Försommarens bästa böcker – Yukiko väljer
En mörk existentiell thriller, en sårig mor- och dotterrelation och ett underbart romanporträtt baserat på Sylvia Plaths öde.
Här är Yukiko Dukes elva försommartips.
Lyssna på artikeln
En mörk existentiell thriller, en sårig mor- och dotterrelation och ett underbart romanporträtt baserat på Sylvia Plaths öde.
Här är Yukiko Dukes elva försommartips.
11. Historier om tröst
Ida Hegazi Høyer
Översättning: Nils Sundberg
Förlag: Flo förlag
Det är lätt att hemfalla till plattityder när man ska beskriva de många olika känslostråk som attraktion och kärlek utgör. Den egensinniga norska författaren Ida Hegazi Høyer går dock på djupet i de tre mästerliga berättelserna i denna bok.
De handlar om kvinnor som inleder relationer i tre europeiska städer. Kvinnorna vistas i för dem främmande länder, vilket får dem att se på sig själva med nya ögon. I möten med nya partners föds mängder med frågor. Skickligt bygger författaren upp en förtätad stämning: de kammarspelsliknande historierna glimmar som svarta diamanter. Prosan är tät, skarp och intensiv, boken omöjlig att lägga ifrån sig.
10. Transit
Anna Seghers
Översättning: Jens Christian Brandt
Förlag: Nilsson förlag
Sommaren 1940 samlas flyktingar från Nazityskland i Marseille. De befinner sig i transit: drömmen är att kunna skaffa visum och biljett för att komma vidare till USA. Men snart förflyter dagar och veckor i ett mardrömslikt vakuum. Den tysk-judiska författaren Anna Seghers visste alltför väl vad hon skildrade: hon befann sig själv på flykt när hon skrev romanen
i början på 1940-talet. Ju mer avlägsen drömmen om USA ter sig, desto större blir flyktingarnas uppgivenhet.
En ung tysk ska lämna ett brev till en herr Weidel i Paris. Väl framme upptäcker han att Weidel har begått självmord – och bara efterlämnat en resväska innehållande ett bokmanuskript. När han själv tas för att vara Weidel, blir livet än mer komplicerat. En enastående roman, en mörk existentiell thriller, som skildrar flyktingens gungfly till tillvaro på ett sätt som bara den som har upplevt den kan.
9. Är mor död
Vigdis Hjorth
Översättning: Jens Hjälte
Förlag: Natur & kultur
I sin nya roman skildrar Vigdis Hjorth en sårig mor- och dotter-relation så det värker ända in i hjärteroten på läsaren. Den norska konstnären Johanna lever sedan många år i USA, utan någon som helst kontakt med sin norska familj. De konservativa föräldrarna har aldrig förlåtit henne för att hon valde bort juristbanan och sitt borgerliga äktenskap för att bli konstnär utomlands.
När Johannas amerikanske man dör, bestämmer hon sig för att återvända till Norge. Väl där känner hon ett allt starkare behov av att försonas med sin åldriga mor. Men modern meddelar ampert att hon inte vill träffa sin dotter. När modern drar sig undan, blir Johanna en närmast besatt stalker.
På samma gång känsligt och rått uppriktigt berättar Vigdis Hjorth om Johannas desperata kamp för att nå fram till sin mamma. Det här är en upprivande, stark, men understundom även tragikomisk,
skildring.
8. Förteckning över några förluster
Judith Schalansky
Översättning: Linda Östergaard
Förlag: Pequod
I denna filosofiska essäbok frågar sig den tyska författaren Judith Schalansky vad som är mest skrämmande: föreställningen att allt en gång tar slut eller tanken att det kanske aldrig gör det. I 16 korta kapitel berättar hon om människor, platser, djur och föremål som gått förlorade under historiens gång.
Schalansky tar sig an vitt skilda ämnen som den mytomspunna ön Tuanakis försvinnande, Greta Garbos farväl till filmindustrin och den kaspiska tigerns utrotning. Varje kapitel har sin egen stil beroende på ämne, och där fakta saknas fyller författaren i med fantasi.
Schalanskys uppräkning av förluster hade kunnat bli en monoton, deppig historia om det inte hade varit för hennes humor, stilistik och sprittande berättarglädje. Vad är det då hon vill beskriva? Jo, hur central känslan av förlust är för vår förståelse för och uppskattning av företeelser i vår omgivning. Det här är en bok man njutningsfullt läser och funderar länge över.
7. Väder
Jenny Offill
Översättning: Alva Dahl
Förlag: Natur & kultur
Jenny Offill skriver en sorts skarpsynta, aforistiska betraktelser som tillsammans bildar en historia. Den här gången skildrar hon världen sedd ur Lizzie Bensons synvinkel.
Lizzie arbetar som bibliotekarie och lever ett ganska trist liv med spelkonstruktören Ben och den särbegåvade sonen Eli. Både Lizzie och Ben hade nog tänkt sig andra, mer konstnärliga karriärer, men den krassa verkligheten har slagit hål på drömmarna. Lizzie tröstar sig genom att göra sig oumbärlig för andra: hon tar hand om sin familj, sin mamma och sin missbrukande bror Henry.
En dag hör en av hennes gamla lärare, nu framgångsrik framtidsguru, av sig och undrar om Lizzie kan hjälpa henne med hennes korrespondens. Lizzie blir plötsligt medveten om vidden av klimatkrisen, vilket får stora konsekvenser för henne.
Det här är en avslöjande skildring av Trump-erans USA, som skulle vara tung att läsa om det inte vore för Offills befriande, svarta humor.
6. En ensam plats
Kristina Sandberg
Förlag: Norstedts
När jag fyllde fyrtio, kändes det som om jag hade drabbats av en förbannelse. Den ena efter den andra av mina vänner berättade
att de hade drabbats av cancer. Jag försökte stötta, men insåg att jag inte räckte till: det finns känslor och rädslor man inte kan förstå om man inte själv är drabbad. Nu har Kristina Sandberg på sitt alldeles egna, känsliga och välformulerade sätt – välbekant för alla läsare av Maj-trilogin – beskrivit den hissfärd i tillvaron som ett cancer-besked med efterföljande operation innebär.
Framgångarna med böckerna om Maj gör att Sandberg under några intensiva år åker land och rike runt för att tala om sin bok. Hon inser att det är viktigt att träffa läsarna, men hon känner sig samtidigt sliten. Och sedan är det den där strålande smärtan i armen och knölen i bröstet, som hon försöker låta bli att tänka på. När diagnosen kommer, är den enda möjligheten att skriva sig ur de mörka tankarna. Vilken stark och personlig skildring det har blivit!
5. I Julia Pastranas namn
Maj-Britt Wiggh
Förlag: Lejd
Det är i utkanterna av det svenska litterära landskapet som de riktigt originella författarna finns. En av dem är Maj-Britt Wiggh. Hon är, och har alltid varit, helt och hållet sin egen. Wiggh är en författare vars idéromaner ständigt överraskar och kräver en del av sina läsare, men i gengäld ger så mycket tillbaka.
Den här romanen tar avstamp i »apkvinnan« Julia Pastranas öde vid förra sekelskiftet och handlar om rätten till ett värdigt liv. Hur ska vi kunna värja oss mot exploateringen av våra kroppar och vår planet? Skogar skövlas, marker och vattendrag för-giftas och djurarter utplånas i snabb takt. Det är inte utan att man, i likhet med en av romanens huvudpersoner, får lust att klättra upp i ett träd och aldrig komma ner. Men kanske är den allra bästa motståndshandlingen att odla den egna trädgården.
Läs, utmanas och njut.
4. Fyrvaktarna
Emma Stonex
Översättning: Jens Hjälte & Niklas Darke
Förlag: Sekwa
Debutanten Emma Stonex håller läsaren gastkramad med sin originella, psykologiska thriller med inslag av såväl gotisk skräckroman som pusseldeckare. På nyårsafton 1972 ska en av tre fyrvaktare vid fyren på Maiden Rock utanför Cornwall få ledigt. Men när båten som ska hämta når fram, är fyren tillbommad och de tre fyrvaktarna spårlöst försvunna. Inne i fyren står ett bord dukat, alla klockor har stannat på kvart i nio och loggboken beskriver stormar som aldrig ägt rum.
