Bortklippt Trump och packad Babben: 10 minnesvärda cameoroller

Kändisar som hoppar in i filmer för att spela sig själva finns det gott om. Tyvärr. Fredrik Sahlin listar tio inhopp som han försökt förtränga.

  • 9 min
  • 13 okt 2023

// Kollage. Foto: Mary Evans Picture/Walter McBride/Roger Tillberg/TT

Bortklippt Trump och packad Babben: 10 minnesvärda cameoroller
Fredrik Sahlin

Lyssna på artikeln

Kändisar som hoppar in i filmer för att spela sig själva finns det gott om. Tyvärr. Fredrik Sahlin listar tio inhopp som han försökt förtränga.

Thrillermästaren Alfred Hitchcock brukade se till att ha med sig själv någonstans i sina filmer, som en siluett eller statist i ögonvrån, ett ultrasnabbt inhopp men likväl märkbart. Cameo kallas det, synonymt med det svenska kamé. Något som står ut, ett smycke som förgyller helheten. Ibland fungerar det just så, nästan lika ofta blir kamén en smutsfläck, omöjlig att skrubba bort (förutom i kanadensisk tv, då. Återkommer till det).

Alltså: kända människor som gör korta inhopp som sig själva, vilket ju kan boosta egot. Om ni tycker att det låter som något som skulle passa Donald Trump är ni helt rätt ute. Han och hans gula kalufs har varit flitiga fripassagerare i ett otal filmer.

10. Trump bortklippt i Kanada

Trumps cirka fyra sekunder korta scen i Ensam hemma 2 (1992) är den mest omtalade, men inte för en speciellt fin insats utan för att scenen i fråga plötsligt inte fanns med när filmen visades i kanadensisk tv, julen 2019. Trump Jr skapade rubriker och hävdade politisk censur men sekvensen hade klippts bort många år tidigare, innan pappa blev president. I usla Bo Derek-filmen Ghosts can’t do it (1989) hade ex-presidenten, som då var pre-president, dock en hel del repliker, vilket gav honom en statyett för Värsta biroll på det så kallade Razzie awards – alltså Oscarsgalans antites, där mindre lyckade prestationer ”premieras”.

För att se det här innehållet behöver du godkänna cookies för inbäddningar. Du kan ändra dina inställningar här.

9. Clooneys hundjobb

Hollywood-hunken George Clooney var ett stort fan av den mys-anarkistiska animerade serien South Park, och frågade dess skapare Trey Parker och Matt Stone om han fick göra rösten till någon roll. Parker och Stone, som inte är kända för att slicka uppåt, gav Clooney rollen som Sparky, en av huvudpersonernas hund, som är 50 procent dobermann, 50 procent varg. Och 100 procent gay.

Repliker?

Bara en: ”Voff”

För att se det här innehållet behöver du godkänna cookies för inbäddningar. Du kan ändra dina inställningar här.

8. Blanchett i munskydd

Ett gravt fall av misshushållning av resurser ser vi i brittiska krim-parodin Hot fuzz (2007) där Simon Pegg spelar paragrafridande polis. Han anländer till en brottsplats där ett gäng kriminaltekniker i heltäckande vita overaller och munskydd samlar spår, och en av dem är hans flickvän som just lämnat honom. Om man tycker sig känna igen rösten bakom munskyddet kan det vara för att den tillhör Cate Blanchett som på den tiden, efter Sagan om Ringen-filmerna, var het som Mordor-lava.

För att se det här innehållet behöver du godkänna cookies för inbäddningar. Du kan ändra dina inställningar här.

7. Packad Babben

Det svenska ungdomsdramat Nattbuss 807 (1997) fick rättmätigt smisk av oss kritiker men här döljer sig en liten pärla: Barbro Larsson, innan hon blev Babben med hela svenska folket, sitter packad på titelns buss och försöker få igång lite stämning bland de, som hon tycker, snipiga ungdomarna: ”Det är ju vattenfestival för i helvete!! Vad är det här för jävla uppspacklade ap-arslen?!”

För att se det här innehållet behöver du godkänna cookies för inbäddningar. Du kan ändra dina inställningar här.

