. Det ligger ett vemod i luften, en känsla av att en era går mot sitt slut.
Gustav von Aschenbach lägger förvånad märke till att de tyska turisterna lyser med sin frånvaro. När han bläddrar igenom de tyska tidningarna på hotellet, ser han att de rapporterar om ett utbrott av kolera i Venedig. Tyskarna har flytt Venedig innan de venetianska myndigheterna har hunnit lägga locket på – av rädsla för uteblivna intäkter från turismen. Gustav von Aschenbach rycker på axlarna åt koleran, för honom är skrivkrampen det stora problemet. En kväll lägger han märke till en annan hotellgäst, den vackre pojken Tadzio, i hotellets matsal och förälskar sig huvudlöst i honom. Tadzio förkroppsligar Aschenbachs svar på den rena skönhet han så länge sökt efter. Han blir alltmer besatt av pojken, samtidigt som ett sommarfagert Venedig drabbas allt hårdare av kolerautbrottet.
3. Sightseeing
Rattawut Lapcharoensap
Det nyckfulla sommarvädret i norra Europa gör att soldyrkande nordeuropéer tar det säkra före det osäkra och beger sig utomlands på somrarna. Ett självklart mål är det solsäkra Thailand med sina vackra stränder och humana prisnivå. I den här geniala, bitska novellsamlingen skriver den thailändsk-amerikanske författaren Rattawut Lapcharoensap fram ett annat Thailand än det vi känner från turistbroschyrernas glättade bilder. Här möter läsaren oförglömliga gestalter, som den kvinnliga hotellägaren som förbjuder sin son från att ha alltför nära kontakt med hennes gäster. Hon ser dem som rasistiska och oborstade vildar som invaderar hennes Thailand, ett land med mångtusenårig historia. ”Här erbjuder man dem historia, tempel, pagoder, traditionella danser och kooperativa sidenväverier, men det enda dom egentligen vill göra är att rida på åbäkiga grå djur, som en skock vildar, och dregla över flickor och dessemellan ligga utslagna på stranden och få hudcancer”, säger hon uppgivet. I bokens sju noveller gör Lapcharoensap en skarpsynt och skoningslös rundmålning av ett traditionellt samhälle i snabb förändring.
4. Mot fyren
Virginia Woolf
Den här modernistiska klassikern omnämns ofta som en av den engelska litteraturens mest svårlästa romaner. Det är den verkligen inte, men det är ingen roman man hastigt ögnar på badstranden. Nej, den kräver att man som läsare är uppmärksam och orkar att ta in stämningarna i boken, allt det romangestalterna säger mellan raderna, vad de tänker och känner. Förmår man bara göra det, är Woolfs roman ett stycke briljant romankonst som säger mycket om mänskliga relationer och doftar saltstänkt sommar vid hav.
Den yttre handlingen kan sammanfattas på några få, enkla rader: familjen Ramsay har ett sommarnöje på den natursköna ön Isle of Skye i Skottland. Där vistas familjefadern, som ständigt tvivlar på sina egna förmågor, den omhändertagande modern, de åtta barnen och ett antal vänner. En bit ut i havet står en fyr som James, ett av de åtta barnen, drömmer om att göra en utflykt till. Modern säger ja, fadern nej. Tio år går, förmörkade av första världskriget, innan utflykten blir av. Men då är familjen och dess vänkrets kraftigt decimerad av sjukdom och krig.
5. Vem älskar Yngve Frej
Stig Claesson
På somrarna är det landet som gäller för de flesta svenskar. Städerna upplever ett veritabelt exodus: stadsborna lämnar städernas jäkt och brus för att njuta av den lantliga friden. Små samhällen över hela landet blommar upp för några veckor: landsvägsbussarna får tätare avgångar, butikerna tar in ett mer varierat utbud och här och där tycks nätverksuppkopplingarna plötsligt bli bättre. Resten av året tycks dock stadsbefolkningen helt glömma bort landsbygdens existens och slår dövörat till för dess problem.
I denna tänkvärda moderna klassiker kommer den före detta skomakaren Gustafsson på en ytterst egensinnig idé för att få sin bygd att leva. Han börjar visa en gammal stuga som fornminne för turisterna. Eller rättare sagt, det som finns kvar av den. Han döper stenhögen till Yngve Frejs grav och turisterna strömmar till. ”Det är inte så konstigt, sa skomakaren. Folk har just börjat sin semester här i landet. Alla har semester och dom far med sina bilar hit och dit. Dom vet egentligen inte vart. Men dom vill väl titta hur det ser ut. Fornminnen vill dom tydligen se.”.
6. Sommarboken
Tove Jansson
Ja, jag vet. Det här är förmodligen den mest självklara klassikern bland alla nordiska sommarskildringar. Jag borde välja bort den, eftersom ni förmodligen redan har läst den. Men vad skulle väl en sida om sommarläsning vara utan Sommarboken?
Berättelsen om den lilla flickan Sofia, som tillbringar sin sommar på en ö i det finska havsbandet tillsammans med sin tystlåtne pappa och livliga, excentriska farmor har ju så mycket sommarkänsla i sig: man tycker sig höra måsarnas skrin, känna saltdoften från havet och se hur molnformationerna rör sig över sommarhimlen. Men framförallt är det en av de finaste skildringarna jag vet av innerlig vänskap över generationsgränser : Sofia och hennes farmor är varandras bästa vänner.
Vad är det som gör de här tjugotvå fristående berättelserna så levande och onaggade av tidens tand? Kanske det faktum att Tove Jansson skrev om människor hon älskade och en plats som betydde mycket för henne, en plats där omgivningens krav, tid och rum upphörde. Det är hennes egen mor, konstnären Signe Hammarsten-Jansson, som har stått modell för farmodern, brorsdottern Sofia för den lilla flickan och ön är Tove Janssons egen sommarö.
