För Anne Holt finns bara en väg framåt – att glömma det dåliga som varit. Eller förgäta, som hon hellre säger.

Helst hade hon valt oblivion, det engelska ordet för glömska. För innebörden förstås, men också uttalet: ”När du säger oblivion är det som om munnen sänder ut mjuka såpbubblor”, menar Anne Holt som ändå glatt accepterar vårt nej till utrikiska i Vi. Det svenska glömska tycker hon dock är för trist. Förgäta får det bli.

– Att glömma innebär att förlåta sig själv och andra. Jag kunde lika gärna valt ordet förlåtelse, men tycker att det har en alltför kristen klang, som om religionen har monopol på förlåtelse.

Varför är ordet förgäta så viktigt?
– Att kunna förgäta är inte bara välgörande för samhället utan också bra för dig personligen. Du mår helt enkelt bättre av att inte älta.

Vi lever i en tid då vi glömmer på tok för lite, menar Anne Holt. Hon är djupt bekymrad över dagens samtalston, både den offentliga och den privata. De verbala vapnen vässas i allt snabbare takt.

– Sarkasmer och hat väller fram. Allt finns verifierat och du tvingas hela tiden bemöta det du en gång sagt eller gjort.

Men vi bör väl stå för det vi säger?
– Jo, men du måste tänka på att människor gör fel. I nära relationer, som kollegor, medborgare. Ska vi kunna gå vidare måste vi förlåta – och förgäta. Ju mer du hänger dig åt oförrätter, med desto mindre öppenhet orkar du möta framtiden. Du blir ensam – och bitter.

Ibland får jag hejda henne. Inte för att Anne Holts norska är svår utan för att hon talar fort, engagerat. Mitt i ordflödet citerar hon Erich Maria Remarque som upplevde och beskrev första världskrigets fasor i På västfronten intet nytt. Han lär ha hävdat att förmågan att glömma håller oss unga.

Kan vi – ska vi – glömma allt?
– Nej, de föräldrar som miste sina barn på Utøya kan inte glömma, kanske aldrig förlåta. Det finns förstås brott som mänskligheten aldrig  får förgäta, men jag menar att vi på ett mer personligt plan måste göra det.

Hon har mött ondska, både verbal och faktisk. Vi talar bland annat om den dag någon hade lagt bajs i hennes brevlåda.

– Det är ett av de starkaste uttrycken för hat på avstånd. Det var vidrigt, men ord kan vara lika skadliga. Vi lever i en tid där offentliga personer bildligt talat får bajs i posten varje dag. Det har aldrig varit viktigare än i dessa tider att förgäta.

När blev du så klok?
– Haha! Jag vet inte om det är klokt, många vill ju vara oeniga. En del blir mer stridbara med åren. Jag söker konsensus, diskuterar gärna men på ett sätt som inte förgör. Och jag är långtifrån fullärd, det här är en tvåvägskommunikation. För att kunna förgäta måste du förlåta, eller bli förlåten.

Man lär av sina misstag, heter det.
– Det är precis tvärtom! De verkliga lärdomarna kommer när du gör rätt och får bekräftelse. Du kan aldrig straffa en hund till lydnad. Den glömmer inte.

Funkar det på människor också?
– Jag har försökt uppfostra vår dotter så, men har väl inte klarat det alltid. Men tränar du på att förlåta andra, kommer du också bli bättre på att förlåta dig själv. Och det mår alla bra av. Även samhället i stort.

Har du fått förlåtelse varje gång du bett om det?
– Ja, faktiskt.

Har du förlåtit?
– Varje gång. Det märkliga är att vi efteråt snart glömt vad vi bråkat om. Numera älskar jag att minnas de goda stunderna och förgäta de som blev mindre bra. Jag lyckas inte alltid, men jag försöker jämt.