Malena Ernman: ”Jag gråter när döttrarna säger något snällt”

Hon brinner för klimatfrågan, är trött på sin överkänslighet och ångrar att hon ”har varit dum i huvudet”. Operasångerskan Malena Ernman firar 30 år som artist med stor jubileumskonsert.

Hur skulle du beskriva dig själv?
– Hyperkänslig, lustfylld och empatisk.

Vilket vägval i livet har format dig mest?
– Att jag valde musiken. När jag var sex år sa jag till mina föräldrar: ”Jag ska bli sjungare”. I barnkören uppmärksammade ledaren min röst. Trots att jag var blyg fick jag sjunga italienska arior inför de andra barnen.

Vad skulle du ha gjort om du inte vore operasångerska?
– Skådespelare. Jag är väl tyvärr lagd åt det hållet – det kreativa.

Vad uppskattar du mest hos en vän?
– Tålamod och lojalitet.

Vilken person har betytt mest för dig?
– Min man Svante. Han är osjälvisk och kärleksfull, men också lite galen och knäpp. Dessutom är han en fantastisk pappa. Han är min absoluta trygghet, han har gjort mig till en bättre människa.

Vilket karaktärsdrag hos dig själv är du mest trött på?
– Åh, det är så mycket… Min överkänslighet är nog värst. Men den är på gott och ont. Jag kan inte hålla känslor ifrån mig, vilket blir påfrestande för omgivningen. Det positiva med överkänsligheten är att jag är bra på att läsa situationer och människor.

Vad gör du helst en ledig dag?
– Sitter och syr. Det var något jag började med under pandemin. Jag hade etta i syslöjd så omgivningen är lite förvånad. Just nu jobbar jag med mina scenkläder till jubileumskonserten i Uppsala, det blir minst fem klädbyten.

Vad är din bild av lycka?
– När alla runt omkring mig mår bra. Då kan jag andas.

Vad betraktar du som din största olycka?
– Att vi människor håller på att förstöra vår jord. Att rika människor sabbar för fattiga. Det är allas vår olycka.

Vad skulle du göra om du vann 20 miljoner kronor?
– Ge bort! Jag skulle ge till barnen, och de skulle i sin tur ge bort till andra. Jag skulle också ge till människor som kämpar i det tysta, framförallt kvinnor som tar hand om djur, flyktingar och barn.

Vilken är din största kulturupplevelse?
– Inget har någonsin slagit The King’s Singers. När jag var elva lyssnade jag den här brittiska vokalgruppen, och blev tagen. The King’s Singers är anledningen till att jag själv arrangerar musik. Av mina egna framträdanden blir jag inte berörd på det sättet. Människor som blir rörda av sina egna prestationer har jag svårt för. Man står på scen för att påverka andra.

Vad ångrar du mest?
– Att jag varit dum i huvudet ibland. Överreagerat och varit impulsiv.

Bästa klimattips?
– Läs på. Bry dig. Inse att det är bråttom.

När gråter du?
– Hela tiden, åtminstone någon gång varje dag. När en av döttrarna säger något snällt. När hundarna gosar med varandra.

Vad skrattar du åt?
– Samma sak där. Jag skrattar mycket. Igår skrattade jag mig igenom repetitionen inför framträdandet i Uppsala.

Vilken är din viktigaste drivkraft?
– Att jag har en drivkraft. Jag gör allt nu, inte sen. Det har hjälpt mig och familjen ur många jobbiga situationer.

Vad skulle du vilja hälsa statsministern?
– Ingenting. Jag tror inte att det är någon idé att ens försöka.

Vad hatar du allra mest?
– Själviska människor. Män som tänker på sig och sina pengar.

Vilken talang skulle du helst vilja ha?
– Kunna måla porträtt. Eller bara rita så att det ser fint ut.

Hur kan du tänka dig att dö?
– Lugnt och fridfullt, utan att störa för mycket.

Vad är ditt motto?
– Man kan alltid göra lite till.

Vad önskar du dig mest av allt just nu?
– Att människor inser allvaret i klimatfrågan.