Joyce Carol Oates saknar sina män

Joyce Carol Oates älskar att springa och cykla, kallar sig dagdrömmare och menar att hon – trots sin oerhörda produktivitet – saknar förmåga att koncentrera sig.

Hur skulle du beskriva dig själv?

– Det är nästan omöjligt att beskriva sig själv i ett vakuum. Psykologen William James sa att vi har lika många sociala jag som vi har människor som känner oss, och vart och ett av dessa jag skiljer sig åt från varandra. Jag framstår exempelvis som en typ av människa för mina studenter och som en annan för någon i min familj, och jag är en person tillsammans med en vän och en annan person med en annan vän. Generellt sett är jag benägen att dagdrömma, att fundera ut sagor, att hitta en glädje i ords ljud och betydelse. Jag älskar visuell konst – målningar, fotografier – men skapar dem inte själv. Jag älskar musik, men skapar inte musik. Språk och historieberättande är mina största kärlekar, både när det gäller att läsa och att skapa.

Vilket vägval i livet har format dig mest?

– När jag valde att flytta hemifrån för att gå på college i Syracuse, i stället för att stanna kvar i New York som många av mina klasskamrater. Och att jag därefter började vid universitetet i Wisconsin där jag inte kände någon. På det sättet träffade jag människor som förändrade mitt liv i grunden, och som jag aldrig hade träffat annars.

Vad skulle du ha gjort om du inte var författare?

– Jag tänkte alltid att jag skulle bli lärare, så jag hade nog varit lärare i engelska, för att sedan bli professor i litteratur. Men jag hade nog ändå skrivit berättelser och poesi vid sidan av.

Vad uppskattar du mest hos en vän?

– Humor och vänlighet.

Vilken levande person har betytt mest för dig?

– Det är omöjligt att bara nämna en. Och de som varit och är viktigast i mitt liv lever inte längre.

Vilket karaktärsdrag hos dig själv är du mest trött på?

– Att jag prokrastinerar. Jag har ett rykte om mig att vara något av en arbetsnarkoman, men sanningen är den att jag frustrerande nog inte använder min tid på ett vettigt sätt.

Vad gör du helst en ledig dag?

– Jag älskar att läsa, förstås, och tillbringar många lyckliga timmar tillsammans med böcker. En del av den tiden blir till ”arbete” eftersom jag ständigt recenserar det jag läser. Jag tycker också mycket om att springa, promenera och cykla – speciellt i lantliga miljöer vilket påminner mig om min idylliska barndom. Pandemin har fått mig att uppskatta vänskap ännu mer än tidigare, och det har lett till många långa promenader i vackra omgivningar. Vad skulle vi göra utan våra nära vänner i dessa tider av isolering?

Vad är din bild av lycka?

– Jag kan inte svara på vad som är den perfekta lyckan. Andra kan säkert ge svar på den frågan, men svaren är troligen ouppnåbara. Perfekt är ett förbannat ord för det kastar en skugga över det som är möjligt i våra dagliga liv.

Vad betraktar du som din största olycka?

– Bortgången av båda mina män, Ray Smith i februari 2008 och Charlie Gross i april 2019, är utan tvekan de sorgligaste och olyckligaste upplevelserna i mitt liv, som kommit att påverka mitt liv sedan dess.

Vad skulle du göra om du vann 20 miljoner kronor?

– Jag skulle skänka pengar till organisationer som räddar djur, vilket jag redan gör, och till en organisation här i USA som heter Centurion Mission, som erbjuder juridisk hjälp till oskyldiga som sitter i fängelse. Det är en vanlig situation här, där de flesta fattiga, svarta människor som anklagas för brott inte har någon möjlighet att bevisa att de är oskyldiga.

Vilken är din största kulturupplevelse?

– Det är meningslöst och omöjligt att reducera mångfalden i ens upplevelser till ”bäst”. Sådana frågor kan nog bara besvaras av dem som har läst relativt få böcker, som bara sett ett fåtal filmer och som inte vet så mycket om musik!

Vad ångrar du mest?

– I det här stadiet brukar jag ångra att jag ställer upp på intervjuer… men i stort kan jag nog inte säga att jag ångrar något i mitt liv. Om jag fick leva om mitt liv kan jag inte se att jag skulle ha gjort på något annorlunda sätt.

Vilka är dina bästa klimattips?

– Inga som spelar någon större roll. Inget som vi som individer gör kommer göra någon större skillnad när miljön redan har ödelagts av giriga företag och när hela regioner i världen, som Amazonas, redan kan vara bortom räddning. Men det är troligen bra för vår moral att anta att individer kan göra skillnad på en miniminivå, som att skapa en trädgård där fjärilar trivs till exempel, som jag har gjort. Eller att mata småfåglar på vintern. Eftersom jag är en sådan som sällan reser, jag åker nästan aldrig bil och flyger i princip inte alls, kan jag inte göra så mycket för att skära ned på fossila bränslen.

När gråter du?

– När jag är ledsen.

När skrattar du?

– När något är roligt. Jag är förtjust i komik, och önskar att det fanns fler komiker i världen som Ricky Gervais, Key & Peele, Steve Martin och andra som kan värdesätta livets absurditeter.

Vilken är din viktigaste drivkraft?

– Jag tror inte jag har någon. Det har sagts att jag är extremt ambitiös, men jag har i hela mitt liv skrivit utifrån spänningen i upptäckandet och skapandet – jag började när jag var liten, innan jag ens kunde skriva, och berättade historier genom att rita. Barn är aldrig ambitiösa, och barnasinnet hos kreativa konstnärer visar att det finns en medfödd önskan att skapa bara för njutningen i det.

Vad skulle du vilja hälsa presidenten?

– Joe Biden? Jag skulle vilja säga till honom att han ska fortsätta tro på sin vision och att han inte ska låta sig avskräckas av angrepp från motståndarna. Det är i princip omöjligt för en amerikansk president att få igenom lagförslag som gynnar majoriteten av invånarna när kongressen är fientligt inställd. Men Biden vet om detta och kommer att kämpa vidare!

Vad avskyr du allra mest?

– Hyckleri, ondska, girighet, utnyttjandet av andra. Korrupta politiker, splittrande politik.

Vilken talang skulle du vilja ha?

– Talangen att kunna koncentrera mig, att kunna lägga ner mer tid på mitt arbete utan att bli distraherad.

Hur kan du tänka dig att dö?

– Vi hoppas nog alla på att bara stilla gå bort i sömnen utan någon som helst föraning om döden. Eller som poeten John Keats så vackert utryckte det: ”…att upphöra vid midnatt utan smärta”.

Vad är ditt motto?

– Efter att min första man dog kom min vän Gloria Vanderbilt förbi. Hon tog mina händer i sina och sa: ”Ett andetag i taget, Joyce. Ett andetag i taget.” Det är den mest djupsinniga visdomen samtidigt som det är den enklaste.

Vad önskar du dig mest av allt just nu?

– Att få jobba några timmar till i kväll. Jag är försjunken i en fasansfull novell baserad på den historiska personen J. Marion Sims, fadern till modern gynekologi. Att läsa om denna både kända och ökända läkares experiment på förslavade svarta kvinnor och barn är fruktansvärt. 1800-talets medicinska vetenskap är verkligen ett både fascinerande och skrämmande ämne. Utnyttjandet av maktlösa människor lever fortfarande kvar, om än inte så öppet som då.