Johanna Nordström: ”Jag kan ingenting om kultur”
Hon gråter till Beckfilmerna och skrattar åt sin pappa. Och så funderar hon över om hon inte ska plugga till polis ändå. Men först ska poddstjärnan Johanna Nordström göra teaterdebut.
Lyssna på artikeln
Hon gråter till Beckfilmerna och skrattar åt sin pappa. Och så funderar hon över om hon inte ska plugga till polis ändå. Men först ska poddstjärnan Johanna Nordström göra teaterdebut.
Hur skulle du beskriva dig själv?
– Övertänkande, men ändå beslutsam. Öppen.
Vilket vägval i livet har format dig mest?
– Att jag lämnade Västerås och flyttade till Stockholm 2015. Det var då allt hände. Det jag har gjort sedan dess hade inte gått att göra i Västerås.
Vad skulle du ha gjort om du inte vore komiker?
– Polis, utan tvekan. Jag har alltid drömt om att bli polis. Nu blev det inte så, men det är inte för sent. Kanske sätter jag mig i skolbänken någon gång i framtiden?
Vad uppskattar du mest hos en vän?
– Att den är glad, härlig och snäll. Jag tycker om att få energi från mina kompisar.
Vilken person har betytt mest för dig?
– Pappa. Han är min trygghet i livet, den jag ringer om det är något. Jag litar jättemycket på hans omdöme. Om han säger ”kör” så gör jag det. Dessutom är han den roligaste jag vet.
Vilket karaktärsdrag hos dig själv är du mest trött på?
– Åh, det finns så många. Men jag tror att den där beslutsamhetsgrejen är värst. Om jag har bestämt mig för något har jag svårt att tänka om. Om jag har sagt att jag ska gå hem, och någon säger ”Men kan du inte stanna lite till”, så kan jag inte ändra mig. Min bästa kompis gästade podden nyligen och hon sa just det här. Att jag har så svårt att tänka om. När jag är på dåligt humör liksom bara fortsätter jag att vara på dåligt humör. Jag är dessutom en väldigt stökig person. Det är superrörigt hemma hos mig.
Vad gör du helst en ledig dag?
– Ingenting. Efter några intensiva arbetsdagar då jag har flängt runt så älskar jag att vara hemma och ta det lugnt. Sova ut, titta på en serie, och bara hasa runt.
Vad är din bild av lycka?
– Att ha människor omkring mig som jag blir glad av. Och förstås att få vara frisk och må bra.
Vad betraktar du som din största olycka?
– Att jag inte föddes i Stockholm. Jag är så avundsjuk på stockholmare som har sin familj i samma stad. De kan träffa sina föräldrar och syskon när som helst. Jag måste ta mig till Västerås när vi ska umgås, jag hade velat ha familjen omkring mig i vardagen.
Vad skulle du göra om du vann 20 miljoner kronor?
– Köpa ett hus i Spanien, typ i Palma eller Valencia. Exakt plats spelar egentligen inte så stor roll, men jag vill till ett ställe där det inte är så kallt, och dit det är lätt att ta sig. Jag skulle också ge pengar till syrran och föräldrarna, så att de kan betala av sina lån.
Vilken är din största kulturupplevelse?
– Edvin, min poddkompis, säger alltid att jag är så dålig på kultur. Han är ju uppvuxen på Operan med sin mamma som är operasångerska. Jag kan ingenting om kultur. Men jag såg James Arthur i Royal Albert Hall i London och det var otroligt fett.
Vad ångrar du mest?
– Dagen efter jag har krökat. Alltid. Varför tog jag den där sista drinken? Det senaste året har jag i och för sig inte gått ut så mycket. Jag tycker inte att det är lika kul längre. Kanske hänger det ihop med att jag inte längre är singel. Och så fyller jag ju 28 snart, jag får väl betraktas som vuxen nu.
Bästa klimattips?
– Att skänka bort kläder. Jag får mycket kläder, och många plagg använder jag bara en gång på något uppträdande eller i en sändning. Jag ger bort nästan allt, jag vill att kläderna ska återanvändas. Mycket går till Röda korset, Stadsmissionen och Myrorna.
När gråter du?
– Alltid när jag ser Beck. Jag tycker att Peter Haber, som spelar Martin Beck, är så fin. Jag gråter konstant när han är i bild. Nu när han har fått hjärtproblem och legat på sjukhus har jag varit livrädd för att han ska dö. Han påminner jättemycket om pappa, det är därför jag blir så uppjagad. Han är lugn och han kan mycket, och det gör att de runt omkring honom känner sig trygga. Exakt så är min pappa också.
Vad skrattar du åt?
– Mina vänner. Pappa. Syrran. Jag omger mig med extremt roliga människor, de skulle kunna vara komiker hela bunten.
Vilken är din viktigaste drivkraft?
– Att jag aldrig blir nöjd, att jag hela tiden vill lite till. Det jag gör är så himla roligt, så jag tänker att om jag gör lite mer så blir det ju ännu roligare.
Vad skulle du vilja hälsa statsministern?
– Lova inte för mycket.
Vad hatar du allra mest?
– Elaka människor. De som är elaka mot klasskompisar. Elaka på internet. Elakhet är grunden till allt ont.
Vilken talang skulle du helst vilja ha?
– Kunna rita snyggt. Spela piano eller fiol. Sjunga jättebra. Skriva fantastiska böcker. Dansa som en gud. Men kanske allra helst rita ändå. Tänk att sätta sig ner och rita en hel kväll. Och att det blir bra.
Hur kan du tänka dig att dö?
– Av ålder. Och det får gärna vara fridfullt, kanske i sömnen? Jag vill också ha någon som jag känner mig trygg med bredvid mig i sängen. Någon som viskar: ”Det kommer att gå bra, Johanna”.
Vad är ditt motto?
– Det löser sig.
Vad önskar du dig mest av allt just nu?
– Att riktigt många kommer och ser 2:22.