Josefine Jinder: ”Festandet var inte så häftigt som i böckerna”

Josefine Jinders läsande är rastlöst. Bredvid sängen har hon ofta en hög böcker hon börjat på men inte läst klart. 

Josefine Jinder är ängslig i sitt läsande. Hon läser inte för sin egen skull utan mest för att kunna hänga med i samtal och inte verka dum. Hemmets bokhylla består främst av böcker som hon inte har läst, många är hemskickade i pr-syfte. Men hon plockar fram den första boken som berörde henne på djupet, Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov.

–När jag läste den var det första gången jag förstod hur magisk en bok kan vara, utan att vara plojig liksom. 

Att visa upp sin bokhylla tycker hon är självutlämnande. 

–Det känns som att jag har den bok­hyllan som folk tror att jag ska ha. Inför den här intervjun funderade jag på vad jag skulle säga och tänkte liksom: ”Nej, det kan jag inte säga, det är ointressant…”

Samtidigt som hon läser för att hänga med så klarar hon inte av att läsa böcker som blivit för populära. Andrev Waldens Jävla karlar står fortfarande oläst i bokhyllan.

–När något blir väldigt hajpat klarar jag inte av att läsa det, jag är väl lite motvalls. Om fem år kommer jag att läsa den och tycka att den är jättebra. Men då kommer ingen annan vilja prata om den längre. 

I tonåren läste hon Cigarett av Per Hagman och Glamorama av Bret Easton Ellis. De formade hennes vuxenblivande. 

–Båda böckerna glorifierar dekadens. Jag började längta till att bli vuxen för att kunna gå ut och festa typ. När man väl hamnade där insåg man att det inte var så häftigt som i böckerna. 

Josefine Jinder läser inte så ofta om en bok. Ett undantag är Linda Boström Knausgårds fem år gamla Oktoberbarn.

–Det är nog för att jag känner mig som henne. 

När Josefine Jinder ska sova lyssnar hon ibland på ljudböcker. Ofta blir det dagböcker, som Ulf Lundells Vardagar, som utkommit i elva volymer. 

–Vad ska jag säga, jag gillar att få kika in i någon annans hjärna! Jag försöker bli bättre på att förstå människor. När man läser tar man till sig saker på ett djupare sätt än när man ­pratar. Folk är dåliga på att prata, men ­duktiga på att skriva. 

Vilken sorts läsare är du?

–Jag är en sjukt lat och rastlös läsare. Jag börjar på böcker jag aldrig läser klart. Enda gången jag råkar läsa ut en bok är när jag reser och sitter fast på ett flyg eller en buss. 

I våras utkom Josefine Jinder med ­albumet Romantik på svenska och i somras fick hon äran att sommarprata i P1 och passade då på att avslöja att hon var ”psykotiskt nykär” (i ­Sigge Eklunds son Viggo visade det sig). Den 9 november är det turnéstart på återöppnade Maxim i Stockholm, en turné som till stor del kommer att bygga på det nya albumet.

Har du någon text som du är extra nöjd med från Romantik på svenska?

–Ja, en låt som heter Blundar. Låten handlar om mina tonår och jag återvänder till en massa saker som jag gjorde då. 

Som vad då?

–Bland annat att jag ”tejpar min bussremsa för att jag ska planka”. Ingen yngre förstår referensen men det är ett gulligt minne för dem i min generation.

Ur Vi Läser #6 2024.

Läs mer:

Så ser toxisk kvinnlig vänskap ut

Jennie Walldén: ”Gärna udda, men inte för tungt”