Jonas Gardell: ”Jag är ett konstigt men modigt ufo”

Jonas Gardell önskar att han kunde sjunga bättre. Men mest av allt önskar han att världen vaknar ur mardrömmen där högerkrafter öser hat och sätter skräck i kvinnor, hbtq-personer och i själva jordklotet.

Hur skulle du beskriva dig själv?

– Som en människa som hela tiden vill något. Med mitt liv, och med andras liv.

Vilket vägval i livet har format dig mest?

– Boken Fjollornas fest handlar till del om ett grovt sexuellt övergrepp. Jag blev själv utsatt för våldtäkt i barndomen. Jag var 14 år och kunde varken värja eller försvara mig. Jag lovade mig själv att aldrig mer i mitt liv vara lika svag och hjälplös som jag varit då. Och då började min resa från offer till det konstiga men modiga ufo jag är idag.

Vad skulle du ha gjort om du inte vore författare?

– Jag är ju redan mycket annat än författare. Och på annat än det jag gör är jag inte särskilt begåvad.

Vad uppskattar du mest hos en vän?

– När jag har valt någon, oavsett om det är en vän, kärlek eller arbetskompis är jag lojal. Nu har jag visserligen separerat från Mark, och det är ju ett sorts misslyckande, men vi var tillsammans i 36 år, och det tycker jag är ett ganska bra försök ändå. Jag har haft samma producent i 30 år, varit på samma förlag i nästan 40, och hängt med samma vänner i decennier. Jag är alltså trofast, och det är en egenskap som jag också uppskattar hos mina vänner.

Vilken person har betytt mest för dig?

– Ska vi sätta upp en förutsättning för den här frågan, ”Du får inte svara din familj”? För självklart skulle jag säga mina barn, min man och min mamma. Men vi kan väl komma överens om att jag inte får svara familj. Jag vill heller inte singla ut en enskild vän och därmed välja bort andra vänner.

Så därför svarar jag – David Bowie. För när jag vid 15 års ålder började göra den där resan från offer till ufo så lyssnade jag på David Bowies Heroes där han sjunger ”and the shame was on the other side”. Att i mitt trauma, i min fullkomliga maktlöshet, få någon som talar om för mig att skammen är någon annans, den är inte min, det var oerhört betydelsefullt. Jag hoppas att jag senare i livet ibland varit David Bowie för andra unga som just påbörjat sin resa från offer till ufo och som behövde höra samma sak.

Vilket karaktärsdrag hos dig själv är du mest trött på?

– Spontant – min envishet. Att jag aldrig ger mig. Jag fortsätter att käfta emot i en värld som blivit alltmer otäck. Samtidigt är envisheten min främsta tillgång.

Vad gör du helst en ledig dag?

– Alla mina dagar är lediga. Jag sitter inte i fängelse. Helst är jag på mitt lantställe i Stockholms skärgård. Jag sitter med ett glas vin på verandan och ser solen sjunka ner över fjärden.

Vad är din bild av lycka?

– Exakt det jag nyss beskrev.

Vad betraktar du som din största olycka?

– En omöjlig fråga att svara på eftersom jag inte vet vad som hade hänt om jag valt på ett annat sätt. Ett exempel är att jag höll på att få ett jättegenombrott som komiker i Tyskland. Jag skulle vara huvudstjärna på Berlins största showkrog med 1 500 gäster varje kväll och ha tre heltidsanställda assistenter. I samma veva blev jag förälder och valde därför att tacka nej. Ibland kan jag fundera: Vad hade hänt om det blivit Berlin? Hade jag varit ”Jååånas, den tyska komikern”? Poängen är att det inte går att tänka så. Man får inte leva om sitt liv. Det är det som är själva grejen. Det är också titeln på den föreställning som jag sätter upp på Intiman i höst.

Vad skulle du göra om du vann 20 miljoner kronor?

– Ge dem till Regnbågsfonden.

Vilken är din största kulturupplevelse?

– Jag var på sportlovsresa 1978 med en kompis och hans familj och vi tittade på tv, och plötsligt stod hon där på scenen med sin stora näsa, utstående tänder och konstiga kläder, och gjorde snuskiga parodier i ena stunden och sjöng kärleksballader i den andra – Bette Midler hade gjort entré i mitt liv. Pappan i familjen sa ”Vad är det här för jävla skit” och stängde av, medan jag satt förstummad och förstod att mitt eget liv på ett ögonblick bytt riktning. Att stå på scen och säga snuskiga saker i ena ögonblicket för att bli allvarlig i nästa – det är exakt vad jag ska göra, tänkte jag. Och så blev det.

Vad ångrar du mest?

– Jag är inte i ångerbranschen. Livet går inte ut på att gräma sig. När ungarna växte upp försökte jag lära dem att i stället för att vara sur över sådant man inte får ska man glädjas åt det man faktiskt får.

Bästa klimattips?

– Tips, det låter som att jag ska komma med någon ny lösning som ingen annan någonsin har tänkt på. Det fixar jag inte, jag är inte Johan Rockström.

När gråter du?

– Med åren har jag fått allt lättare till tårar, men också till skratt. Jag rörs till tårar flera gånger varje dag, jag gråter åt något jag ser på tv, åt sådant andra berättar eller till och med mina egna formuleringar – det är ju mitt jobb att röra upp känslor. Jag är en riktig liten tant. Eller farbror.

Vad skrattar du åt?

– Samma där, jag skrattar väldigt mycket. Inte minst med mina barn.

Vilken är din viktigaste drivkraft?

– Jag tycker att titeln på min nya show beskriver det ganska bra. Att leva ett liv som inte kan levas om. Jag har också en förhoppning om att vara bra för andra. Jag har en ny kompis och har sagt till honom att mitt enda uppdrag är att vara bra för honom och är jag inte det måste han tala om det för mig. That’s what friends are for.

Vad skulle du vilja hälsa statsministern?

– Vänd om medan tid är.

Vad hatar du allra mest?

– Att världen ofrånkomligen och med öppna ögon verkar gå mot sin egen undergång, det hatar jag.

Vilken talang skulle du helst vilja ha?

– Kunna sjunga bättre än jag gör.

Hur kan du tänka dig att dö?

– När som helst höll jag på att säga. ”Om herren dröjer och vi får leva” sa vi i frikyrkan när jag var liten. Återigen handlar det om att inte ta livet för självklart. Jag hoppas dock att jag får vara med ett tag till, för livet är vidunderligt.

Vad är ditt motto?

– ”Man får inte leva om sitt liv”. Och ”Lev ett liv värt att dö för”.

Vad önskar du dig mest av allt just nu?

– Att världen vaknar ur den här mardrömmen där högerkrafter öser hat och sätter skräck i kvinnor, hbtq-personer och i själva jordklotet.