Lisa Ekdahl: ”Jag kan vara så satans långsint”

Lisa Ekdahl njuter oändligt av små, enkla ting, älskar att cykla lite planlöst utan mål och önskar att hon kunde älska alla människor.

  • 8 min
  • 2 jun 2022

// Illustration: Annelie Carlström

Lisa Ekdahl: ”Jag kan vara så satans långsint”
Redaktionen Vi

Lyssna på artikeln

Lisa Ekdahl njuter oändligt av små, enkla ting, älskar att cykla lite planlöst utan mål och önskar att hon kunde älska alla människor.

Hur skulle du beskriva dig själv?

– Jag är en person som kan njuta oändligt mycket av dom små enkla tingen, som en kopp te, lite fågelkvitter, vinden i håret när jag cyklar. Men jag ser gärna att det då och då dyker upp ett äventyr! Det är också viktigt. Kanske en inbjudan att spela på en stor jazzfestival i Istanbul eller en tillfällig flytt till en ny stad. Men när jag väl är där är det sannolikt att det jag njuter mest av är en kopp te, lite fågelkvitter och vinden i håret.

Vilket vägval i livet har format dig mest?

– När jag var 21 år blev jag av en slump upptäckt som låtskrivare och artist när jag fått ett jobb som körsångerska på Toni Holgerssons album. Skivkontrakt skrevs och albumet spelades in med stort skivbolag och demonproducent i ryggen. När albumet var nästan klart tyckte jag albumet blev så kommersiellt och att det lät fruktansvärt fult. Jag grät och vägrade göra klart mina sångpålägg så albumet kunde inte ges ut. Då fick jag till sist göra om albumet på mitt sätt fast med en pytteliten budget. Det var mitt debutalbum med Vem vet och Öppna upp ditt fönster och det blev en riktig storsäljare.

– Många som kände till den där konflikten trodde väl då att jag hade öra för vad som säljer men det hade jag inte alls. Jag hade bara en väldigt bra känsla för vad jag tycker om och vad som passar mig. Jag ser den förmågan som min största styrka i mitt artisteri. Den där konflikten och mitt beslut att driva min linje har präglat mig väldigt starkt.

Vad skulle du ha gjort om du inte vore musiker?

– Innan den här pandemin bröt ut trodde jag att jag kanske skulle kunna ge mig på lite vad som helst. Det visade sig vara en illusion. Det har varit fruktansvärt ödmjukande att upptäcka att under de två år som det i princip rådde näringsförbud för oss som arbetar på och bakom scenen kunde jag inte alls komma på något helt annat att göra som jag kanske skulle vara hyfsat bra på. Men jag gjorde det jag alltid gör. Spelade in ett album. Jag och min partner Mathias Blomdahl omvandlade hela lägenheten till studio och spelade in albumet Grand songs. Det är dyrt att hyra studio om man måste ställa in hela tiden för att någon i gänget har små symtom av något slag. Då blev studio i hemmet en briljant lösning. Inga problem att ta paus i inspelningen och fortsätta när alla var redo. Men om någon har förslag på något annat än musik som jag kan vara bra på så hojta gärna till så min självkänsla kan återupprättas på det området, he he.

Vad uppskattar du mest hos en vän?

– Jag vet inte riktigt för det här är ett ämne som jag undersöker och omvärderar just nu. Men att kunna hålla ord, alltså att ord och handlingar ligger i linje med varandra, ligger bra till. Att kunna vara sårbara i varandras sällskap är viktigt. Och att ömtåliga förtroenden inte vänds mot oss senare i en knivig situation. Att kunna ha svåra, nyanserade samtal även när vi tycker olika är nödvändigt för djupare vänskaper tycker jag. Och att respektera varandras behov. Roligt är att upptäcka nya saker tillsammans och lyckan är att fira varandras segrar! Även små segrar räknas.

Vilken person har betytt mest för dig?

– Barnen. Utan tvekan, utan konkurrens.

Vilket karaktärsdrag hos dig själv är du mest trött på?

– Förr var jag trött på att jag kan vara så satans långsint men jag börjar komma till ro med det dåliga karaktärsdraget. Det känns rimligt att vara lite långsint i vissa fall ändå, he he.

Vad gör du helst en ledig dag?

– Cyklar. Jag älskar att cykla. Gärna lite planlöst och utan mål.

Vad är din bild av lycka?

– Att vara tillfreds.

Vad betraktar du som din största olycka?

– Jag har varit med om en hel del dramatiska händelser men ser mig i grunden som oerhört lyckligt lottad.

Vad skulle du göra om du vann 20 miljoner kronor?

– Kanske investera i en liten teater? Det känns så sorgligt att Maximteatern i Stockholm tvingas lägga ner och att en frikyrka med tveksamma värderingar tar över den fina lokalen. Men de lägger inte ner förrän 2023 så det är bra om alla går och ser deras fina föreställningar så länge det går. Jag är gäst på Maxim tillsammans med underbara Jojje Wadenius den 21november, så då är alla varmt välkomna. Och om jag fick 20 miljoner skulle jag skänka till välgörenhet såklart. Och starta en biodling. Bina är som alla vet dom riktiga superhjältarna.

Vilken är din största kulturupplevelse?

– Det är väldigt svårt att välja ut en av livets alla stora kulturupplevelser men 2009 spelade jag på Nice Jazz festival i Frankrike. Samma dag spelade James Taylor så jag hade möjlighet att se hans show från sidan av scenen. Det var väldigt mäktigt för James Taylors låtskrivande är en stor inspiration för mig. Jag har valt att tolka hans You can close your eyes på mitt senaste album Grand songs. Backstage pratade jag och min son med trummisen Steve Gadd som var med i James Taylors band vid det här tillfället. Det var också stort eftersom Steve Gadd är stilbildare och kanske den trummis jag älskar mest på jorden. Det är roligt att bli starstruck nån gång ibland.

Vad ångrar du mest?

Non, je ne regrette rien.

Bästa klimattips?

– Mina klimattips är dessvärre bara små droppar i havet men jag undviker kött och gillar generellt gamla saker så jag måste inte alltid köpa nytt.

När gråter du?

– Numera gråter jag av det här eländiga kriget i Ukraina.

Vad skrattar du åt?

– Jag gillar fåniga skämt som inte är tänkta att såra någon.

Vilken är din viktigaste drivkraft?

– Upptäckarglädjen. Ruskänslan när något faller på plats alldeles naturligt.

Vad skulle du vilja hälsa statsministern?

– Nu hjälps vi åt.

Vad hatar du allra mest?

– Krig. När dumhet sitter på tronen.

Vilken talang skulle du helst vilja ha?

– Jag önskar att jag kunde älska alla människor. Det vore nice, ha ha!

Hur kan du tänka dig att dö?

– När jag ska dö hoppas jag bara på att jag ska vara redo att överlämna mig. Jag övar på det. Att släppa taget.

Vad är ditt motto?

– Jag har inget motto men jag har en bön. Eller ett par olika faktiskt. En är så här:Låt mig nå ut och beröra andras hjärtan. Den har jag haft många år. Den här är bra också: Låt mig minnas vem jag är. Och: Bränn bort allt som håller mig tillbaka.

Vad önskar du dig mest av allt just nu?

– Fred på jorden och frid i varje sinn.

Fler utvalda artiklar