Johanna Frid svarar på frågor om livet, döden och allt däremellan. Du som söker svar får gärna maila till hej@vi.se.

Jag har sömnproblem: vaknar tidigt och grubblar över saker man ska göra, bör göra, glömt att göra. Eller kan inte somna alls av liknande anledningar. Sömnproblem blir ofta vanligare för kvinnor i klimakteriet på grund av att man blir så jävla svettig (inte alla, men många). Även äldre människor sover många gånger dåligt. Min mamma blev mycket dålig när hon inte kunde sova. Eller om hon inte kunde sova för att hon var dålig? För mig är det en rätt ny erfarenhet – jag vaknar vid fyra och kan inte somna om. Först på grund av stress trodde jag, men nu är jag inte stressad och det är likadant.

Kära anonym,

Dessa ord skrivs kl 06.47 på morgonen. Jag vaknade 03.24. Jag har lyssnat på fåglarna. Jag har djupandats i mörkret. Druckit ett glas vatten. Blundat. Gått på toaletten. Andats mer. Klockan sex gav jag upp och slog på P1. Om en stund kommer jag höra hur trafiken börjar brusa nere i korsningen St. Eriksgatan/Karlbergsvägen. Hur de andra i huset vaknar: lägenheter som tänds, mobillarm som ringer. Om någon timme börjar det ljusna, och strax efter det kommer barnen på dagiset här nedanför att tulta runt i sina dumma galonisar.

Sömn är ett underskattat problem.

Jag uppfattar kanske inte helt din fråga, men sömn är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat. Frånvaron av sömnen. Sömnen som är full av drömmar. Längtan efter sömnen. Och det enorma sömnbehovet man kan drabbas av i perioder av sitt liv, när sömnen tar över, fyller allt fler timmar, nätterna är inte sju till åtta timmar utan snarare tolv till tretton…

Vad gör man? Det finns en lång rad standardråd. Inget kaffe efter kl. 17. Inga skärmar efter kl. 18. Ingen intensiv träning efter kl. 19. Det är något med kl. 20 också, men det minns jag inte.

Sovrummet ska vara mörkt och svalt. Sängen ska enbart användas för sex och sömn. Mobilen ska läggas i ett annat rum. Och så vidare. De här råden har inte hjälpt mig i någon större utsträckning, speciellt inte när jag bodde inneboende, och hade ett garderobsstort rum till mitt förfogande. Det fanns inget annat rum att lägga mobilen i, och ingen annanstans att sitta än på sängen. Jag åt i sängen, jobbade i sängen, skrev uppsatser och en roman i den sängen. Påverkade det min sömn? Sömngudarna allena vet.

Tillbaka till dig och din fråga. Att vakna klockan fyra är alltså ett fenomen jag är välbekant med. I perioder har jag lyckats se de där nattvakorna som en liten guldkant. En liten hemlig stund på dygnet som är fullkomligt kravlös. (Det här bygger alltså på att man kan somna om efter någon timme, eller ta en sömntablett, eller har en sysselsättning som inte kräver att man går upp klockan sex och opererar stora maskiner.) Man kan läsa. Dricka en kopp te. Kanske äta en god macka. En bulle. Vara fullkomligt ifred i en sovande värld.

Det finns inga mirakelmedel (möjligen Rohypnol eller narkos), men kanske sätt att uthärda sömnlösheten. Bristen på sömn är ett alternerat tillstånd, som jag som författare ibland kan uppskatta. Sömnlösheten kan göra verkligheten mjuk och suddig, eller taggig och sylvass. Den kan förändra tankegångar och synsätt. Ge nya ögon. När jag har tröttnat på det alternerade tillståndet brukar jag söka hjälp. Läkare, hypnotisörer, akupunktörer. De finns där ute. Kanske väntar de på dig.

Som alltid,
Din Johanna