Ett klassiskt stycke – skrivet av AI

Nu kommer musiken som är komponerad av artificiell intelligens, AI, och det är bara en tidsfråga innan vi får se en sådan poplåt på topplistornas förstaplaceringar. Musik framförd med syntetiska ljud har funnits länge, men nu handlar det alltså om själva komponerandet.

Jag tänker inte falla i den klassiska fällan och säga ”Okej, men vissa grejer går aldrig att ersätta med datorer”, även om det är frestande. Den som sätter sig in i vad självlärande algoritmer och big data innebär, inser att allt är möjligt – och det är väl bra, eller vad man ska säga. I USA har en kompositör, Lucas Cantor, matat in 2 000 sidor av Franz Schuberts pianomusik i en smartphone där den mönsteravläsande appen genast klämde ur sig några melodier i Schuberts anda.

Men en konsert då, med musiker som improviserar tillsammans och skapar rytmer och toner i stunden, det kan väl knappast gå att genomföra utan människor? Jag tänker på den blixtsnabba kommunikationen, när jag inte ens själv hinner notera hjärnans beslut att frasera en viss ton på gitarren utifrån vad någon annan spelat en tiondels sekund tidigare. Ett resultat av tusentals timmars övande och samspel med hundratals olika musiker, som ändå inte är mycket att komma dragandes med när en AI-styrd gitarr analyserat tio miljoner konserter och lika många gitarrister. Där är jag chanslös.

Hur hisnande det än kommer att kännas första gången du hör ett artificiellt gitarrsolo i exempelvis Jimi Hendrix anda, så vänjer du dig snart – vid att det inte går att skilja från den äkta varan. Så blir det, inom bara några år.

Jag tänker på alla gånger man stått med hakan hängande inför ny datateknik och sagt ”Helt otroligt, det trodde man aldrig!”, men nu känns det som att förvåningsutrymmet är fullt. Uttänjt och rågat.

Snart läser vi att raket- och Tesla-mannen Elon Musk flyttat till månen och satt upp musikalen West Side Story i Stillhetens hav med elva dansande hologram, och vi kanske på sin höjd halvhäpnar under tre minuter i en känsla av ”Jaha!” och ”Se där!”. När det gäller teknologi har vi kommit till vägs ände, inte för vad som är möjligt, utan för vad som kan förvåna oss.

Men en dag, när AI tagit över det mesta, kommer en åldrad popsångare att plocka upp gitarren och till allas förundran skriva en låt, spela och sjunga den. ”Så enkelt, och så oerhört praktiskt”, kanske folk säger då. ”Såg ni? Det behövdes inte ens en dator eller någonting. En sensation!”