Liv Strömquist om dagen som förändrade hennes liv

Dramaten-aktuella Liv Strömquist ångrar att hon slösade bort åren mellan 20 och 30. Nu funderar hon på att låta tatuera in kungens valspråk.

Hur skulle du beskriva dig själv?

– Jag skulle kunna citera tidningen Vi Läser. Karolina Ramqvist skrev ”komplex ikon” i en artikel om mig. Det har jag haft som beskrivning på Instagram sedan dess, så jag vill tacka tidningen.

Vilket vägval i livet har format dig mest?

– Jag hälsade på min syster i Stockholm när jag var 17 år och gick på ett föredrag om feminism. På den tiden fanns inte feminism som en samhällsfråga och jag hade knappt hört talas om det. Av en slump hamnade vi där och såg sociologen Carin Holmberg prata om sin avhandling om maktrelationer i unga par. Det blev livsomvälvande för mig. Efter den dagen blev jag feminist, och jag började också i ren allmänhet tänka mer analytiskt och kritiskt.

Vad skulle du ha gjort om du inte vore serieskapare?

– Länge har jag varit intresserad av frågor som rör länder i syd och global orättvisa. När jag läste statsvetenskap tänkte jag att det vore kul att jobba på Sida eller någon annan humanitär organisation, kanske med en utredning någonstans. Under studietiden var det drömmen.

Vad uppskattar du mest hos en vän?

– Att den är lojal.

Vilken person har betytt mest för dig?

– I grunden är det självklart mina föräldrar, men en annan som betytt väldigt mycket för mig under de senaste åren är min man Ola.

Vilket karaktärsdrag hos dig själv är du mest trött på?

– Jag tröttnar ganska ofta på mig själv för att jag är med i så många poddar. Mina ordvanor, tankar och takes blir så tjatiga när jag hör mig själv sitta och prata.

Vad gör du helst en ledig dag?

– Ligger i sängen och läser.

Vad är din bild av lycka?

– Jag har inte varit så intresserad av att ha lycka som mål. Däremot har jag alltid drivits av att jag blir lycklig av att vara intresserad av saker, att skapa och tänka. Befinner jag mig i en kreativ process är jag lycklig. Men jag tror att lycka också är ganska medfött, det är genetiskt vilken lyckonivå man har. Vissa människor är stämda i lägre tonarter och andra är glada hela tiden. Jag är lite så, vaknar ofta glad på morgonen och har inte behövt kämpa för lycka.

Vad betraktar du som din största olycka?

– Jag betraktar ingenting som min största olycka, jag tänker inte på det sättet. Såklart innehåller livet massor av olika sorter av lidande och smärta, men det finns inget jag grämer mig över.

Vad skulle du göra om du vann 20 miljoner kronor?

– Köpa ett hus på en underbar plats, till exempel i en spansk by som heter Cadaqués.

Vilken är din största kulturupplevelse?

– Det är svårt att slå kulturupplevelser som man har i en väldigt formbar ålder. Då är man vidöppen för intryck och kan bli påverkad på ett unikt sätt. Man blir mindre och mindre mottaglig med åldern. Min största kulturupplevelse måste nog vara att jag läste Räddaren i nöden av J.D. Salinger när jag gick i nian. Mina föräldrar hade den i bokhyllan i en väldigt gammal översättning och varenda sida var helt omvälvande för mig. Klas Östergren skrev senare en mycket bättre svensk översättning, men jag älskar fortfarande den där gamla versionen som är fylld med uråldrig och otidsenlig slang.

Vad ångrar du mest?

– Ibland tänker jag att jag borde ha pluggat mer när jag hade tid och läst mer i en viss ålder. Överhuvudtaget borde jag ha skaffat mig en mer gedigen bildning. Under många år mellan 20 och 30 låg jag bara i min lägenhet, tittade på reality-tv och festade. Det har säkert gett mig något annat, men nu när jag har barn och ett familjeliv har jag inte tid att läsa som jag hade då.

Bästa klimattips?

– Jag tycker att politiken behöver ändras. Man måste organisera sig så att fossilkapitalet trycks tillbaka. Bli aktiv i någon grupp är kanske mitt tips.

När gråter du?

– Tyvärr har jag identifierat att det som verkligen rör mig till tårar är när det är synd om mig själv, vilket är väldigt pinsamt. Det är ingen fin sida av mig, men om jag ska vara helt ärlig är det så. Ibland kan jag bli rörd av andra saker och börja gråta, men om jag gråter är det vanligtvis för att det är synd om mig.

Vad skrattar du åt?

– När någon säger något kul.

Vilken är din viktigaste drivkraft?

– Att vara nyfiken kanske, att vara positivt intresserad som person. Det är en sorts grundkänsla. Jag vill veta mer och går igång på att lära mig något nytt.

Vad skulle du vilja hälsa statsministern?

– Sluta samarbeta med SD.

Vad hatar du allra mest?

– Jag hatar när jag själv måste göra något väldigt tröttsamt, typ fixa teknik som gått sönder. Sådant som kräver att man går ut och köper reservdelar. Jag vill inte vara fast i att tvingas göra långrandiga uppgifter som känns som bortslösad tid.

Vilken talang skulle du helst vilja ha?

– Det är inget jag tänker på så mycket, men det hade ju varit kul att kunna måla fotorealistiskt i olja till exempel. Då hade jag haft ett annat sätt att uttrycka mig konstnärligt.

Hur kan du tänka dig att dö?

– Det är jätteklyschigt, men jag vill leva länge, fortfarande vara frisk och ha vänner nära.

Vad är ditt motto?

– Jag har inget, men ett motto jag tycker är underskattat är den gamle kungens ”Plikten framför allt”. Jag har skämtat om att jag borde tatuera in det. Exempelvis tänker jag på den plikt man har när man har skaffat barn, att då utföra sina förpliktelser som förälder är viktigare än att uppfylla egna behov.

Vad önskar du dig mest av allt just nu?

– Just idag är det att få fortsätta jobba med mitt kommande seriealbum ifred.

Ur Tidningen Vi #2 2024.

Läs mer:

Tone Schunnesson hyllar Ramqvist: ”Boken är en örfil”

Lena Cronqvist om att förlora synen