Recension: Storartat om 1900-talets antisemitism
”Ett litterärt mästerverk”. Det är Torbjörn Elenskys omdöme efter att ha läst den rumänska författaren Mihail Sebastians roman I tvåtusen år, som nu ges ut för första gången på svenska.
Lyssna på artikeln
”Ett litterärt mästerverk”. Det är Torbjörn Elenskys omdöme efter att ha läst den rumänska författaren Mihail Sebastians roman I tvåtusen år, som nu ges ut för första gången på svenska.
I tvåtusen år
Roman
Författare: Mihail Sebastian
Översättning: Inger Johansson
Förlag: Nilsson förlag
Den unge studenten kämpar med sin identitet. Han är rumän och jude, del av två folk varav det ena är hatat och föraktat av det andra. Samtidigt vill han vara en individ, en modern människa som är fri och utan ansvar för något kollektiv. Den judiska historien har honom emellertid i sitt grepp, både genom familjen och det arv han förvaltar – och genom det han som jude tvingas uthärda från sina ickejudiska landsmän. Han får oprovocerade slag på armarna och i ansiktet, förhindras att komma in på föreläsningar. Det finns ett hot i vardagen som inte går att undfly. Boken igenom skildras hans kamp med sitt inre behov av frihet och yttervärldens krav och förväntningar på ett sätt som förmedlar hur den vardagliga grymheten tvingar sig på den som egentligen mest vill vara ifred. Tidens antisemitism påverkar den unge juden, som själv både vill bli fri från sitt judiska arv och bejakar det – som kan dras med av majoritetens grymma förakt, men som straffar sig själv för det. Som psykologiskt porträtt av en ung människas kamp med sig själv och sin tid, sliten och dragen mellan det yttre och det inre, är I tvåtusen år ypperlig
Mihail Sebastian, född 1907, var en rumänskjudisk författare som var aktiv i mellankrigstidens litterära avantgarde. Han ingick i samma kretsar som Cioran och Eliade; några av hans närmaste vänner blev med tiden antisemiter och vände sig emot honom. Förutom i denna bok från 1934, som fångar stämningen och våldet i början av det växande hatets tid, upptakten till Förintelsen flera år innan det industrialiserade massmordet drog igång, är hans skildring av de följande åren i den dagbok han förde 1935–44 ett viktigt dokument för den som vill lära känna historien på djupet. Inger Johanssons översättning fångar verkligen stämningen och tonen i denna roman i vilken den inre och yttre kampen äger både historiskt intresse och universell giltighet. Det är ett litterärt mästerverk som vi äntligen fått på svenska – och jag hoppas det följs av flera av Sebastians verk.