Björn af Kleen: ”Det kan vara farligt att inte rösta på Trump”
I ett rasande nyhetsflöde ska de hjälpa oss att skilja lögner och konspirationsteorier från fakta. Vi träffade fyra svenska USA-korrespondenter inför det amerikanska ödesvalet.
Här berättar DN:s USA-korrespondent Björn af Kleen om hur det amerikanska samhället ”perforeras av Trumps närvaro”.
Lyssna på artikeln
I ett rasande nyhetsflöde ska de hjälpa oss att skilja lögner och konspirationsteorier från fakta. Vi träffade fyra svenska USA-korrespondenter inför det amerikanska ödesvalet.
Här berättar DN:s USA-korrespondent Björn af Kleen om hur det amerikanska samhället ”perforeras av Trumps närvaro”.
”Jag har precis lämnat min fyraåriga dotter på förskolan i New York i en del av Brooklyn som heter Carroll Gardens, som är fullt av kreativa kulturarbetare. Det var första dagen på skolåret, en violinist spelade, de sjöng och bjöd på muffins. I det läget får man inte känslan av att det här kan tas ifrån en. Med det sagt upplever många amerikaner att allt de älskar med sitt land – mångfalden och att man får vara sig själv – är hotat om Donald Trump skulle vinna valet. De liberala delarna skulle nog fortsätta att vara liberala, men det finns ändå en känsla hos folk att de som vill ta makten på sikt vill omstöpa hela landet. De vill inskränka de sexuella friheterna, invandringen och ta bort skolundervisningen om USA:s rasistiska historia. Jag tror att man på ett intellektuellt plan kan känna att ens sätt att leva är hotat även om man inte rent fysiskt känner det varje dag på gatorna i New York.
Jag gjorde debut som DN:s USA-korrespondent 2017. Jag hade aldrig skrivit om amerikansk politik eller ens tillhört en nyhetsredaktion. Jag kommer från kultursidorna och reportageavdelningen på tidningen så det var helt nytt för mig att skriva snabbt och kommentera samhället varje dag. Det var läskigt. Nu är jag tillbaka och känner mig mycket friare. Jag har ett kontrakt som sträcker sig över det här året. Det politiska läget är så dramatiskt och ovisst och det bidrar också till att det är laddat på ett annat sätt.
Som journalist försöker jag skildra det upptrissade tonläget och beskriva hur det påverkar människors liv och vardag. Jag träffade tre personer som varit konservativa men som har kritiserat Trump. De har hotats till livet, blivit av med sina jobb och tvingats flytta. De har verkligen fått känna av vad det innebär att ta ställning mot Trump i en konservativ omgivning. Man förlorar vänner, jobb, trygghet. Jag är inte säker på att folk förstår det i Sverige. Det finns fortfarande det här mysteriet kring varför amerikaner röstar på Trump. Ett svar är helt enkelt att det kan vara farligt att inte göra det.
Hela det amerikanska samhället perforeras av Trumps närvaro. Han är väldigt skicklig på att ta plats. Det har blivit mycket mer polariserat. Det är ett slitet och dött ord men båda sidor känner att hela samhället står på spel. Som utomstående betraktare håller jag med om att den amerikanska demokratin så som den varit känd fram till nu är hotad eftersom Trump inte accepterar fria val, uppmuntrar till våld och ljuger systematiskt och konsekvent.
Det kommer vara intensivt nu. Jag har laddat upp inför valet genom att inte tro att man kan veta hur det ska gå eller vad som ska hända. Ingen trodde att Trump skulle bli vald 2016. Det var en total chock för stora delar av det amerikanska samhället. Och alla trodde att han var uträknad efter stormningen av Kapitolium, inklusive jag själv, men han kom tillbaka. Ingen trodde heller att Biden skulle hoppa av och att Kamala Harris skulle ta över. Mycket av korrespondentskapet handlar om att vara trygg i ovisshet. Man kan inte planera vad det ska stå i tidningen i morgon. Jag försöker ladda upp genom att läsa mycket och må bra i övrigt. Det gör jag på tennisbanan. Jag försöker spela tre gånger i veckan. Om man vill intellektualisera kan man säga att det mest krävande med att vara korrespondent i en stor offentlighet som den amerikanska, är att det är ett oöverblickbart land och att det ofta känns som att man är på fel plats. På tennisbanan rör jag mig innanför fyra vita linjer. Ingen kräver något av mig. Det är väldigt rogivande att krympa sin tillvaro.”
Ur Tidningen Vi nr 9, 2024
Läs mer: