Jonas Enander: ”En total gräns för vår kunskap”

Att skriva en doktors­avhandling var svårt. Men det var ändå
ingenting mot debuten Mörkret och människan. Vi samtalar med fysikern och författaren Jonas Enander om ett av universums största mysterier.

Den 10 april 2019 stirrade Jonas Enander in i ett svart hål, 55 miljoner ljusår bort i en annan galax. En rysning gick genom hans kropp, men det fanns ingen risk att han skulle sugas in av den massiva ­gravitationen och förintas av mörkret. Han befann sig i trygghet på jorden och det svarta hålet var bara en bild i hans telefon. Men upplevelsen var ändå omtumlande. 

– Det var första gången forskare hade lyckats fotografera ett svart hål. Jag tyckte det var så häftigt och tänkte att det var ett givet ämne att skriva en bok om, säger han. 

Resultatet blev den populärvetenskapliga fackboken Mörkret och människan: Om svarta hål och vår plats på jorden. Jonas Enander är ingen novis i ämnet. Han är fysiker och har ägnat många år åt att forska om Einsteins allmänna relativitetsteori. Att det blev just svarta hål som fångade hans intresse handlar om att de är väldigt enkla att förstå, de består endast av ren gravitation. Ändå tillhör de ett av universums största mysterier, förklarar han. 

– Gravitationen är så stark att inget ljus kan lämna området. Det gör att det är omöjligt att veta vad som händer därinne. Det blir filosofiskt en väldigt besvärande tanke eftersom vår ambition som människor är att vi vill förstå allt som händer runtomkring oss. Men de här objekten skapar en total gräns för vår kunskap. Det är otroligt fascinerande!

Ett A i fysik är inget krav för att kunna förstå Mörkret och människan. Den är lika mycket en skildring av människorna bakom upptäckterna. Jonas Enander har besökt observatorier och teleskop över hela världen och porträtterar forskarna som vigt sina liv åt att avkoda universum. Han går även igenom vad svarta hål har för betydelse i kulturen. 

– De representerar något slags absolut mörker, de för ofta tankarna till döden, det okända. Det påminner mycket om religiösa föreställningar och därför tror jag också att vi är dragna till dem.

Jonas Enander säger att han är glad över att äntligen vara på en plats där han kan skriva om forskning på ett lättillgängligt sätt, till skillnad från när han satsade på en akademisk karriär. Samtidigt var boken en större utmaning än att sitta och räkna på Einsteins relativitetsteori. 

– Den var mycket svårare att skriva än min doktorsavhandling. Det är svårt att gestalta komplicerad fysik på ett spännande sätt så att alla kan förstå. Det har varit väldigt frustrerande, men nu tycker jag att det är jätteroligt när jag ser en färdig produkt. Det var värt det, säger Jonas Enander. 

En del är väldigt rädda för rymden. Kan du förstå det?  

– Ja, absolut. Det är ju skrämmande och jag skrämmer läsaren i början …  

Ja, du låter läsaren dö i ett svart hål…  

– Samtidigt är solen ännu farligare. Skulle vi falla mot solen skulle vi brännas ihjäl långt innan vi når ytan, men ett svart hål kan vi falla mot och till och med trilla in i och se vad som händer på insidan, så på sätt och vis är svarta hål mindre farliga. 

Men bara i några sekunder? 

– Ja exakt. Förr eller senare kommer man dö. Man slits isär i en riktning och trycks ihop i en annan. Jag skulle inte rekommendera att man testar det. 

Ur Vi Läser nr 4, 2024

Läs mer:

Sanna Samuelsson: ”Jag upplevde det som pinsamt att vara en bondunge”

Om rymden i konsten & konsten i rymden