Recension: Mikołaj Łoziński visar oss det verkligt fasansfulla

Mellankrigstid råder och den judiska familjen Stramer kämpar mot fattigdomen på Goldhammergatan i Tranów. I romanen Stramer skildrar polska Mikołaj Łoziński en försvunnen värld, fri från nostalgi eller idealisering.

Stramer
Roman
Författare: Mikołaj Łoziński
Översättning: David Szybek

Då Nathan Stramer återvänder från Amerika har han med sig en glimt av den stora världen och en uppsättning engelska svordomar. Inget av detta kommer att vara till någon större hjälp för honom i hemstaden Tarnów. Då han återberättar denna historia kommer det att heta att han vände tillbaka på grund av Rywka och det är med henne han snart kommer att få de sex barn som också ska utgöra den här romanens huvudpersoner. I ljuset av hans djupa oförmåga att hitta en plats i tillvaron blir hemvändarens barn hans främsta åstadkommande och det som motiverar att gröna sedlar från broderns framgångsrika pappershandel i New York viks in i breven över Atlanten. 

Perspektivet växlar mellan de sinsemellan mycket olika medlemmarna i den trångbodda familjen Stramer på Goldhammergatan i Tarnów, i mellankrigstidens Polen. De korta dialogdrivna kapitlen hade ofta fungerat som små noveller. Det finns en framåtrörelse och en vid värld utanför, men skärpan står inställd på det allra närmaste. Det bakomliggande blir synligt först när det kommer i bild. Allt laddas från själva början av att vi läsare vet vad som väntar familjen Stramer, vad som väntar alla judar i denna del av världen, när den tyska ockupationen tar vid. Det vi vet understryker på ett vidunderligt sätt det de själva inte har någon möjlighet att veta. 

Oavsett vad barnen Stramer strävar efter tvingas de navigera den råa, våldsamma, halvkriminella och korrupta verkligheten

Även avkroken Tarnów omfattas så småningom av modernitetens landvinningar, långsamt kommer de in i berättelsen och ungdomarna omfamnar dem entusiastiskt. Det traditionella, religiöst judiska småstadslivet utövar ingen lockelse på dem. Att lära sig majoritetssamhällets språk och regler, studera eller engagera sig i kommunismen framstår som mycket mer tilldragande. Samtidigt visar sig långt ifrån de flesta av dessa vägar stå öppna för en jude. Föräldrarna ställdes på sin tid inför valet att emigrera eller bli kvar, deras barn tycks stå inför fler möjligheter, men de är försåtliga och svårare att överblicka. Oavsett vad barnen Stramer strävar efter tvingas de navigera den råa, våldsamma, halvkriminella och korrupta verklighet som omger Goldhammergatan där och då. Den äldste sonen Rudek blir en mästare på detta. Lika obegripligt som det alltid hade varit för hans far Nathan hur man griper sina chanser i livet, lika lätt kommer det för honom. Insatserna stiger och denna överlevnadsförmåga kommer med tiden att vara en fråga om liv och död.  

Mikołaj Łoziński har gått tillbaka i sin egen familjehistoria för att skapa en fiktion som vilar lätthänt men stadigt på grundlig research. Det är verkligen en försvunnen värld han bjuder in oss till, men hans skildring av den känns befriad från nostalgi eller idealisering. Alla kämpar för sin överlevnad, på grund av fattigdomen. Det går inte att föreställa sig det som väntar. Liksom i en riktigt skicklig skräckfilm visar han oss att det verkligt fasansfulla blir mer skrämmande då det hålls utanför bildens skärpa.

Ur Tidningen Vi 2025 #1.

Läs mer:

Recension: Storartat om 1900-talets antisemitism

”Judarna torterades inte endast med skräck utan också med hopp”