Jesper Odelberg: ”Funkisrörelsen behöver mer aktivism”

När DHR fyller 100 år och Jesper Odelberg är ute på jubileumsturné efterlyser han mer engagemang för funktionshindrade. ”Sverige ligger inte så i framkant som nog många tror”, säger han.

Ett jubelår närmarsig sitt slut. Den kamratföring som 1923 bildades under namnet De Vanföras Väl fyller i år 100. Ett sekel av kamp – de vanföra, institutionsförpassade och för evigt dömda till samhällets bakgård skulle få sin rättmätiga plats i samhället. 1965 ändrades namnet till De Handikappades Riksförbund (DHR) men sedan många år står förkortningen för delaktighet, handlingskraft och rörelsefrihet.

En av organisationens teser lyder: ”Ett handikapp är inte en egenskap hos en individ utan ett förhållande mellan individen och omgivningen.” Mycket är vunnet men mycket återstår att göra menar en av jubileets verkliga centralfigurer, nämligen artisten, ståupparen och tidigare politikern Jesper Odelberg. Den 20 oktober är det stor final i Göteborg för Sverige-turnén med namnet Jesper Odelberg och Bandet Går: Inte helt 100.

– När vi talar om allmän rösträtt nämner vi ofta 1921 då kvinnor för första gången fick rösta i andrakammaren. Ett stort framsteg, inte sant? Men visste du att det skulle dröja ända till 1989 innan omyndigförklarade personer fick samma rättighet?

Att Jesper Odelberg föddes med en cp-skada är allmänt känt eftersom han ofta använt sitt livs historia som artist och komiker – och gjort det mycket framgångsrikt. Under en tid i skiftet 1970/1980-tal levde han på institution och sammanfattar tiden med orden ”jag for väldigt illa”.

Vad menar du, konkret?

– Vi blev slagna. Det begicks många grova övergrepp och jag vet att det fortsätter på vissa LSS-boende. Jag tycker det är viktigt att lyfta den kamp som DHR bedrivit – och fortfarande bedriver. Sverige ligger inte så i framkant som nog många tror, det finns mycket kvar att göra. Han fortsätter:

– Jag såg nyligen en dokumentär om rasismens historia i USA och kunde applicera mycket av det som drabbade rasismens offer i Amerika på funktionshindrades situation i Sverige i dag.

Jesper Odelberg tycker att kampen behöver lite mer av aktivism, kanske civil olydnad rentav, och jämför med rörelserna kring miljö och hbtqi.

– Det var ju en väldig kämpaglöd i funkisrörelsen under slutet 1990-talet och i början av millenniet hade vi marschen för ökad tillgänglighet med mera, men nu har funktionshinderpolitik blivit något av en icke-fråga, tycker jag.

Under flera år var han aktiv inom Vänsterpartiet, inte minst med tanke på att lyfta frågorna kring de handikappades rättigheter, men en cancerdiagnos 2017 satte stopp för planerna.

– Kanske kände jag också att jag nog gör större nytta som artist. Då kan du vara politisk utan att vara partipolitisk, du är friare att kritisera alla, även vänstern, vilket kan behövas ibland.

Årets turné och jubileumsföreställning är i viss mån också politisk. Bandet består av en hop ytterst namnkunniga musiker som Nikke Ström, Bengan Blomgren, Gunnar Frick och Julia Schabbauer.

– Föreställningen består mest av mina låtar, jag skriver i …ska man säga svensk vistradition? Det låter tråkigare än vad det är, visor kan ha så olika stuk, vara mer blues, jazz eller pop.

Han hoppas och tror att Bandet går kommer att fortsätta tillsammans även efter årets slut.

– Förutom att de är jävligt bra musiker behandlar de mig inte som en cp-skapad människa som råkar vara artist utan som en artist som råkar ha en cp-skada. Sjunger jag dåligt eller inte kan texterna får jag skäll – och det ska jag ha.