Sofia Åhman: ”Jag vill dö i skidspåret”

Under pandemin blev hon PT-Sofia med hela svenska folket. Sofia Åhman berättar varför hon hatar att köa och att hon inte gråtit sedan hennes farmor dog på 90-talet.

Hur skulle du beskriva dig själv?
– En effektiv tidsoptimist som är familjekär, nyfiken och har svårt för orättvisor.

Vilket vägval i livet har format dig mest?

– Att jag gick Idrottshögskolan. Där träffade jag min man och där fördjupades mitt intresse för motion och hälsa.

Vad skulle du ha gjort om du inte vore idrottslärare och träningsexpert?
– Jag älskar att resa och jag tycker om att umgås med människor i grupp – så reseledare kanske? Guide på en äventyrlig resebyrå vore drömmen.

Vad uppskattar du mest hos en vän?
– Att den går att lita på och är ärlig och snäll. Men också att den är påhittig. Att den drar med mig på sådant som jag annars inte skulle göra – gärna något kulturellt.

Vilken person har betytt mest för dig?
– Många svarar ju mamma på den här frågan, men jag skulle vilja vända på det och säga – mina barn. Jag har lärt mig mer om mig själv tack vare barnen, som idag är 21 och 23 år. De har öppnat dörrar till nya världar som beachvolleyboll, min son är proffsspelare, och USA, där min dotter har pluggat på idrottsstipendium i fyra år.

Vilket karaktärsdrag hos dig själv är du mest trött på?
– Min otålighet. Jag är sämst på att vänta. Det finns ingen som blir så stressad av köer som jag.

Vad gör du helst en ledig dag?
– Är ute i naturen. Jag vandrar eller åker skidor, och jag har med mig både matsäck och kul sällskap.

Vad är din bild av lycka?
– När alla runt omkring mig mår bra. När jag är ledig och befinner mig på en ny plats som jag ännu inte har hunnit utforska.

Vad betraktar du som din största olycka?
– Än så länge har jag varit väldigt förskonad från olyckor. Jag är heller inte en grubblande person, jag tänker inte i sådana termer.

Vad skulle du göra om du vann 20 miljoner kronor?
– Resa långt och vara borta länge. Galapagos, Machu Picchu och Nya Zeeland är drömresmål. Och så skulle jag starta en stipendiefond för dem som gör något för folkhälsan.

Vilken är din största kulturupplevelse?
– Jag har tre systrar – en är doktor i fri konst, de två andra är dansare och koreografer. Jag brukar skoja och säga att jag blev den vanliga. Tack vare syrrorna har jag konsumerat en hel del kultur.

Vad ångrar du mest?
– Jag är dålig på att ångra saker, men kanske att jag inte har levt utomlands en längre period.

Bästa klimattips?
– Ut och plocka bär. Du rör på dig, är ute i naturen och tar tillvara jordens resurser. Blåbär är dessutom jättenyttigt i smoothien.

När gråter du?
– Senast jag grät var nog när farmor dog på 90-talet. Min man blir tårögd när vi tittar på film, det skulle aldrig hända mig. Jag är tråkigt svensk och väldigt jämn i humöret.

Vad skrattar du åt?
– Samma sak där. Maken gapskrattar när vi tittar på film, jag sitter bredvid med ett leende på läpparna.

Vilken är din viktigaste drivkraft?
– Att jag gillar utmaningar och lätt blir uttråkad. Om jag inte hade den läggningen skulle det nog inte ha blivit några böcker eller tv-program.

Vad skulle du vilja hälsa statsministern?
– Underlätta för vardagsmotion. Satsa på cykelbanor, vandringsleder, skidspår och parker – vi behöver fler ytor för spontanidrott.

Vad hatar du allra mest?
– Köer och att vänta. Som lärare hatar jag meningslös dokumentation. Att fylla i papper som jag inte förstår vad de ska användas till.

Vilken talang skulle du helst vilja ha?
– Flyga utan klimatavtryck. Att snabbt kunna teleportera mig till kidsen i Stockholm.

Hur kan du tänka dig att dö?
– I skidspåret. Jag är gammal och skruttig, och har satt på bastun, men först ska jag bara ge mig ut på en liten runda. Sedan hittar familjen mig där jag ligger med ett leende på läpparna.

Vad är ditt motto?
– Lite är bättre än inget.

Vad önskar du dig mest av allt just nu?
– På ett egoistiskt plan – en kropp som fungerar och som inte gör ont någonstans. I medelåldern kommer skadorna, just nu har jag både hälsporre och en inflammerad axel. Och så vill jag att kriget i Ukraina ska få ett slut.