Johan Norberg: Musik – vägen till empati

Det här var konstigt: Jag skrev en fin låt, och sedan glömde jag bort den. Totalt. Några år senare gjorde den sig påmind likt en flyktig déjà vu. Inte som toner, mer av ett slags känsla, om ens det; snarare en skugga, av ett spår, från en känsla.

Märkligt, och desto svårare att beskriva, men tillräckligt för att jag skulle förstå att där i minnets djup fanns en melodi, och den var bra, så jag började leta. Som en detektiv prövade jag mig fram utifrån de ledtrådar som fanns och till slut hade jag pusslat ihop låten igen. Det som fascinerade mig mest var att mitt undermedvetna hade skapat ett avtryck där toner och ackord var borta men spåret fanns kvar, och då tänkte jag att detta är ju vad som är musik, också. Men när jag väl kommit på hur låten gick, kunde jag inte få tillbaks den diffusa känslan, den undflyende skuggan av spåret efter musiken. Lite av magin var borta.

Det här – om du förstår vad jag menar, det är knappt jag gör det själv – är varför det är så viktigt med musik, för alla människor. Den ger tillträde till en del av vårt undermedvetna som annars är stängt, nersläckt och i bästa fall vilande.

Musiken kan just genom att tala direkt till våra sinnen utan omvägar visa på alternativa färdriktningar i vårt inre, nya bilder och känslor, och utveckla fantasin. Flyktiga skuggor av spår som gör oss nyfikna och leder oss vidare. Kanske är det också där kreativiteten ligger. I en blandning av alla sinnliga, andliga och intellektuella intryck, som en puttrande gryta där ibland nya kopplingar skapas och vi kommer på saker. Formuleringar, låtar, filmmanus och relativitetsteorier.

Det gymnasium eller högskoleprogram som inte har obligatorisk undervisning i musik, litteratur och bildkonst skickar ut studenter i arbetslivet utan tillgång till de verktyg som behövs just för att utveckla fantasin och därmed sin empati; och utan den är man en trist, i värsta fall farlig, individ, oavsett yrkesbana. Det är ju så att allt vi skapar kommer ur människor, och då är det bra om man kan sätta sig in i hur andra tänker och känner.

Med empati kan man göra allt från att bara vara allmänt hygglig, till att tänka ut algoritmer och bättre äldreboenden; konstruera broar och regissera teaterpjäser. Vissa har det naturligt, men för andra behövs lite vägledning och då är musiken och konsterna den bästa vägen. Empati är lösningen på allt, om det är så att du har funderat på den saken.