De blev lurade på nätet – nu jobbar de mot bedrägerier

Antalet telefonbedrägerier ökar snabbt och bankerna säger att de gör vad de kan för att säkra upp för sina kunder. Två lurade kvinnor håller inte med och har startat Föreningen mot Nätbedrägerier. 

  • 16 min
  • 22 aug 2024

// Foto: Åsa Sjöström

De blev lurade på nätet – nu jobbar de mot bedrägerier
Henrik Ekblom Ystén

Lyssna på artikeln

Antalet telefonbedrägerier ökar snabbt och bankerna säger att de gör vad de kan för att säkra upp för sina kunder. Två lurade kvinnor håller inte med och har startat Föreningen mot Nätbedrägerier. 

Åsa Ikekhua visar upp ett SMS som ligger sparat i telefonen: ”Hej mamma! Jag har nytt telefonnummer och ny mobil.” Avsändaren berättar att hans BankID inte fungerar och att han behöver 25 000 kronor swishade till sig omgående. 

– Jag var övertygad om att det kom från min son i Stockholm. Att han hade bytt nummer förvånade inte. När jag försökte ringa det nya numret svarade han inte, vilket inte heller var konstigt eftersom han ofta är upptagen på jobbet, berättar Åsa. 

Efter ytterligare övertygande SMS-konversation skickade hon över pengarna. Först när ”sonen” hörde av sig på nytt och ville ha 15 000 kronor till blev hon misstänksam. Och det var då som polletten trillade ned – med full kraft. 

– Jag förstod att jag hade blivit lurad. Och känslan då … ja, den går inte att förklara. Det var riktigt, riktigt illa.

Väninnan Gitte Pålsson känner igen sig. Vintern 2023 fick hon ett SMS som meddelade att hon godkänts för ett nytt telefonabonnemang hos Telenor – trots att hon inte hade beställt något. När Gitte ringde upp för att meddela detta svarade en vänlig kvinna som sa sig arbeta på Telenors kundtjänst. Kvinnan menade att någon troligen hade kapat Gittes identitet, men att det skulle kunna lösas genom att samtalet kopplades vidare till ”säkerhetsavdelningen” på banken som företaget samarbetade med. Några finter senare hade 350 000 kronor försvunnit från Gittes konto. 

– Jag trodde att jag bara identifierade mig gentemot Telenor och sedan banken, och förstod aldrig att jag skrev på för att göra två stora transaktioner. Hade jag förstått att jag signerade för överföringar hade jag aldrig skrivit under, men i den uppstressade situationen lutade jag mig mot vad de ”vänliga” rösterna som jag talade med sa. 

Gitte konstaterar att det sätter djupa spår att bli manipulerad på det här sättet.

– Du fungerar inte normalt efteråt. Det är lite samma känsla som efter en utbrändhet. Den sociala manipulationen får dig att tvivla på allt du tidigare har klarat av. Du känner dig mentalt våldtagen och självmordstankar är vanliga, säger Gitte. 

 – Ja, att hoppa från fjärde våningen var bland det första jag tänkte, säger Åsa. 

De tittar på varandra. Medvetna om att de sakta tog sig upp ur avgrunden. Visst, de var offer för telefonbedrägerier men trivdes inte i rollen. Den frustration de kände ville de göra något av. Våren 2023 kom de i kontakt med varandra, några månader senare arrangerade de en manifestation på Mynttorget, utanför riksdagshuset i Stockholm. 

– Det vi har gemensamt är att vi ser vilken rättsosäkerhet vi faktiskt har. Det är bankerna som under många år har låtit detta pågå, säger Gitte. 

”Förr var det bankerna som rånades, nu är det bankernas kunder och då är det inte lika viktigt att få ordning på det. Så känns det”, säger Gitte Pålsson.

Under 2023 anmäldes över 26 000 telefonbedrägerier – en ökning med 22 procent jämfört med föregående år. Därmed höll trenden i sig. Det senaste decenniet har antalet bedrägeribrott i stort, enligt Brottsförebyggande rådet, ökat med hela 53 procent. Och då är mörkertalet stort. Europol – EU:s samarbete mot organiserad brottslighet – tror att man bör multiplicera antalet anmälningar med åtminstone 2,5 för att komma nära summan bedrägerier som faktiskt äger rum. Många som luras säger nämligen inte ett dyft. 

