Balsam Karam: ”Solidaritet kan aldrig dö”

Solidariteten är hotad, men kan aldrig dö, menar författaren Balsam Karam.

Ordet solidaritet är sprunget ur det franska rättsväsendet och används fortfarande inom juridiken, i meningen att vara solidariskt ansvarig.

Möjligen väcker ordet associationer till den polska fackföreningsrörelsen och ledaren Lech Wałęsa som belönades med Nobels fredspris.

Synonymt med ordet har principen ”en för alla, alla för en” blivit.

Vad är motsatsen till solidaritet?

– Ensamhet, säger författaren Balsam Karam – utsedd till ”Sveriges mest begåvade, originella och relevanta författarstjärnskott” av Dagens Nyheter, och nyligen nominerad till Augustpriset.

Hon använder aldrig ordet solidaritet i sina böcker, ändå är det ständigt närvarande, mellan raderna.

– Mitt skrivande präglas i grunden av en förståelse för människors närhet till varandra. Även om mycket skiljer oss åt kan vi förenas genom våra erfarenheter. Jag måste inte älska mina karaktärer eller de platser jag skriver om, men jag är solidarisk med dem. På så sätt hoppas jag komma nära mina karaktärer och se till så att också läsaren kommer nära.

Hon ger ett konkret exempel från sin debutroman Händelsehorisonten:

– Där berättar jag om mödrar som skickar iväg sina barn för att ensamma leta efter mat och arbete. Det är inte vad man skulle kalla ett idealiskt moderskap. Deras moderskap lästes ändå kärleksfullt utifrån hur deras situation och deras alternativ beskrevs. Genom att inte slentrianmässigt använda negativt värderande ord försöker jag undvika att exponera eller exploatera dem jag skriver om.

På ett icke-förminskande sätt sprida kunskap.

Balsam Karam blickar ut i samtiden och ser solidaritet under prövning, samtidigt som människors handlingar på olika platser i världen väcker hopp.

– Att mödrar från Järvaområdet i Stockholm nattvandrade i Hammarby sjöstad efter mordet på artisten Einár är ett sätt att visa att sorgen bottnar i oss allihop. En solidaritetshandling som verkligen stärker. Det är lätt att mötas i glädjen, men hur möts man i det svåra? Hur sträcker man ut en hand på rätt sätt, utan att det blir förminskande?

Balsam Karam ser röda trådar mellan skilda solidaritetshandlingar, över landsgränser och generationer.

För drygt 40 år sedan förlorade hennes pappa ett öga under tortyr i Irak. För knappt två år sedan sköt militären i Chile gummikulor mot ögonen på unga demonstranter. I dag är många av dem blinda på ett öga.

– För mig går en rak linje mellan de chilenska demonstranterna och min pappa. Vad de upplevt och offrat i kampen mot orättvisa förenar dem. Solidaritet kan aldrig dö, säger Balsam Karam.

För hennes del sker kampen inte fysiskt på barrikaderna, men solidaritetshandlingar kan ta sig olika uttryck.

– Jag har erfarenhet av flykt och trauma och en viktig del av mitt skrivande kommer alltid att vara att närma mig svåra ämnen. Att läsa, vara informerad och på ett icke-förminskande sätt sprida kunskap är ett annat sätt att hålla solidariteten vid liv.

På vilket sätt är solidariteten hotad?

– Jag upplever att det fanns en starkare övertygelse om vikten av jämlikhet i det Sverige jag växte upp i. Ambitionen var att så gott det gick skapa samma förutsättningar för barn och vuxna. Den solidaritet där statsapparaten tog ett stort ansvar har definitivt försvagats.

Och så tillägger hon:

– Hoppet om människors önskan om jämlikhet lever. I dag ser vi den globala solidariteten i bland annat klimatrörelsen och i en allmän kunskapshöjning om rasism och kolonialism.