Fouad Youcefi: ”Resväskan är nästan alltid färdigpackad”

I ett rasande nyhetsflöde ska de hjälpa oss att skilja lögner och konspirationsteorier från fakta. Fyra svenska USA-korrespondenter berättar om den svåra rapporteringen inför det amerikanska ödesvalet.

Här berättar SVT-korrespondenten Fouad Youcefi om attacken mot Donald Trump och om hur det är att bli ”lite amerikaniserad”.

”Om en USA-korrespondent skulle säga att det här livet går att kombinera med vänner, familj och fritid skulle jag inte tro på det. Det är så mycket att göra i perioder att alla relationer tar skada. Min fru är som tur är väldigt förstående, vilket gjorde att jag kunde tacka ja till jobbet. Presidentens partner är ju rikets första dam – eller möjligen förste man efter höstens val. Det är lite samma sak för oss. Min fru är korrespondent-fru. Det är en roll man behöver förbereda sig för och stå ut med. Plötsligt händer något som helt enkelt inte går att ignorera, som att Donald Trump blir skjuten. Då spelar det ingen roll att jag hade min första lediga dag på länge, att vi var hos några vänner och hade plockat fram ett sällskapsspel. Det var bara att resa sig upp och förklara för alla att jag måste iväg. Jag åkte hem, hämtade resväskan som nästan alltid står färdigpackad och sedan körde jag fyra timmar norrut från Washington D.C. Det blev en hektisk natt och det har inte lugnat ner sig sedan dess.

Amerikanerna känner att ännu mer står på spel och båda sidor utmålar den andra som slutet på USA. Det är även svårare att få folk på stan att ställa upp på intervjuer framför kameran. Tidigare har det sällan varit ett problem men nu får jag ofta svaret att de inte vill uttala sig eller att de inte vill att deras arbetsgivare ska veta var de står politiskt. 

Mitt jobb som journalist går ut på att berätta om vad som händer utan något filter. Tyvärr kan det innebära att jag är med och sprider en ton politiker emellan som inte alltid gynnar demokratin eller det demokratiska samtalet. Det finns en risk att man blir en del av spelet. Jag kan sucka djupt när jag ser en del rapportering här i USA där man enbart fokuserar på de vassaste, elakaste kommentarerna snarare än på poängen med själva utspelet. Det finns en risk att vi journalister bidrar till dimridåer för publiken och inte berättar om det som faktiskt betyder något utan bara om det som underhåller. Samtidigt är politiken mycket mer av en underhållningssport här än hemma. Du blir inte en kraftfull politiker i USA om du inte kan fånga en publik. Det gör jobbet både roligare och svårare. Roligare för att det alltid är spännande men svårare för att det inte alltid är så lätt att bevaka sakfrågorna.

Jag tror att det som kommer avgöra valet är om Kamala Harris lyckas slå ifrån sig bagaget av att vara en del av den sittande administrationen. För Donald Trump handlar det om att lyckas entusiasmera de republikanska väljarna på nytt, de som stöttar honom men som inte är lika engagerade som de var för fyra eller åtta år sedan. 

Jag drömde faktiskt aldrig om att bli utrikeskorrespondent utan sysslade med grävande journalistik och tänkte att det var det jag ville hålla på med. Samtidigt har jag alltid varit nyfiken på USA. Jag bodde i New York några månader 2019. Då fick jag upp ögonen för utrikesjournalistiken. Nu har jag varit SVT:s korre i ett och ett halvt år och har nog blivit lite amerikaniserad. Jag har börjat prata med folk i hissen. Det gör man väl inte i Sverige? Det kan verka skrämmande. Jag ber om ursäkt redan nu till alla jag kommer att utsätta detta för när jag flyttar hem. Jag är inte heller lika konflikträdd. Här säger folk vad de tycker.

Under min tid i USA har jag besökt alla 50 delstater. Det är jag mycket stolt över. I och med Demokraternas konvent i Chicago kunde jag checka av den allra sista från listan, Illinois. 

På valdagen kommer jag antingen befinna mig på en valvaka eller fastfjättrad vid en skärm i en studio. Det röstas i hela USA och det finns över 3 000 counties så jag har en del plugg den närmaste tiden.”

Ur Tidningen Vi nr 9, 2024

Läs mer:

Ginna Lindberg: ”Jag hör sirener, sätter mig i bilen och är med live”