Marika Carlsson vill starta en teater och ett barnhem

Kaos är granne med Marika Carlsson. Hon glömmer väskor, glasögon, plånbok. Men en sak kommer hon aldrig att glömma: En magisk teateruppsättning.

Hur skulle du beskriva dig själv?

– Oj! Jag skulle beskriva mig själv som en antingen-eller-person. Alltså: på eller av. Det är inte så mycket balans och struktur jämt, utan ganska mycket kaos. Mycket spontant, en mindre säck med impulskontroll. Ganska yvigt, men mitt i kaoset finns det ändå en väldigt tydlig struktur.

Vilket vägval i livet har format dig mest?

– Att jag började med stand-up år 2001. Det gjorde verkligen att livet tog en helt ny riktning. Det är ju ett ganska speciellt jobb, att åka runt i Sverige, ensam, och uppträda. Det påverkar ens privata liv väldigt mycket också, att man ständigt är på resande fot och jobbar på kvällar och helger. Jag höll på med teater och ville bli skådespelerska. Och sen träffade jag en regissör som uppmuntrade mig att testa på stand-up. Då gick jag en kurs som avslutades med att man uppträdde på Norra Brunn i Stockholm. Och jag tyckte att det var så himla kul. Sen har jag liksom aldrig tittat tillbaka.

Vad skulle du ha gjort om du inte vore komiker?

– En del av mig har drömt om att bli fotograf. En annan del av mig trodde länge att jag skulle jobba som barnmorska. Jag började läsa på universitetet med tanken att bli lärare. Jag har satsat pyttelite på alla de grejerna och snabbt hoppat av.

Vad uppskattar du mest hos en vän?

– Ärlighet och tillit. Att det som man pratar om stannar i rummet.

Vilken person har betytt mest för dig?

– Det är olika personer som betytt väldigt mycket för mig genom livet. Men någon som betyder mycket för mig är min fru, såklart! Hon är min bundsförvant och bästa kompis och ledsagare i livet.

Vilket karaktärsdrag hos dig själv är du mest trött på?

– Åh, min rörighet! Jag är så jäkla glömsk, snurrig. Jag får släcka så mycket bränder när väskor, glasögon, plånbok glöms.

Vad gör du helst en ledig dag?

– Ingenting. Det är det som är grejen när man är ledig.

Vad är din bild av lycka?

– Harmoni, vad nu harmoni än är. Men det som är harmoniskt för mig just där, just då. Det kan vara allt från att ligga på en sandstrand, till att vara i en skog, till att vinna 10 miljoner (skratt).

Vad betraktar du som din största olycka?

– Jag vet inte – har jag någon? Jag visste inte att man skulle ha någon sån.

Vad skulle du göra om du vann 20 miljoner kronor?

– Åh, jag skulle starta en teater i Sverige och ett barnhem i Etiopien! Det räcker nog till båda, tror jag. Det är min stora dröm att ha så mycket pengar att jag kunde göra båda de sakerna.

Vilken är din största kulturupplevelse?

– Vad hette den, fasiken… jo, Irinas nya liv! Det här är sjuuuukt länge sen, när jag gick på folkhögskola och drömde om att bli skådespelerska. Min klass gick och tittade på Irinas nya livpå Unga Klara i Stockholm och det är den bästa teaterupplevelsen jag har haft i hela mitt liv. Pjäsen handlar om Irina, som har Downs syndrom och skrev en bok som pjäsen är baserad på. Hon berättade om sitt liv, om hur hennes värld såg ut med alla Astrid Lindgrens figurer, och… ja, hennes verklighet. Det var riktigt bra skådisar – jag kommer ihåg att Lennart Jähkel och Ann Petrén var med. De släppte aldrig sina karaktärer, utan föreställningen började så fort man gick in i rummet. Jag minns att stolarna man satt på var illgula, och så fanns det stolar som hade ben som kanske bara var en centimeter, och stolar som hade ben som var två meter långa. Jäkla coolt scenrum! Det fanns ingen fjärde vägg utan vi i publiken fick vara med i föreställningen. Det är min största teaterupplevelse. Sen har jag bara blivit besviken efter det.

Vad ångrar du mest?

– Jag ångrar ingenting. Du fattar alltid beslut utifrån där du är i livet, och det går inte att ångra någonting då. Hade du haft andra förutsättningar så hade du fattat ett annat beslut, men det hade du inte.

Bästa klimattips?

– Cykla! Att cykla är underskattat. Att cykla är härligt, det är lätt, man tar sig från punkt A till punkt B förvånansvärt snabbt. Det känns sjukt långt om man tror att man ska cykla samma långa väg som när man kör bil, men det gör man inte. Man måste bara ha ett bra lås på cykeln så att den inte blir snodd.

När gråter du?

– Numera gråter jag hela tiden (skratt). Ju äldre jag blir desto blödigare blir jag. Jag gråter till musik, filmer, tv-program – jag kan gråta till Talang, jag kan gråta till Idol, jag kan gråta till Gift vid första ögonkastet.

Vad skrattar du åt?

– Folk som trillar och slår sig är fortfarande något av det roligaste jag vet. Det får man ju inte tycka, men det är kul! Barn som snubblar och djur som missar att det är ett fönster och tror att de kan hoppa ut och sådär. Jättekul!

Vilken är din viktigaste drivkraft?

– Att ha kul. Lusten, det är den viktigaste drivkraften. Man har bara ett liv och det gäller att ha så jäkla roligt under det livet som det bara går. Det är min största drivkraft.

Vad skulle du vilja hälsa statsministern?

– Oh! Det kan jag nog inte säga högt (skratt). Ajajajajaj. Statsministern, snälla, avgå. Gör om, gör rätt.

Vad hatar du allra mest?

– Alltså, det är så svårt, det är en så jäkla stor fråga… Jag tror att det jag hatar allra mest är orättvisor. Med det menar jag till exempel att människor blir olika behandlade utifrån hur de ser ut. Att man har bestämt att en människa är mer värd än någon annan utifrån utseende. Det tycker jag är något av det värsta som finns.

Vilken talang skulle du helst vilja ha?

– Jag vill kunna sjunga, jag vill kunna dansa, jag vill kunna läsa en bok på en timme och komma ihåg allt som stod i boken. Och jag vill vara jätteduktig på matte.

Hur kan du tänka dig att dö?

– Snabbt och effektivt – helst i sömnen. Eller i en olycka, bara det går snabbt. Jag vill inte tyna bort långsamt.

Vad är ditt motto?

– Om jag ska hitta på ett motto nu på studs så blir det: Gör det du vill och skit i alla andra.

Vad önskar du dig mest av allt just nu?

– Att jag och min familj… nej, jag vet inte vad jag ska önska mig. Jag menar, jag har det redan jättebra. Men okej, i så fall önskar jag mig såklart fred på jorden, och rättvisa, och att ingen ska svälta. Att alla människor ska få det så bra som möjligt.