Börja resan mot ett bättre minne

Hur kan vi maximera vår minneskapacitet och vilka är vinsterna med det? Gymnasieläraren Martin Nilsson, som slog igenom i tv-programmet Talang, lär oss i sin bok Det andra minnet konsten att komma ihåg. Här är ett utdrag ur kapitlet Berättelsen är den största tekniken.

Det var en gång en biograf. Tänk dig att du är på väg mot den – en specifik biograf som du känner till eller en påhittad. Där finns upplysta affischer och om du frågar mig verkar det vara kväll och ett lätt höstregn i luften. Allt känns bekant. Men den här gången är inget sig likt. När du närmar dig entrén ser du att Vladimir Putin blockerar ingången. Det finns bara en dörr in och det ser inte ut som om han tänker släppa in dig. Just som du funderar på hur du ska lösa problemet kommer en burk med lönnsirap flygande genom luften. Burken är av samma typ som läskburkar. Den flyger i en båge rakt mot Putin. Medan du är upptagen med att tänka på om det verkligen finns lönnsirap på burk träffas Putin av burken. Du vet inte varför han var så arg tidigare men nu är ilskan lätt att förstå. Det tjocka lager kletig sirap han har över sig får honom att röra sig i slowmotion. Du ser din chans och tar dig in på bion.

Vid kassan pustar du ut och ställer dig i kö. Före dig står Musse Pigg som av någon anledning har lämnat filmen för att köpa något. När det är hans tur beställer han en stor flaska vatten. Det visar sig vara ett genidrag, för precis i samma sekund som Musse har fått sitt vatten krossas rutorna bakom dig och en gigantisk drake trycker sig in i foajén. Draken öppnar sitt gap och sprutar ut mängder av eld mot den tvådimensionella seriefiguren. Men Musse reagerar blixtsnabbt och häller allt vatten över sig själv, och lyckas på så sätt rädda livhanken och ta sig tillbaka till filmen. Själv tar du din biljett och rusar rakt mot salongen.

Innan du släpps in ber en biljettkontrollant att få se din biljett. Han håller en gigantisk kaffekopp i händerna så han har svårt att ta hand om biljetten. Kaffekoppen är så full att det bara är ytspänningen som håller vätskan kvar i den. Kontrollanten håller koppen alldeles stilla. Det visar sig vara lugnet före stormen. Snart hör du tunga dunsar som snabbt kommer närmare. Kaffet börja rinna längs koppens sidor och ur skuggorna kommer en känguru studsande rakt mot kontrollanten och hans kaffe. Känguruns sista skutt leder rakt ner i kaffet som skvätter åt alla håll. Du kastar dig in i salongen och hoppas hitta din plats innan något mer händer.

Dramatiken visar sig vara långt ifrån över. Platsen du ska sitta på är upptagen. Och inte av vem som helst utan av en indianhövding med stor traditionell fjäderskrud. Du inser direkt att han inte har några som helst intentioner att flytta på sig. Och att flera hundra år av diskriminering, sociala orättvisor och strukturell rasism knappast ger dig goda förutsättningar att få tillbaka din plats på ett enkelt vis. Då viskar indianen till dig att han är en hemlig agent. Han undrar om du har sett något märkligt sedan du kom till bion. Hm, en hel del, tänker du innan du märker att indianen flyttar sitt fokus till filmduken där reklamen precis har gått igång. Putinsirap. Mussedrakar. Kaffekängurur och nu indianagenter. Hur ska det här sluta?

Reklamfilmen visar en ständigt leende Kim Kardashian med de vitaste tänder du någonsin sett. Bländande. Hon tittar rakt in i kameran och undrar om du vill bli lika framgångsrik, snygg, glad och perfekt som hon är. I så fall måste du följa hennes nya diet som enbart består av alger. Alger till frukost, alger till lunch, algte, algtandkräm. Ja, du fattar principen. Ät alger. Var en alg.

Berättelsen du precis har läst utspelar sig på fem olika platser, en per stycke. Platserna har du inte besökt, men de känns troligtvis ändå bekanta nog (åtminstone om du någon gång har varit på bio) för att du ska kunna föreställa dig var och en av dem. Först kom du fram till …? Just det. Entrén. Sedan stod du i kö vid kassan. Du behövde visa din biljett för kontrollanten innan du släpptes in i salongen. Och du hittade din plats i salongen. Filmduken, eller rättare sagt reklamfilmen, är den femte och sista platsen. Det är naturligt för oss att komma ihåg platser. Bion är ett minnespalats. Men jag tror att du på samma sätt också kommer ihåg de händelser du råkade ut för längs vägen.

