Bristande vandel – en topplista
Regeringens förslag om utvisning på grund av ”bristande vandel” har mötts av ilska och vållat debatt. Litteraturhistorien är full av bristande vandel. Vilka böcker handlar egentligen om något annat? Det undrar Ulrika Knutson och pekar på fem utmärkta exempel.
Lyssna på artikeln
Regeringens förslag om utvisning på grund av ”bristande vandel” har mötts av ilska och vållat debatt. Litteraturhistorien är full av bristande vandel. Vilka böcker handlar egentligen om något annat? Det undrar Ulrika Knutson och pekar på fem utmärkta exempel.
Gustaf Fröding: ”Stänk och flikar” (1896)
”Dock bäst jag trives i lag med luder”, skrev den 23-årige Gustaf till en vän. Några av hans vackraste dikter handlar om prostituerade, som Flickan i ögat. Det försupnna bergtrollet Gustaf låter alltid kvinnorna behålla sin integritet. Stänk och flikar åtalades för bristande sedlighet. Fröding blev frikänd, men hämtade sig aldrig.
Fritjof Nilsson Piraten: ”Bombi Bitt och jag” (1932)
Det var lönlöst att fråga Bombi Bitts moder efter hans rätta namn. Allt han hört var ”drummel, stackare, usling eller pojkdjävul”. Men han är en fri ande, idol för stinsens pojke. Vännerna är också fria andar: galne Vricklund, tjuven Nils Gallilé och de fruktade tattarna, som kastrerar hingstar och spår i kort på Kiviks marknad.
Agnes von Krusenstjerna: ”Fröknarna von Pahlen VII, Av samma blod” (1935)
Här skildras en överklass i förfall. Fröknarna von P. väckte debatt. Allt fanns ju med: dekadens, incest, homosexualitet! För första gången skildras sex mellan kvinnor: ”Jag tror inte det var orätt det vi gjorde, sade Agda plötsligt trotsigt. Kärleken har många utvägar.” Men 1935 var detta usel vandel, även i överklassen.
Harry Martinson: ”Vägen till Klockrike” (1948)
Harry Martinson hade själv gått ”på luffen”, som arbetslösa tvangs göra. Det var farligt, lösdriveri var olagligt. Luffaren Bolle möter fördomar och förakt från de bofasta, men håller frihetens fana högt. Bolle fick efterföljare, inte minst i Astrid Lindgrens värld, där Rasmus på luffen ger sig ut på vägarna med Paradis-Oskar.
Birgitta Stenberg: ”Apelsinmannen” (1983)
Birgitta Stenberg skrev många bra romaner om ungdom på glid, raggare och knarkare. Femtiotalet är tiden då begreppet vandel börjar vittra, under motstånd. I Apelsinmannen möter vi poeter, prostituerade pojkar och flickor, amfetaminmissbrukare, mördare och den berömde pastor Kejne, insyltad i decenniets rättsröteaffärer.