En orsak är skammen som infinner sig efter att ha blivit bedragen, en annan att man ändå inte tror att en anmälan ska löna sig. Dels för att möjligheterna att spåra bedragarna är begränsade, dels för att chanserna att få tillbaka pengar från bankerna är små – trots att Högsta domstolen sommaren 2022 dömde Länsförsäkringar Bank att betala tillbaka till en man som hade förlorat sina besparingar i samband med ett telefonbedrägeri. 

Många trodde att det skulle innebära en ny praxis men domen blev bara vägledande i de fall där bedragarna själva aktivt hade flyttat över pengarna. I alla andra fall – där de uppringda blir manipulerade att göra överföringarna – betraktas det fortfarande som ”behöriga transaktioner” i bankens ögon, med resultat att alla sådana överklaganden till Allmänna reklamationsnämnden avslås.

– Bedragarna hittar alltid nya vägar och nya tillvägagångssätt för att lura bankernas kunder. Den stora majoriteten av de konsumenter som kontaktar oss i dag har drabbats av bedrägerier som är sådana att de inte kan få tillbaka sina pengar, säger Fredrik Nordquist, jurist och biträdande chef på Konsumenternas Bank- och finansbyrå, den oberoende stiftelsen som hjälper bankkunder med information och vägledning inom bank och finans i Sverige

I bästa fall kan de lurade få viss upprättelse om polisen lyckas identifiera en så kallad penningmålvakt – någon som har tagit emot överföringen via exempel Swish och sedan skickat summan vidare. Men även om ett åtal leder till fällande dom har den personen sällan medel nog för att betala tillbaka allt. Ärendet landar hos Kronofogden där den lurade får stå i kö tillsammans med andra bedragna i väntan på att penningmålvaktens ägodelar ska utmätas. 

Gitte Pålsson tar plats på ”scenen”, en liten vrå av lägenhetens vardagsrum. De röda gardinerna skapar fond, när de dras för fönstren och täcker den livliga Malmötrafiken ute på Nobelgatan. Med gitarr i handen börjar Gitte spela. Sedan sjunga. 

Jag cyklade från Caroli till Värnhem den där dagen, tänk att jag satt i telefonkö för att bli bedragen, men det visste jag inte då och nu känner jag mig som ett fån, bedragarna spelade musik medan jag snällt vänta i telefon …”

Med ett helt liv som musiker i bagaget var det naturligt för Gitte att sätta ord och toner på det som drabbat henne. Hon skrev Bluffmakarvisan nätterna efter att hon hade blivit lurad, som en slags terapi för att komma över traumat. 

– Jag satt här mitt i natten och tänkte att hela den här absurda händelsen påminde om ett gammalt skillingtryck. Det var ju en historia som ingen människa kunde tro var sann. Med den skillnaden att varenda jävla ord var det.  

Åsa Ikekhua nickar. Sedan de båda kvinnorna fick kontakt har de lärt känna varandra väl. Numera utgör de två tredjedelar av styrelsen i Föreningen mot nätbedrägerier. Den sista tredjedelen tittar fram på Gittes datorskärm – Mikael Förborgen är med på länk från hemmet utanför Stockholm. Han tog kontakt när Åsa och Gitte manifesterade och ”vägrade skämmas” utanför riksdagshuset den 25 maj förra året.

– Plötsligt kom det fram en man som var rätt desillusionerad och sa: ”Jag är glad om ni klarar detta, jag har jobbat på med samma frågor i många år … ”

Mikael Förborgen skrattar och medger att han var rätt stukad vid tillfället. Sedan 2018 har han stångats för att försöka få tillbaka de pengar som hans funktionsnedsatta bror blev av med i samband med ett antal bedrägeri. Bland annat har en JO-anmälan fallit platt till marken.

”Känslan då … ja, den går inte att förklara. Det var riktigt, riktigt illa,” berättar Åsa Ikekhua.

– Hela systemet bygger ju på att brottsoffer ska vara tysta, att det är jurister som ska titta på problemet, för att med djupa veck i pannan granska lagtexter och definiera ord. Men Gitte och Åsa hade en helt ny ingång, de har ett jävlar anamma och står upp för sig själva. 

