Recension: ”Hemsökelse” av Khashayar Naderehvandi

I ett ospecificerat land bor Rakel som blir vittne till ett självmord. Före pojken hoppar skriker han någonting. Så börjar Hemsökelse, en ny roman av Khashayar Naderehvandi som suger in läsare i ett existentiellt drama.

Hemsökelse
Roman
Författare: Khashayar Naderehvandi
Förlag: Norstedts

Redan upptakten till Hemsökelse suger obetvingligt in läsaren i berättelsen, som i en tunnel utan möjlighet att vända eller ta sig ut. En kvinna, Rakel, blir vittne till hur en pojke hoppar till sin död från ett tak. Innan språnget utstöter han ett skrik som fortplantar sig i Rakel och sedan inte kan lämna henne. Hon inser att i och med detta är allting förändrat, det är omöjligt att fortsätta det liv som varit. Kanske är det inte ens så att hon längre lever?

Dagarna efter händelsen irrar hon planlöst omkring, hon hamnar på en okänd skolavslutning, slår följe med en hund som bara dyker upp. Snart börjar hon strunta i sitt jobb, hon bryter med sina vänner och sin familj, säljer sin bostad och sina ägodelar och flyttar till en ensligt belägen stuga. Kvar står hennes omgivning och försöker förstå vad det var som hände.

Jag märker att jag försöker beskriva det här som en realistisk roman, men det är den egentligen inte. I alla fall inte helt och hållet. Att läsa den är lite som att gå på gungfly. Atmosfären är, trots det raka berättandet, drömsk och bitvis nästan outhärdligt tät.

Landet den utspelar sig i är aldrig specificerat, men det står snart klart att det gränsar till ett annat land med en ofri regim, ett land därifrån människor flyr. En av dessa flyktingar är den döda pojkens pappa, som Rakel börjar förfölja intill besatthetens gräns. Mellan de två uppstår så småningom ett band, men Rakel förmår först inte att säga till honom varför hon sökt upp honom. Till dem ansluter sig också en mystisk liten grupp med hemlösa barn, också de är flyktingar. Ju mer hon hör om deras lidanden, desto mer inser hon att pojken som hoppade från taket inte begick självmord. Han blev mördad – av en förtryckande regim, och av ett mottagande land som inte förmått att ta emot honom och hans pappa.

Hemsökelse är ett suggestivt existentiellt drama, en spökhistoria utan andra spöken än de mänskliga. Den lyckas vara vagt surrealistisk utan att lämna ramen för det realistiska. Det handlar inte bara om Rakel och Rakels eventuella skuld, utan om ett helt lands delaktighet i en ung pojkes död. Det är först när Rakel förstår detta som skriket i hennes öron slutar ljuda. Och läsaren är till sist ute på andra sidan tunneln; omtumlad men mycket berikad.