Hon är rikt belönad för sina böcker, men Jenny Jägerfeld arbetar också som psykolog och terapeut. I det yrket möter hon inte så sällan ordet gräl.

Helst hade hon velat tala om döden, men det ordet knep Martina Montelius i förra numret av Vi så efter några dagars tankemöda väljer författaren och psykologen Jenny Jägerfeld i stället ett kort och ganska illa aktat ord, nämligen gräl.

Fyra bokstäver, ganska fult i tryck och få som gillar. Varför valde du just gräl?
– Det är intressant! Diskussioner är önskvärda, gräl är det oftast inte. Man behöver prata om det man tänker olika om för att kunna ha en relation oavsett om det gäller vänskap, arbete eller kärlek. Det som skiljer diskussioner från gräl är att vi kanske inte bemödar oss – eller har förmågan – att sätta oss in i hur den andre tänker eller känner. I stället tycker vi att den andra har fel och visar det med ilska och frustration.

Djur har också olika åsikter påpekar Jenny Jägerfeld med tillägget ”om man nu kan formulera det så”.

– Olika viljor kanske är mer korrekt. Djur skäller, morrar och spottar på varandra, försöker på så vis påverka det andra djuret. ”Håll dig undan! Ge mig det där smaskiga benet!” Till och med fåglar som verkar kvittra så glatt på morgonen är aggressiva och markerar revir.

Diskussioner är ett sätt att försöka komma överens utan att ta till fysiskt våld, men människor är inte alltid så bra på det, menar hon.

– Då blir det gräl i stället.

Jenny Jägerfeld debuterade 2006 med Hål i huvudet och belönades med Augustpriset för bästa barn- och ungdomsbok 2010 för Här ligger jag och blöder. Sju år senare mottog hon Astrid Lindgren-priset med motiveringen: ”Jenny Jägerfeld skriver känsligt och insiktsfullt om stora, samtida livsfrågor. På en vacker, lättflytande prosa låter hon både smärta, drama och drastisk humor ta plats i texten och skapar på så vis stora läsupplevelser för unga läsare.”

Hon skriver även vuxenlitteratur och tillsammans med författaren Mats Strandberg har hon nyligen tagit itu med personer som de båda tror skulle ha mått bra av terapi, inte minst för att klara konflikter och gräl. Idén till boken Monster i terapifick de efter att ha sett en pjäs om Frankensteins berömda monster. Boken tar också upp andra terapibehövande som Dr Jekyll, vampyren Carmilla och Dorian Gray.

– Tänk om de hade kunnat prata med varandra i stället för att bråka!

När ska man helst undvika gräl, anser du som expert?
– På julafton. När man är trött. Klockan tre på natten. När man har druckit alkohol. När någon precis ska gå ut genom dörren. På någons bröllop. Om man börjar gräla om skitsaker fast det egentligen finns andra underliggande dilemman man behöver och borde ta itu med. Risken är att grälet blir ett mindre hotfullt utlopp för missnöjet med relationen än att ta upp vad som faktiskt är problemet på riktigt.

Är du bra på att gräla?
– Det beror på vad man menar med bra, skrattar hon och fortsätter:

– Jag är bra på att uttrycka vad jag känner och tänker, jag har ganska bra koll på mina issues tack vare många år i terapi och jag är nog ganska bra på att argumentera för varför jag tycker att min ståndpunkt är rimlig.

Hon är även ganska bra på att lyssna, tycker hon. Oftast.

– Men i en kärleksrelation kan jag nog låta lite hård stundtals. Lite som en kulspruta med mina argument. Framför allt när jag känner mig sårad eller ledsen, vilket kanske inte är superpraktiskt …