6. Iskall rappare

Rapparen Vanilla Ice hade alldeles för lite kredd för att passa in i hårda hiphop-genren, fick utstå ständiga påhopp för att han inte var en kille från gatan, tvingades kämpade hårt för att slippa epitetet fejk-rappare. Hans insats i den andra installationen av Teenage Mutant Ninja Turtles-franchisen: The Secret Of The Ooze (1991) lär inte ha gjort saken bättre.

För att se det här innehållet behöver du godkänna cookies för inbäddningar. Du kan ändra dina inställningar här.

5. Rockstjärna blev gerillaledare

Västkustrockaren Tom Petty ville också vara med och leka på duken, men hade inte heller vett att välja rätt sammanhang. I ohyggligt hånade dystopin The Postman (1997) där Kevin Costner regisserade och spelade huvudrollen gör han ett tappert försök att spela Allan i rollen som gerillaledare och cementerade därmed truismen att en nasal röst gör sig bättre på skiva än på film. Tom Petty borde dessutom sett det komma, eftersom Costners första kraschlandning i den postapokalyptiska världen, Waterworld, bara låg två år tillbaka i tiden.

För att se det här innehållet behöver du godkänna cookies för inbäddningar. Du kan ändra dina inställningar här.

4. Vapenälskare förbannar vapen

En annan svårigenkännlig stjärna kan ses i slutet av nyinspelningen av den gamla primatklassikern Apornas planet (1968). I originalet spelar Charlton Heston hjälten som i slutscenen upptäcker att det som han trodde var en främmande planet, visade sig vara Jorden efter ett kärnvapenkrig, vilket får honom att utbrista ”Damn them, damn them all to hell!” I nyinspelningen (2001) gör han en silverrygg som på sin dödsbädd ondgör sig över människornas mäktiga vapen, som ”har styrkan hos tusen spjut”, och avslutar med just ett ”Damn them, damn them all to hell!” På filmlingo är detta ett så kallat ”påskägg”, en liten gåva till de som kan sin filmhistoria. Scenen är dessutom smått pikant eftersom Tim Roth, som spelar mot Heston här, var tveksam till att ställa upp då Heston vid den tiden var president för vapenlobbyn NRA.

För att se det här innehållet behöver du godkänna cookies för inbäddningar. Du kan ändra dina inställningar här.

3. Harrisons rekorddyra biobiljett

Om man som undertecknad håller Life of Brian/Ett herrans liv (1979) som Guds gåva till de ogudaktiga ska man sända ett tack till Beatles-gitarristen George Harrison. Monty Python-gänget hade svårt att få ihop finansieringen till filmen och bad sin pop-kompis om lite stöd och lär ha fått in de tre, fyra (uppgifterna varierar) miljoner pund som saknades. Och allt bara för att gitarristen gärna ville se filmen. ”Världens dyraste biobiljett”, som Terry Jones kallade det, gav Harrison en pytteliten kaméroll som en av denna briljanta satirs många skäggiga män i tunika.

För att se det här innehållet behöver du godkänna cookies för inbäddningar. Du kan ändra dina inställningar här.

2. Trumps ex-fru gav skilsmässoråd

Resten av Trumparna har också haft sina stunder på duken. Ex-frun Ivana Trumps korta inhopp i Före detta fruars klubb (1996) har inte blivit viral för att den skulle vara usel utan för att den hade sådan tydlig bäring på verkligheten. I filmen där Goldie Hawn, Bette Midler och Diane Keaton bildar titelns sammanslutning för kvinnor som lämnats av sina rika män, hålls ett event där Ivana Trump är ger trion ett råd på vägen: ”Don´t get mad, get everything”. I verkligheten fick visserligen inte Ivana Trump alla pengarna vid skilsmässan men tillräckligt mycket för att repliken skulle ge vibrationer i samtiden.

För att se det här innehållet behöver du godkänna cookies för inbäddningar. Du kan ändra dina inställningar här.

1. Utklädd till sig själv

Gamle sportjournalisten Christer Ulfbåge gör en av svensk films fyndigaste kaméroller när han i Tomas Alfredsons tv-serie Bert (1994) dyker upp på en maskerad, utklädd till sig själv. Han vinner dock inte första pris, det gör bisarrt nog en annan man som också klätt ut sig till Christer Ulfbåge. Trots denna fiffiga idé går det inte att hitta ett klipp från den sekvensen på det annars välsorterade Youtube.

Fler utvalda artiklar