Sedan Föreningen mot nätbedrägerier startade sensommaren 2023 har de försökt göra sina röster hörda. Några har velat lyssna men sällan de på högre nivå. Ett problem i sig, menar Mikael Förborgen:

– Här har vi ett gigantiskt samhällsbekymmer som myndigheter, rättsväsende och banker försöker lösa utan att ens lyssna på de som har blivit utsatta. Resultatet blir att de gissar sig fram till en massa saker som inte är förankrade i verkligheten. Jag är rätt säker på att de inte ser vidden av vad detta faktiskt orsakar för skada i samhället. 

Han exemplifierar med ”systemfelet” som drabbar dem som blir ruinerade efter ett bedrägeri. Finns lån att betala tvingas de gå till sina kommuners skuldrådgivare, för att få hjälp med att ansöka om skuldsanering hos Kronofogden, men där får de nej eftersom banken menar att de överföringar som gjorts har varit ”behöriga”. 

– Så först blir du lurad på dina pengar, sedan säger banken att du har agerat klandervärt och inte får något tillbaka och till sist säger Kronofogden att du inte ens har rätt att göra något åt den skuld du aldrig ville ha, eftersom det är banken som har sista ordet även där, konstaterar Mikael. 

Rimligen borde bankerna ta större ansvar, menar trion. I dagsläget är det ”ett lotteri” om en person får tillbaka pengar eller ej. Gitte Pålssons fall är ett exempel. Egentligen blev hon lurad på exakt samma sätt som mannen som fick rätt mot Länsförsäkringar i Högsta domstolen. Skillnaden var att denne man, under stresspåslaget i samband med bedrägeriet, inte lyckades knappa in sin kod, varpå bedragarna tappade tålamodet och gjorde överföringen åt honom. Gitte hade också svårt att få fingrarna att hitta rätt i paniken men lyckades – efter många om och men. 

– Så Gitte straffas för att hon stressade upp sig lite mindre. Hon lyckades knappa in koden till BankID i tron att hon identifierade sig gentemot Telenor och sedan banken. Hennes överföringar räknas då som om de är gjorda i samtycke, säger Mikael.  

Nyckeln i sammanhanget är just detta begrepp. I betaltjänstlagen står nämligen att en transaktion ska ”betraktas som godkänd om betalaren uttryckligen har lämnat sitt samtycke till att den genomförs”. Och att knappa in sin kod och godkänna en överföring är att samtycka, menar bankerna.

– Samtycker du om någon brottsling lurar dig att identifiera dig, för att sedan föra över pengar? För mig är det lite samma resonemang som att säga till ett våldtäktsoffer att man får skylla sig själv om man går ute sent om natten, säger Gitte.

Hon har heller inte samtyckt till att den nischbank hon hade i många år, JAK medlemsbank till vilken hon satte över sina besparingar, skulle gå med på att transferera stora summor till konton som hon aldrig tidigare har fört över pengar till. 

Åsa Ikekhua och Gitte Pålsson sitter i Föreningen mot nätbedrägeriers styrelse tillsammans med Mikael Förborgen. // Foto: Åsa Sjöström

– De här nischbankerna hade förr som policy att man bara kunde föra över pengar tillbaka till kontoinnehavaren. Men med tiden har många av de här företagen blivit ”vanliga internetbanker”, och det utan att tydligt meddela sina kunder att man plötsligt kan flytta pengar lite hur som helst, säger Mikael.

Gitte konstaterar: 

– Förr var det bankerna som rånades, nu är det bankernas kunder och då är det inte lika viktigt att få ordning på det. Så känns det.  

Hon efterlyser en nollvision likt den som Trafikverket har, och som bilbranschen arbetar efter. 

– Om en bil krockar konstant dras modellen in och kommer inte ut från fabriken igen förrän den är helt säker. Men bankerna låter sina kunder krocka gång på gång, med resultat att ännu fler liv slås i spillror, säger Gitte. 

Trycket på bankerna har hårdnat på senare tid. I februari bjöd PRO in SEB, Nordea, Swedbank och Handelsbanken för att presentera ett antal krav. Och efter SVT:s Uppdrag granskning i mars – där programmet följde telefonbedragare på plats i Spanien – bjöd statsminister Ulf Kristersson (M) in bankerna till möte. ”De skyldiga är naturligtvis de som begår brotten, men även bankerna har ett stort ansvar för att medverka till att stoppa brottsligheten”, sa Kristersson.

