Hon är en fruktad motståndare i På spåret, journalisten Cecilia Hagen. Ordletare, faktasamlare – och farmor till en rosenknopp.

Enligt journalisten, författaren och På Spåret-aktuella Cecilia Hagen vimlar det svenska språket av vackra, meningsfulla ord. ”Det går knappt att plocka ut ett enda ett”, svarar hon när jag ber henne göra just det.

– Men okej, ett vackert ord som har särskild betydelse för mig personligen är rosenknopp. De gånger jag i mina krönikor i Expressen berättat om mitt barnbarn har jag alltid kallat henne för Rosenknoppen. Det kanske låter jolmigt i någons öron, men jag tycker att det passar så bra på en liten rosenknopp som hon. Och jag har aldrig velat skriva ut mina barns eller mitt barnbarns riktiga namn i någon tidningstext – så då gör jag det inte här heller.

Ett av hennes barn är dock nästan omöjligt att inte känna till. Jonatan Unge har korats till Sveriges roligaste man och är ny parhäst till mamma Cecilia i denna säsong av På spåret. Tidigare hästar? Jo, hon vann med Tomas Tengby 1995 och har varit i final med både Lennart ”Hoa-Hoa” Dahlgren och Adde Malmberg.
Men åter till rosenknoppen.

Är barnbarn den ”livets efterrätt” alla talar om? Eller bara ytterligare en människa att ständigt oroa sig över?
– Tja, både och förstås, men först och främst något mycket positivt. Nu bor min rosenknopp inte i samma stad som jag så jag har inte kunnat vara del av hennes vardag, vilket också är både positivt och negativt, men vi ses ändå ofta. Den roll jag snott åt mig är den som den bortskämmande farmodern.

En tacksam roll, kan jag tänka?
– Mycket! Och därmed lägger jag, skam till sägandes, allt verkligt ansvar för hennes uppfostran på alla andra runt henne.

Rosenknopp heter rosebud på engelska, just det ordet har vandrat över världen som ett mantra sedan 1941, då Orson Welles film Citizen Kane hade premiär, den som fick heta En sensation på svenska.

– Rosebud var ju namnet på kälken som Charles Foster Kane aldrig kunde glömma. Det sista ord han uttalade. Rosebud, det låter lite ödesmättat …

Sedan födseln är Cecilia Hagen marinerad i allt brittiskt. Hjärntvättad, säger hon själv. Hennes föräldrar bodde i London under krigets värsta år. Hennes morfar var en glödande anglofil.

Ditt intresse för brittiska drottningfamiljen är välkänt, kommer det från dina föräldrar?
– Nja, ingen av dem var särskilt rojalistiskt lagd och det är inte jag heller. Även om just drottningen, hur hon än må vara, fascinerar mig mycket.

Har du hittat någon brittisk rosenknopp månne?
– När den redan då urgamla, nu sedan många år döda, drottningmodern och hennes väninnor konspirerade om vem de skulle gifta bort prins Charles med var det viktigt att det blev med en ”English rose”. Det såg de Diana som – och hon var väl en knappt utsprungen ros då när detta begav sig.

Cecilia Hagen har belönats med Stora Journalistpriset, bland flera andra utmärkelser. Sedan 1973 arbetar hon på Expressen, men har också hunnit skriva 17 böcker (en av dem handlade om just prinsessan Diana). En nyfiken person, alltså. Jag frågar henne om hon googlar på vartenda nytt ord hon möter.

– Kanske inte varje ord, men jag googlar mycket. Ingen kan längre oemotsagt och med säkerhet påstå att något de säger stämmer, det mesta går att ögonblickligen ta reda på