Gunilla Boëthius om en livslång hemlighet

När Gunilla Boëthius var 73 år vändes tillvaron upp och ned. Hon fick veta att hennes pappa inte var hennes biologiska pappa och att hennes mamma undanhållit sanningen för henne hela livet. Ur alla motstridiga känslor föddes viljan att gå till botten med sin familjehistoria. Nu är boken ”En livslång hemlighet” (Albert Bonniers förlag) ute.

Gunilla Boëthius växte upp med mamma Billie, pappa CG samt syskonen Nils och Maria-Pia. Mamma från Finland och pappa från Sverige. Detta är sanningen hon har levt med hela sitt liv. Tills några släktingar från Finland hör av sig och påstår att hon i själva verket är dotter till generalen Paavo Talvela, som hennes mamma arbetade som sekreterare åt på 40-talet. Insikten har de fått via en dödsbädd, en lapp i ett kassaskåp och en del research.

– Den var en sån otroligt omvälvande händelse i mitt liv att jag tänkte på det som hade hänt dag och natt. Det var obegripligt att min mamma kunde ha svikit mig och sin man CG Boëthius på det här sättet. Att inte ens vara biologisk släkt med min pappa som jag identifierat mig så mycket med var förfärligt. Jag skrev boken för att försöka förstå, säger Gunilla Boëthius.

Hur har det påverkat dig att få veta sanningen?

– Det är tre olika sorger. Att min mamma ljugit för mig ända in i döden. Att min älskade pappa CG Boëthius inte var min pappa. Att jag aldrig fick träffa min biologiska pappa Paavo Talvela.

I boken framstår din mamma som person som du älskar högt men också känner dig sviken av och arg på. Har din syn på henne förändrats under arbetet med boken?

– Jag har tidigare haft ett kritiskt förhållande till min mamma. Men nu var jag tvungen att själv gå djupare in i vem min mamma egentligen var än jag någonsin tidigare gjort.

– Jag tänker att båda mina pappor var mer att lita på än min mamma. Ingen av dem hade stått ut med att ljuga ett helt liv.

Hur har arbetet med boken påverkat dina familjeband, både de gamla och de nya?

– Mina nya släktingar i Finland har tagit emot mig med öppna armar vilket berörde mig starkt. Bland mina gamla familjemedlemmar i Sverige känner jag oerhört starkt hur mycket jag saknar min döda halvbror Nils som jag vet hade varit ett enormt stöd för mig nu.

Vad har varit det svåraste i arbetet med boken?

– Att vara helt ärlig. Jag tror att jag kan förstår min mamma, men jag vet inte om jag kan förlåta henne.

Förutom att vara en personlig berättelse väcker boken ”En livslång hemlighet” frågor om hur vi formar vår identitet i familjen och utifrån vår historia. Vad ens familjeberättelse betyder för vårt sätt att vara människor. Gunilla Boëthius upptäckte under skrivande att det betyder mycket mer än hon tidigare hade trott.