Media beskrev det som om statsministern tog de inbjudna i öronen och rapporterade tre månader senare att bankerna också hade lyssnat i och med att Bankföreningen lanserade ett antal förbättringsförslag – som att de avser att senast under 2025 införa tidsfördröjning av vissa transaktioner, ha extra kontroll av vissa betalningar samt införa blockering av enskilda personer från Swish för att förhindra så kallade penningmålvakter. 

Mikael Förborgen är inte så imponerad av åtgärderna:

– Problemet är att den viktigaste frågan inte finns med: Vem bär ansvaret när någon blir lurad? 

Arbete pågår med att reda ut det. Eftersom HD-domen 2022 inte täckte in den typen av bedrägerier som är vanligast i dag har Konsumentombudsmannen bestämt sig för att processa mot Nordea, som representant för en man som blev av med 100 000 kronor i ett telefonbedrägeri. Fallet är noga utvalt för att täcka in så många potentiella bedrägerier som möjligt.

– Stämningen handlar om att flytta fram positionerna. Här har vi en kund som blev lurad att föra över pengar men vi anser inte att han har lämnat giltigt samtycke, hans avsikt har inte varit att förlora pengar, förklarar Elin Berner, processråd på Konsumentverket. 

Förhoppningen är att tingsrätten tar upp ärendet i höst men helt säkert kommer ett domslut att överklagas så långt det är möjligt. Högsta domstolen lär det inte nå förrän tidigast 2027. 

I Gitte Pålssons lägenhet i Malmö luftas frågan varför ingen väljer att gå i bräschen som ”den goda banken”, en där pengar betalas tillbaka och kunderna känner sig trygga med servicen som erbjuds. Istället väljer samtliga att utmåla sig som lika mycket brottsoffer som de drabbade kunderna. 

– När jag ringde min bank efter bedrägeriet sa de bara: ”Ja, du är inte ensam …” För mig i den situationen var det bara en bekräftelse på att de vet om vad som sker men inte väljer att göra tillräckligt åt det, säger Åsa Ikekhua. 

Ibland har de hört invändningen att banker inte bara kan betala tillbaka så fort någon säger sig ha blivit lurad på pengar. Risken finns då att folk börjar utnyttja systemet och låtsas bli bedragna. 

– Bedrägerier har funnits inom försäkringsbranschen i alla tider och där är det ju upp till försäkringsbolagen att förhindra att det sker. Varför ska det fungera annorlunda bara för att det handlar om en bank? undrar Mikael Förborgen. 

Kampen går vidare. Under året som gått har föreningen lanserat en hemsida, arrangerat seminarium med inbjudna gäster i Stockholm, skickat ett öppet brev till statsminister Ulf Kristersson, sänt in remissvar för att bland annat påskynda införandet av statlig e-legitimation… 

– När jag hade blivit lurad sa jag till min bror: ”Om det så är det sista jag gör i jordelivet, så ska jag kämpa för att samhället börjar ta det här problemet på allvar”, säger Åsa Ikekhua. 

Och även det onda har haft något gott med sig. Tack vare Mikaels kunskaper har hon lärt sig så oerhört mycket mer om en värld hon tidigare inte hade en susning om. 

– Och så har jag ju hittat en vän i den här starka kvinnan som sitter bredvid mig, säger Åsa.

Gitte skrattar: 

– Stark? Jag sitter ju här och gråter när alla känslor bubblar upp igen … Men du har rätt, att vara stark är att visa att man är svag i situationen. 

Att bli varse samhällets säkerhetsbrister och oförmåga att hjälpa när bedragare är framme har också varit lärorikt. 

– Det är som Karin Boye skrev: ”Du ska tacka dina gudar när de bryter ner ditt skal, verklighet och kärna blir ditt enda val”, säger Gitte. Det positiva med den här erfarenheten är att vi ser hur samhället är beskaffat och att vi har bestämt oss för att göra något åt det.


Läs mer:

Cyberexpert med kungamedalj: Så undviker du att bli kapad på internet

Fler utvalda artiklar