Charlotte Gyllenhammars tro på förvandling

Konstnären Charlotte Gyllenhammar har en livslång tro på förvandling, både när det ser mörkt ut i världen eller är tomt i ateljén.

Att få Charlotte Gyllenhammar att diskutera ord är inte särskilt svårt. I hennes senaste utställning kastad/cast spelar ordens olika betydelser en stor roll. När hon arbetar får associationerna löpa fritt.

– Jag skriver mycket för mig själv, jag har anteckningar som liknar poesi. Jag kan tycka vissa ord har en utstrålning som genererar bilder.

För en konstnär måste bilderna alltid genereras. Förvandlas från ingenting till någonting. Tidigare när Charlotte Gyllenhammar befann sig i ateljén kunde känslan av att inte veta vad som skulle hända vara överväldigande.

– Ateljén kan upplevas som en krävande vit duk, men ateljén är också skyddande och tillåtande. Det är platsen för frihet och förvandling. Där försöker jag försätta mig i ett tillstånd där jag är mottaglig både för inre och yttre intryck som ska bli uttryck.
Hon slog igenom 1993 med verket Dö för dig, en stor ek som hängde upp och ned på Drottninggatan i centrala Stockholm. De senaste månaderna har ett fem meter högt overallklätt barn, ett numera välbekant motiv, synts utanför Skissernas museum i Lund.

Det var när Charlotte Gyllenhammar själv var barn som tron på förvandlingen grundlades genom sagor hon fick höra av en äldre släkting. Hon säger att det är en fantastisk tro hon haft med sig sedan dess.

– Det finns alltid en förvandling i sagan. Det är ofta en hopplös situation, en förlust eller ett brott som följs av en lång väg av prövningar. Det finns i den grekiska mytologin men även i nordiska folksagor. Man går igenom någonting avgörande, kanske till och med döden. I sagorna är det oftast kärlek som förlöser och ger ett lyckligt slut. Men deras form är tydlig och det finns alltid en väg ut. Att tro på förvandlingen kan vara ett sätt att hantera motstånd och ångest.

Är du en optimist?

– Min farfar brukade säga något i stil med att ”pessimister är ofta på gott humör medan optimister är förtvivlade”. Jag är inte alltid förtvivlad, men jag kan vara upprörd och orolig. Så jag är nog optimist, för jag tror samtidigt att det finns en utväg, en möjlighet. Det gäller att hitta den vägen.

Hon nämner allt ifrån alkemiska termer till franska revolutionens historie­skrivningar och pratar gärna i metaforer. Att vara konstnär är som att leta efter något man tappat bort.

– När man letar efter sina borttappade nycklar går man om och om igen till samma ställe. Man måste gå dit man inte tror att de är. Man måste stanna upp och tänka sig det otänkbara. Det är en slags övning i att inte gå till samma plats eller i samma spår. Det är en förhoppning om att förvandlas.

Tillbaka till ordens mångtydighet: förvandling kan också vara en mänsklig sådan. Men även här är Charlotte Gyllenhammar optimistisk.

– Vi förändras med tiden både till det yttre och det inre. Jag har hört någonstans att efter sju år är alla kroppens celler utbytta. Jag vet inte om det stämmer, men jag tyckte det lät väldigt hoppfullt.

Efter lite efterforskningar står det klart att det inte stämmer, vissa celler byts ut efter ett par dagar, andra aldrig.
Men likt sagorna, så är det en hoppfull historia om förvandling.