Elinor Torp: ”Det var en svår bok att skriva”

Hur närmar man sig en tragedi där en 12-åring tar sitt liv? Och därtill på ens egen dotters skola? Elinor Torp behövde fundera i ett år innan hon bestämde sig för att skriva Flickan i korridoren. Boken handlar om reformglada politiker, vuxna som inte hinner se eleverna – och om barn som går under i svenska skolan.

12 år. Så gammal är Karolina när hon bestämmer sig för att skolka från gympalektionen. Hon kramar om sin kompis och släntrar mot ICA. Strax därefter tar hon sitt liv i en närliggande skogsdunge.

Hon var ett barn som mycket talade för: hon hade kärleksfulla och engagerade föräldrar, simtränare som såg henne, lätt för sig i skolan och kompisar i den nya klass som hon äntligen fått byta till. Samtidigt var hon sönderstressad efter år i en orolig klass och svårt märkt av mobbing. Karolina hade ångest, ätstörningar och självskadebeteenden.

– Karolina var en glad tjej tills hon började förskoleklass, då kan man successivt se på bilder hur hon slocknade och slöt sig. Hon led verkligen genom skolan. I början satt hon i det omvittnat stökiga klassrummet med händerna för öronen. Sedan löste skolan det – genom att ge henne hörselkåpor, säger Elinor Torp, som har skrivit boken Flickan i korridoren.

Hon berättar om Karolina, men också om alla andra elever och lärare som går under i dagens skolsystem. I boken beskriver Elinor Torp en mammas kamp för upprättelse från en skola som har tappat kontrollen i en nedåtgående spiral av borttappade incidentrapporter, lärar- och rektorsbyten, hopslagningar av klasser, mobbning i arbetsgruppen och nedmonterad elevhälsa.

– Man kan naturligtvis inte helt skylla på skolan när något sånt här händer, men det är tydligt att det var där Karolina gick under, trots att hennes mamma larmade gång på gång. Andra barn reagerade och försökte hjälpa henne – men vuxenvärlden såg inte Karolina. Hon skriver själv i sitt självmordsbrev: ”I hurt because of me and school”.

Länge tvekade Elinor Torp att skriva boken. På journalisthögskolan har hon lärt sig att man aldrig ska skriva om suicid. Dessutom: hon har ett eget barn på Karolinas skola, en dotter med liknande problem.

– Jag har själv krigat mot både BUP och skolan för att hon ska få rätt hjälp och en lugnare miljö. Därför frågade jag mig om jag kunde skriva den här boken. Samtidigt är suicid den vanligaste dödsorsaken hos barn och unga, vi måste prata mer om hur vi ska kunna förebygga och förhindra att det sker. Mycket startar i skolan.

Elinor Torp är en prisbelönt journalist och författare som skrivit fem böcker, flera med inriktning på arbetsplatsbrott. Om skuggsamhället där illegala migranter blir svart arbetskraft, om mobbing på jobbet och den smutsiga städbranschen. Den här boken blev något annat.

– Jag är van vid att vara en fluga på väggen på olika arbetsplatser. Här var jag tvungen att nysta i en historia i efterhand – och samtidigt komma nära en mamma mitt i hennes förtvivlan. Karolina lämnade efter sig kilovis med anteckningar och jag lärde känna henne bit för bit.

Det slående i din bok är att alla –­ från rektorer till vår skolminister – vet vad som behöver göras. Ändå funkar inte skolan. Varför är det så?

– Precis! Alla vet att man behöver satsa mer på extra resurser, skolhälsovård och tidiga insatser. Att alla elever behöver synliggöras redan under låg- och mellanstadiet, innan de tappas bort. Ändå implementeras det inte. Jag skulle säga att ett stort problem är ryckigheten. Inget land i världen har haft så klåfingriga politiker som varit inne och petat så mycket i skolan sedan 1990-talet som vi.

Lägg dessutom till en fragmentisering: rektorer, lärare och elever byter skola i allt större utsträckning. Klasser splittras och slås därför ihop. Mitt i alla dessa reformer missar man det viktiga: Hur mår barnen?

– Jag vill absolut inte att någon skugga ska falla på lärarna. De mår inte heller bra. Det var en svår bok att skriva, att möta sorgen hos både pedagoger och elever som inte blivit lyssnade på.

Hur har det gått för din dotter?

– Nu är det mycket bättre, tack och lov. Hon går kvar på skolan, som har startat en mindre klass med mer resurser, till följd av det som hände Karolina. Så nu finns det som Karolinas mamma efterfrågade i alla år, en lugnare läromiljö för de elever som behöver det.

Läs mer:

Utdrag ur Elinor Torps bok ”Flickan i korridoren”

De nya skolorna rimmar illa med barnkonventionen

Barn berättar: Så är det att vara ung i våldets Malmö