Tjugo år senare försöker en ung författare rekonstruera vad som egentligen hände på klippan mitt ute i havet den där nyårsaftonen. Han intervjuar de kvinnor som fyrvaktarna lämnade efter sig: Helen, Jenny och Michelle. De är avvaktande; de har alla sina skäl att tiga om ett och annat. Sedan försvinnandena har de undvikit varandra och svartsjukt vaktat över sina mäns minnen.
Författaren vrider och vänder på fakta och kommer långsamt närmare sanningen, medan läsaren håller andan.
3. Eufori
Elin Cullhed
Förlag: Wahlström & Widstrand
Jag är vanligtvis inte så förtjust i romaner där författares liv skildras skönlitterärt. Inför Elin Cullheds kärleksfulla porträtt av Sylvia Plath inser jag dock att det bara är att kapitulera.
Cullhed låter Plath själv berätta om sitt sista år i livet: om maken Ted Hughes otrohet och skilsmässan från honom, kärleken till barnen, den psykiska skörheten och relationen till modern. Det är så befriande att Cullhed inte tolkar Plaths liv utifrån dess slut: självmordet. Här skildrar hon i stället poetens nervigt vibrerande, intensiva livskänsla och idoga försök att kombinera familjeliv med författande.
Måste man ha läst Plath för att läsa den här romanen? Nej. Det här är ett underbart porträtt av en känslig människas kamp för att få livet att gå ihop.
2. Försvinnande värld
Julia Phillips
Översättning: Amanda Svensson
Förlag: Norstedts
Wow, vilken ambitiös och annorlunda spänningsroman! Två ryska systrar, Alyona och Sophia, försvinner från den enda staden på den ryska Kamtjatkahalvön. Deras försvinnande påverkar hela samhället: rädslan sprider sig, flickor får inte gå ut ensamma och människorna betraktar varandra med misstänksamhet. Försvinnandet får också rasismen att visa sitt fula anlete. Stadsbefolkningen är övertygad om att det måste vara en gästarbetare utifrån, en uzbek eller tadzjik, som fört bort dem.
Det här är en spännande, välskriven och intressant roman som speglar konflikterna mellan storstad och landsbygd, minoritetsbefolkning och etniska ryssar, misogyna män och rädda kvinnor i dagens Kamtjatka.
1. Himlakroppar Redaktionens val
Jokha Alharthi
Översättning: Anna Jansson
Förlag: Tranan
I denna oavbrutet fascinerande roman tar Jokha Alharthi med läsaren till ett Oman i snabb förändring. Moderniseringen av ökenlandet inleddes 1970, då sultanen Qabus bin Said avsatte sin far och tog makten. Sultanen avskaffade slavhandeln, öppnade landet för turism och storsatsade på oljeutvinning. Ekonomin tog ett stort steg framåt i det tidigare så fattiga ökenlandet, men för befolkningen blev förändringarna inte alltid lätta att acceptera.
Himlakroppar böljar fram och tillbaka mellan ett då och ett nu och speglar Omans utveckling genom ett myllrande persongalleri. Bokens sammanhållande länk är affärsmannen Abdallah ibn Suleyman, vars tankar aldrig lämnar den lilla by där han växte upp. Det var där hans farfar och far grundlade familjens förmögenhet genom att sälja vapen och slavar, själv ägnar han sig åt andra typer av affärer. Men även om Abdallah är den återkommande berättarrösten i romanen, är de egentliga huvudpersonerna hans hustru Mayya och hennes systrar Asma och Khawla. Mayya gifter sig med Abdallah efter att ha fått sitt hjärta krossat av en annan. Asma gifter sig undergivet med den man hennes föräldrar utsett, medan Khawla styvnackat vägrar att ens diskutera äktenskap. Hon väntar förgäves på att hennes stora kärlek, kusinen som emigrerat till Kanada, ska fria.
Med skärpa och stor medkänsla skildrar Alharthi vilsenheten som de olika människorna känner inför hur de ska förhålla sig till tradition och modernitet. Ingen vill egentligen gå tillbaka till det traditionella bysamhället, men hur manövrerar man rätt i det nya, okända?