7. Den store Gatsby
F. Scott Fitzgerald
Jag är väldigt svag för den intensiva sommarkänslan och vemodiga undertonen i den här romanen, som kanske bäst av alla litterära verk beskriver unga amerikaners livskänsla under jazzåldern, ”det glada 20-talet”, i USA. Första världskriget var över, det var dags att glömma skyttegravarnas helvete och ta igen de förlorade ungdomsåren: livet skulle vara en ständigt pågående fest.
Sommaren 1922 kommer romanens huvudperson, den unge, ordningssamme Nick Caraway, till New York för att börja arbeta som obligationsförsäljare. Han bestämmer sig för att hyra ett hus på Long Island, som efter kriget har förvandlats till ett bostadsområde för burgen överklass. Nicks närmaste granne visar sig vara mångmiljonären Jay Gatsby, känd för sina extravaganta fester där New Yorks jetset umgås. En dag får Nick en inbjudan till en av dessa fester, där spriten – trots att det är förbudstid – flödar och det vackra folket umgås i den ljumma sommarnatten. Nick blir fascinerad av den gåtfulle, melankoliske Gatsby, som påstår att de har slagits i samma armékontingent och dessutom visar sig vara nära vän till en av hans kvinnliga släktingar. I takt med att sommaren går mot höst, och vänskapen mellan Nick och Gatsby växer sig allt starkare, inser Nick vad miljonärens hemlighet egentligen är.
8. Två kärlekar
Ha Jin
Den kinesiske författaren Ha Jin kom till USA som stipendiat, men beslutade sig för att stanna kvar efter massakern på Himmelska fridens torg. Han skriver känsliga, tragikomiska skildringar av det kommunistiska systemet och människors försök att göra motstånd mot det.
Den här fantastiska romanen handlar om läkaren Lin Kong för vilken sommaren har en alldeles särskild innebörd. Varje sommar återvänder han, fylld av hopp, till sin hemby för att be sin hustru om skilsmässa. Det är hans sjukliga föräldrar som har tvingat honom att gifta sig med den lojala, underdåniga och tystlåtna Shuyu: de har velat ha någon som sköter om dem i sonens frånvaro. Lin känner inget för Shuyu, han har gift sig med henne för att vara föräldrarna till lags. Nu vill han lösa upp äktenskapet för att istället gifta sig med sin stora kärlek, den starka, självständiga sjuksköterskan Manna Wu. I sjutton år har han och Manna Wu väntat på att få leva tillsammans, och minst lika länge har hans fru väntat på att få Lins kärlek. Men när skilsmässan äntligen träder i kraft, börjar Lin sakna Shuyu. Valde han verkligen rätt? Den här annorlunda och tänkvärda romanen ställer stora och viktiga frågor om vad kärlek egentligen är – och hur den kan förändras över tid.
9. Och solen har sin gång
Ernest Hemingway
Det har talats mycket om autofiktiv litteratur på sistone, men underligt nog har inte Hemingway nämnts i det sammanhanget. Det är märkligt med tanke på att några av hans bästa romaner faktiskt är starkt självbiografiska. Jag tycker särskilt mycket om den bitterljuva, vemodiga Och solen har sin gång.
På ytan är det berättelsen om den starka, men omöjliga kärleken mellan den amerikanske journalisten Jack Barnes, Hemingways alter ego, och den brittiska societetsskönheten lady Brett Ashley. Fast minst lika viktig är skildringen av det glada 20-talets Paris, där Jacks och Bretts kamratgäng av amerikanska och brittiska konstnärer och författare huserar. De tillhör alla ”den förlorade generationen”, den desillusionerade och traumatiserade krigsgeneration som förtvivlat försöker finna någon mening med livet. De har sökt sig till den franska huvudstaden för att den personliga och konstnärliga friheten är större där än hemmavid.
Denna heta sommar i mitten av 1920-talet bestämmer sig gänget för att ta sig till Pamplona i Spanien för att se den berömda tjurfäktningen, men under resan förändras deras relationer till varandra i grunden. Eftersom alla romangestalter har förebilder i verkligheten, kan den litterärt bevandrade roa sig med att försöka lista ut vem som är vem.
10. Min trädgård
Jamaica Kincaid
En av mina absoluta favoritkandidater till Nobelpriset är Jamaica Kincaid från den karibiska ön Antigua. Hon har gjort sig känd för sina skarpsynta, bitska romaner som främst synar det ojämnlika förhållandet mellan koloniserade och kolonisatörer, men också såriga mor-dotterrelationer.
Men här handlar det om något helt annat: trädgården som källa till såväl njutning som kunskap. Den här originella, härligt inspirerande boken – som man inte behöver vara trädgårdsbiten för att älska – är lika delar memoar, essä och samling av odlaranteckningar. Kincaid betraktar världen och människor från trädgårdshållet och intresserar sig bland annat för växternas ursprung. Hon ser paralleller mellan hur människor och växter har flyttats från sina ursprungsplatser och fått nya namn: två former av kolonialism.
Hon lusläser allt om odling – frökataloger likaväl som biografier över framstående trädgårdsmästare – gläder sig åt ha kunnat driva upp omöjliga växter mot alla odds, besöker såväl konstnären Monets japanska trädgård som Chelsea Flower Show och åker till Kina i jakt på sällsamma fröer. Det här är boken som sätter odlande och trädgård i ett större historiskt perspektiv: en härligt bildande och ständigt överraskande resa in i växternas värld.