David Sundin om att vara en Lustigkurre

En sanningssägare med humorn som vapen. För programledaren David Sundin är lustigkurre en hederstitel.

Han älskar ordet, inte minst för att det är lustigt i sig, som han säger. I det ­citat som nu följer får du därför stå ut med ett antal upprepningar. De går nämligen inte att undkomma när jag ber komikern och programledaren David Sundin förklara varför han valt just ordet lustigkurre.

– Det ser lustigt ut, låter lustigt, är lustigt att säga. Lustigkurre. Lustig kurre. Högst oklart hur ordet har uppstått … men finns det något att inte älska med ett sådant ord?

David Sundin betraktar sig själv som en i skaran av kurrar – och är mycket stolt över det.

– Numera ser jag lustigkurre som mitt yrke, min titel. Ja, till och med mitt kall. Jag älskar att få människor att skratta. Precis som att klassens clowner behövs så behöver vi samhällets clowner.

Har inte lustigkurre en negativ klang?
– Det är med lustigkurre som med dess synonymer. Det är lätt att använda det negativt. ”Jävla clown!” Det låter ju inte så bra, men man kan också vara diplomerad clown från en flott fransk clownskola. Så för vissa är pajas, lustigkurre, komiker, clown och så vidare något dåligt. Jag tycker att det är något av det finaste man kan vara.

Är lustigkurre någon man tycker är rolig men inte tar på allvar?
– Det varierar. Satirikern John Oliver har nog många stort förtroende för, men man kanske inte vill att Carl-Einar Häckner ska hjälpa en med deklarationen. Båda är otroligt skickliga lustigkurrar – personligen skrattar jag nog mer åt Carl-Einar Häckner.

Vi måste ta trams på allvar.

David Sundin har samarbetat med några av vårt lands främsta i genren: Killinggänget, Kristian Luuk, Filip & Fredrik och Babben Larsson är bara några namn under en karriär som omfattar lika mycket anonymt manusskrivande som huvudperson i tv, radio och poddar. Med den sista i raden av namnen ovan delar han sedan 2017 programledarskapet för Bäst i test, ett mycket populärt humorprogram i SVT.

– Inte minst nu när vi har fått uppleva en pandemi har vi fått bevis för tesen att skratt behövs. Bäst i test är otroligt tramsigt men fick under en tid av oro, karantän och skräck ett rejält tittarrekord. Otroligt många bekräftade att just nu behöver vi se Anders ”Ankan” Johansson gå in i en stolpe.

Oavsett hur omvärlden ser ut behöver vi koppla av och koppla bort. ”Varför inte med ett skratt”, säger David Sundin, som är uppvuxen i Gimo och redan som liten fick höra att han var rolig.

– Ja, jag har nog alltid sett mig som något av en lustigkurre. Den roliga i klassen, den tramsiga på mötet. Det började i skolan, en institution som inte är konstruerad för att locka fram skratt direkt. Kanske är det klassens clown som gör att man kan ta sig igenom det över huvud taget?

Trams är tramsigt, det hör man på namnet, menar David Sundin, som i år filmdebuterar i rollen som Dynamit-Harry i regissören Tomas Alfredsons Se upp för Jönssonligan, men tillägger:

– Vi människor behöver trams och därför måste man ta trams på allvar. Trams är inget man ska skoja bort. Och visst finns det en massa yrken som är viktigare än lustigkurrens, men lustigkurren finns där för alla som är viktiga.

Är lustigkurren vår tids narr, som på ett roligt vis kan berätta obehagliga sanningar?
– Narren stod för obekväma sanningar och satir, men drattade väl säkert på ändan också om tillfälle gavs. Så är det nog nu också, bara det att vi har delat upp narrens sysslor mellan oss. En del petar där det gör ont och andra går in i en stolpe.