Två personer/djur/objekt fanns på varje plats i biografen. Kan du räkna upp dem?

Putin och lönnsirap. Musse och drake. Kaffe och känguru. Indian och agent. Kardashian och alger.

Nobelpristagaren Daniel Kahneman beskriver det som att evolutionen har givit oss två olika system. Det tidigaste systemet, vår reptilhjärna, är automatisk och kräver väldigt lite energi och knappt någon insats av oss själva. Vi kan kalla det här systemet för din autopilot. Den sköter om det mesta av det du gör åt dig.

Det har många fördelar. Det är extremt snabbt och associerande. Din autopilot kokar soppa på en spik. Så fort din autopilot är aktiverad bygger din hjärna de mest fantastiska historier av det den har tillgång till. Kahneman kallar fenomenet för what you see is all there is (”det du ser är allt som finns”). Enkelt uttryckt betyder det att du väver berättelser av allt du möter. Vilket inte är så konstigt, eftersom det tillfredsställer vårt behov av att se allt i termer av orsak och verkan. Notera att allt det här sker utan att du är medveten om det. På samma sätt som när du slutar arbeta så fort äggklockan ringer i slutet av en pomodoro jobbar hjärnan vidare.

När du läser det här kanske du inte tänker på dig själv som kreativ. Men din inre autopilot är det. Den kan helt enkelt inte låta bli.

Vi testar. Jag kommer nu att skriva två saker. Men jag börjar med en:

Banan.

Ta ett djupt andetag. Såg du en gul banan framför dig? En lite kall och lätt fuktig, perfekt banan. Inget brunt, inga fläckar. Bara en banan som vore den tagen direkt från en reklamfilm. Perfekt konsistens. Redo att ätas så snart den är skalad.

Tandpetare.

Hade tandpetarna plast runt sig? Var de av trä? Oavsett har din hjärna precis tagit del av två helt orelaterade saker. Orelaterade? Ja, de var det nyss. Men den automatiska delen av din hjärna nöjer sig inte med slumpmässiga samband. Utan att du kanske märkte det aktiverades en mängd kopplingar i din hjärna när du läste banan och tandpetare. Hur ser sambandet ut?

Kommer tandpetarna att göra hål i bananen? Behövs tandpetare för att hålla ihop bananen under tillagningen? Har, hemska tanke, en tandpetare tryckts in i en banan? Du kommer garanterat att få den tanken nästa gång du ska äta en banan. Jag ber om ursäkt för det.

Kanske tänker du att tandpetarna kommer att behövas efter att du ätit upp bananen. Men varför då? Banan brukar inte fastna i tänderna. Poängen är att din autopilot inte bryr sig så mycket om vad som är troligast. Den är så snabb att den undersöker en mängd olika kombinationer. Men inte så snabb att den också hinner informera dig om de val ditt autojag gör. Så även om du själv ryckte på axlarna åt det du precis läste (”jag tänkte inte alls att banan och tandpetare hör ihop”), aktiverades nervbanor i
din hjärna som vittnar om motsatsen.

Autopiloten utvecklades tidigt i evolutionen och när väl ditt medvetande, det som Kahneman kallar ditt medvetna jag, skulle byggas blev det ovanpå det redan existerande automatiska systemet. När du tänker, alltså lyssnar på din inre röst, är det ditt medvetna jag som agerar. De två olika systemen hjälper varandra att tolka, förstå och använda information. Men eftersom de har utvecklats efter hand uppstår en del problem. Ditt tänkande, medvetna jag är kontrollerat och resonerande. Det låter bra. Men det är också långsamt och energikrävande. Helst använder vi det så lite som möjligt.

De flesta som har gått i skolan delar upplevelsen av att pluggande innebär att nöta in information.

Kanske läser du det du behöver kunna flera gånger? Det gör du för att du hoppas att ditt medvetna jag ska spara informationen åt dig. Det du egentligen borde är att låta din autopilot göra jobbet. Den gör det nämligen mycket bättre. Det är också anledningen till att berättelsen om de olika systemen utgör startpunkten för vår resa mot ett förbättrat minne.