Gunnar Bolin: "Jag var inte en sån som läste Kafka"

Det närmar sig pension för radioprofilen Gunnar Bolin. Så vad väntar nu för honom? Vi sökte svaret i hans välfyllda bokhylla. 

Att böckerna står i prydliga rader, med favoritförfattarna Werner Aspenström längst upp till vänster och Eyvind Johnson lite längre ner, beror på kassarna. De sex kassar som Gunnar Bolin lämnat vidare till antikvariat och Stadsmissionen. Fyllda med böcker som fått nej på frågan: Förtjänar du att vara kvar i mitt hem? 

–Romaner man läste som ung, säg ­mellan 15 och 30 år, var identitetsskapande. Mycket av den skönlitteratur jag läst de senaste 15 åren har inte fått den betydelsen. 

Fler manliga än kvinnliga författare verkar trängas på hyllorna. Även om Gunnar Bolin snabbt hittar några av kvinnorna som blev kvar: Kerstin Ekman, Inger Alfvén och Lina Wolff.

–Men säkert finns där fler gubbar än kvinnor. Precis som det gör i hela litteraturhistorien. Tyvärr.

Under ungdomsåren hann han ­igenom ­Vilhelm Moberg och John Steinbeck ­innan han hamnade hos Alistair ­MacLean.

–Jag var inte den som läste Kafka på gymnasiet. 

I studentpresent fick han Ulf Lundells Jack. Ett slags uppvaknande. Nej, han behövde inte gå direkt till universitetet. 

–Visst låter det som en kliché men Jack ändrade min livsföring. Kanske inte åt det mer hälsosamma hållet … men ändå. 

Han tröttnade ganska snart på ­Lundell, äger ingen av hans dagböcker. Ingen av Lars Norén heller. 

–Du vet väl att Norén hatade mig. Han skrev om mig i dagbok efter dagbok, men inte på något smickrande sätt. Det är inget som gjort mig illa, snarare har jag tyckt det var lite intressant. 

Jag har inget behov av att framstå som kultursnobb

Hemma i Brommavillan läste hans pappa memoarer och ­oräkneliga westernböcker medan hans mamma ­prenumererade på Månadens bok.

–Men jag minns när hon kom hem med Lilla huset på prärien. Både min bror och jag älskade den, vilket säger något om våra fördomar inför vissa böcker. Som att detta skulle vara en typisk flickbok. Bra litteratur är bra litteratur. 

Trots fulla bokhyllor är ­Gunnar Bolin inte den som alltid har en roman på gång. Sanningen är snarare att han hinner kanske tio per år.

–Jag har inget behov av att framstå som kultursnobb. Mer insatt än vad jag är. Jag har heller aldrig känt några ­”måsten” när det gäller böcker. Jag har inte ens läst Andrev Waldens Jävla karlar. Borde man det? 

Parallellt med lustläsandet finns allt han behöver läsa i ­jobbet. Även radioprogramserien Kulturlivet, där kända personer berättar om sina främsta inspiratörer, har fungerat som en skola. Den 8 april sänder Gunnar Bolin sitt sista Kulturlivet och i oktober går han i pension. Efter att ha fyllt 67 och presenterat sin sista Nobelpristagare.

Får du mer tid att läsa sedan?

–Snarare mer tid att själv skriva, hoppas jag.

Ur Vi Läser #2 2024.